Nä, det är faktiskt inte sant. Det hände redan den första dagen. Hjärntorka. Det är som om medicinsk kunskap i stunden dödar all annan gnista. Jag upplevde det under studieperioden tidigare, jag slutade läsa. Och nu när jag helt glömt bort hur man gör det (läser skönlitteratur alltså) finner jag att det är tomt i pallet. Den gudomliga gnistan har slocknat. Jag kan bara komma på astråkiga saker, tillrättalagda grejer som inte en jävel vill läsa. Jag hoppas att inte detta håller i sig för jag dööööör av tråkslag. Kanske mer sömn är det som behövs men när i fåglarna ska jag sova? På bussen?
När jag pluggade började jag istället handarbeta och sy. Min stickning ligger orörd sedan i september (jag gjorde ett tappert försök för några veckor sedan men jag kan säga att sockan är mindre nu än innan) och i förrgår blev min symaskin med papegoja. Jo det är sant. Min lustige lille pojk stoppade in en liten papegoja i ett hål och nu skramlar den fint där inne. Jag vände helt ogenomtänkt på den och skakade lite i tron att den skulle flyga ut (kul va?) men se så funkar det inte riktigt. Den villade bort sig inne i maskinen och istället tömde jag bara den lilla lådan frampå Pfaffen som var full med nålar, trådar, sprättare och pressarfötter. Jävlar liksom och DET kunde jag ju inte ens skälla på någon för.
Nu vet ni, förvänta er inget underhållande här den närmaste tiden. Vill ni ställa frågor om internmedicin går det bra. Jag kan ge pryda samlevnadstips också och motivera er till en nyktrare livstil…om någon händelsevis skulle vara intresserad av det.
Ciao!