I några veckor har jag funderat på hur jag ska vända skutan. Jag kan inte hålla på så här längre, med att grotta ner mig i allvarliga saker. Jag orkar inte det. Jag vill glimmra, skratta åt mig själv och influeras av Fantasy (jag skrattade faktiskt åt det jag skrev om MP, det om att sticka sina egna kalsonger, men det räcker inte för mig). Först tänkte jag att jag skulle vara helcrazy och göra ett hitta-på-inlägg och låtsas att jag var en innerstadsmamma som yogar varje morgon innan soluppgången, har gelénaglar, en hipsterman som behärskar surbrödsbak och korvstoppning och jobbar mer PR…..Jag tänkte att jag kunde lura mig att bli positiv. Jag kanske tar till det snart om inget händer.
Sen tänkte jag att jag skulle skriva om snygga möbler jag inte har råd med men bara äääääälskar….fast när jag skulle leta möbler kom jag på att det var så satans ytligt att jag ville kräkas. Jag kom sekunden efter på att jag i princip har alla de möbler jag velat ha (utom två-tre snygga lampor i 30000-klassen som jag ALDRIG kommer få köpa) och då visar jag mig ju från min ytligaste sida igen där och så lade jag ner det spåret också.
Att försöka lura igång hjärnan kanske funkar. Jag har hört att skratterapi ska ha evidens men jag har inte ens tid att fejkskratta igång hjärnan. Så det får bli till att hacka vidare (som Lotta nog skulle uttryckt det) på den inslagna vägen och bara hoppas…
Men så plötsligt såg jag posthögen. En Coop, lite fåniga saker från olika butiker och sedan Coops medlemstidening. Där fann jag oväntad kraft att formulera mig. På ett uppslag ser jag att de äntligen fattat galoppen, som jag stolt kan meddela att jag fattat för säkert femton år sedan, att FLEECE är skit. Det brinner dåligt på småbarn med fulla föräldrar vid majbrasor också. Detta material som endast kan försvaras med att det är ett sätt att återvinna plast på, släpper ut mikroplast i haven och då dör vi. Punkt.
Medan jag satt där och förundrades över hur enastående framsynt och klipsk jag är (jag har sett massor med saker i den här stilen låååååångt innan landhöjningen) noterade jag att detta utskick inte bara innehöll reklam i tre till fyra blad/pamfletter det innehöll också PLAST! Jag har slutat att köpa plastpåsar i butikerna nu. Jag trappar ned med nedbrytbara påsar då de finns och sedan papperspåsar. Men lik förbannat får jag plasten HEMSKICKAD till mig.
Varför ser butikerna inga problem med detta? Jag antar att COOP har en väldig massa medlemmar som får denna plast på månatlig basis och jag antar att alla inte återvinner som de ska. Jag vill inte ha mer OLJA i systemet tack. Men allt handlar som vanligt om cash. De vill SÄLJA saker till oss så att tillväxten ska fortsätta och hjulen ska snurra. Nu är vi där igen. Alla vill ha mer men jag vill ha mindre. Mycket mindre. Jag finner att jag nu när vi flyttar blir irriterad på saker. Jag älskar stora saker men alla dessa små osorterade skitsaker som man bara släpar runt på. Jag hatar dem. Vi lever nu med minsta möjliga antal prylar, den mesta skiten är redan i nya huset. Vi har bara det absolut nödvändigaste. Så skönt! Jag ska börja praktisera en sak in, en sak ut. Och så ska saker slitas ut, inte ersättas av nytt om det inte behövs. Igår satt jag och tittade på 100% Bonde och stoppade makens strumpor. Jag gillar sådant arbete, det är roligt och strävsamt.
Nu ska jag sova, har kämpat mot sömnen sedan halv ett idag, nu ska jag ge mig hän!