Innocent bystander

Skärmavbild 2016-02-15 kl. 17.56.22
Så jäkla glad som sexåring. På min farbror Lennarts cykel i Botåker.

Igår gnällde jag över den förlorade gnistan. Idag är den tillbaka, livet som hypertym är en ständig källa till förbluffelse (neologism). Fast riktigt så är det kanske inte, jag tror det handlade om att vi fick gå tidigare idag och plötsligt var jag hemma vid samma tid som jag hade trott att vi skulle sluta. Häpp!

Med andra ord, heltid är nog inte min grej. Å andra sidan så utsätts jag då istället för hushållsarbete och min familj….dvs fortsatt belastning men av en mer avslappnad karaktär ändå. Maken hann ikapp mig med bilen i höjd med Nockeby. Han fånade sig i bilen (låtsades springa när han körde förbi, jag gapskrattade ensam i bussen) och vi beslöt att han skulle stanna två hållplatser fram, jag skulle gå av och därefter skulle vi åka tillsammans till huset. Jag gick av…..maken fortsatte köra. Jag började gå längs vägen, tänkte att köerna gick så långsamt fram att jag skulle hinna ifatt honom men nej. Han satt inte i kön. Han pratade i telefon och svarade inte när jag ringde….

Plötsligt dök han upp, fortfarande i telefon. Han plockade upp mig och jag insåg att ett viktigt samtal höll på.

Vi tittade på vårt bygge, hämtade barn och sedan beställde vi faktiskt pizza. Jag hade ingen ork kvar att börja laga mat, synd att jag ägnat min lunch till att gå först en kilometer till centrum och sedan åkt tunnelbana samma väg tillbaka för att handla middagsmat. Meeeen på den ljusa sidan så slipper jag ju göra det imorgon. (Att maken skulle ge sig ut på ett liknande uppdrag är uteslutet, han hinner inte). Sen middag, fatty style men alla mätta och lugna.

Jag bad maken hjälpa till lite….vanligen ”underhåller” han mig när jag städar, tvättar, lagar mat eller plockar saker i hemmet. Jag påpekar då ofta att han gör just det, tittar på när jag sliter.

-Mäh, köket är ju så litet!

Eller:

-Mäh, du klagar ju bara på hur jag gör när jag gör något. (När han väl gör något).

Eller, värst av allt:

-Mäh, det går ju så mycket snabbare när du gör/Din mat smakar bättre än min. (True).

Lotta, kan inte du brodera en tavla till mig där det står:

Practice makes PERFECT! Look at me, PERFECT! But tired. Fucking exhausted.  Eller blev det för mycket? Ta första meningen bara, det räcker. Han fattar nog. Gör han inte det kan jag förklara.

En annan insikt som tål korsstygn är: Den som inget gör riskerar ej att göra fel. Det tänker jag är bra på en akutmottagning….?

Jag andas. Jag lever. Jag har inget allvarligt fel i kroppen (tror jag). Jag märker att jag ägnar stor del av min dag till att vara rädd för olika sjukdomar. Detta beror på ATn. Idag har vi dragit radiologiska undersökningar av otäcka och dödliga saker. Extra rädd är jag för en dissekerande aorta. Jag är väldigt glad att jag har ett BMI på 24 och inte 28….då blir det svårare liksom. Allt blir svårare av att vara fet. Kanske det är medans man gör sig fet som man gör sig sjuk? Eller vaddå kanske? Så är det. Så är du fet, bli smal! Mycket hälsosammare. Och sen kan man snacka hur mycket som helst om att man får se ut hur man vill. Ja, det får man men ingen kan påstå att det är bra för hälsan och det är mitt prio ett. Jag vill nämligen leva frisk länge. Leva länge och vara sjuk (som jag skrivit om tidigare) verkar vara ett helvete utan like.

Så avslutningsvis: Ät hälften av det du vill, rök och krök är blä. Knark, ja det är ju dubbelblä och benz ingår där. Rör på er och kramas ofta.

 

Hörs imorgon!

Skriv din sökning ovan och tryck enter för att söka. Tryck escape för att avbryta.

Tillbaka till toppen