Livet som försvann

FullSizeRender
Ena sekunden är han som ett lamm, ber om ursäkt och bjuder på jordgubbar. Sen stretar han emot, vandrar iväg och bråkar med brorsan. Kort därefter kommer han och har gjort O´Boy till mig, det finaste han kan bjuda på och frågar om jag ”är glad på honom nu”. Men älskade pojke, jag tycker alltid om dig, du bara gör mig utmattad och galen emellanåt, är det svårt att förstå? (svar ja, det kan han såklart inte förstå utan tror säkert att jag vill ge bort honom till grannarna då och då). Jag tröstar mig med att jag alltid försäkrar dem om att jag älskar dem och ber alltid om ursäkt om jag varit dum eller orättvis, jag försöker förklara vad som gick fel osv osv osv tills tungan nästan faller ur.

Vi har en tung period just nu. Pojkarna krånglar. Dels med oss, dels med varandra. Det är en sann utmaning att curla för dem dessutom då det är helt oväntade saker som kan få dem att brisera.

Läggningen är värst. Jag förstår att det kan vara den galna boendesituationen som gör detta, jag fattarm det är mitt fel och tungt är det. Jag anklagar vår säljare och mäklaren som inte redovisat öppet vilka svårigheter som var kopplade till tomten. Jag är också rätt så förbannad på kommunen som vägrar svara på mail. Planen var ursprungligen att vi skulle flyttat in i augusti. AUGUSTI!!!! Hallå!!

Jag funderar på vad vi gör för fel. Vi har försökt ALLT inklusive de sämre varianterna att skrika, bråka, muta och hota så att de ska lugna sig och somna. Jag förstår hur dumt det är och att det sannolikt har motsatt effekt men efter år av krångel kring sömnen orkar vi inte vara kloka och sansade föräldrar alltid. Det är som en naturlag. Mina ögon svider och jag känner hur jag håller på att falla i sömn. Killarna blir piggare och piggare. Jag läste en lång stund för dem en bok som de själva valt men det verkar som sömnpiller på mig och uppåttjack för dem.

På väg hem från skola och förskola däremot somnar de ofta. Jag har faktiskt försökt få till att minstigen ska sova på vilan men han vill inte för ingen annan sover. Och där tar det liksom stopp. Helt uppenbart orkar de inte från åtta till halv fem. Och vi klarar inte att de somnar fem och sedan vaknar vid två på natten… Ett omöjligt läge. Det gör mig så bedrövad att all tid som skulle kunna gå till att göra något på egen hand eller ihop med maken bara fylls av tjafs och frustration. Så onödigt. Och för varje läggning som går åt helvete låser det sig antagligen mer för de små barnen och min och makens stubin krymper. Varför kan inte barn bara sova? Och om de nu är trötta så de kroknar innan fem, varför kan de inte sova 15 timmar? Jag har så många frågor kring detta men har aldrig fått några bra svar. Det enda jag kan tänka mig är att vi har konstruerat ett samhälle som inte är så barnvänligt. Det kommer att slå hårt tillbaka på oss är jag rädd.

IMG_9355
Hur avslappnad som helst…mamman tar sig för pannan och börjar blogga, då somnar de båda på under en minut. Analys: Det ÄR mig det är fel på. Jag kan inte lägga barn. Tio minuter för interference! UT med dig i båset kvinna!!!!

Nu praktiserar jag metoden: strunta i ungarna så de somnar och som vanligt fungerar det….är det verkligen så enkelt? Att barn inte ska ha så jävla mycket uppmärksamhet….VA? Kan det vara så?

Maken fick äta kall mat, jag avstår helt. Matlusten är helt väck. jag vill ha chips. Och lakrits och en kopp te. Te är bra på det sättet att det känns helt nyttigt. Den perfekta balanseringen av chips och smågodis. Jag får se om jag kan lura iväg maken på ett köpuppdrag. Nu gör han kökstjänst. Jag delegerade helt rättvist det till honom. Han såg nog hur jag slokade för han protesterade inte (så mycket).

Jag gläder mig åt att kanske MP får nya ledare. Meeeeen oroar mig också av samma anledning. Jag tror tyvärr nämligen att de hade valt de de trodde var bäst…eller kanske det inte är så det funkar? Man kanske väljer den som är mest makthungrig och exhibitionistisk, för de brukar ju ta sig högt upp i makthierarkier….stavas det ens så. Jag hoppas det för jag orkar inte googla och jag har aldrig skrivit det förr. Juholt känns som en sommarbris i jämförelse. Jag skrev på min Fb att Nalin pekgul skulle kunna ersätta dem alla. Hon har allt! Hon är kvinna (det borde väl egentligen räcka?), hon är praktiserade muslim men låter inte religion fördunkla synsättet, hon har erfarenhet av förtryck och arbetar som sjuksköterska. den perfekta statsministern sålunda. Som har ett ÄKTA arbete och vet något om något. Dessutom kan man inte dra rasistkortet mot henne eller för den delen något pkkulturkort. Hon är demokratisk och klok. Jag gillar henne skarpt fast jag är på andra sidan så att säga. Dessutom kanske hon skulle kunna locka ut alla ilamister ur sina gömmen så vi kunde resonera lite med dem. Nättroll har hon ju dragit till sig så det räcker och hot mot en statsminister skulle nog väcka SÄPOs uppmärksamhet ordentligt om de inte redan har koll på henne…

Oj, jag skulle ju sluta. Nu slutar jag. SLUT!

IMG_9344
Arbetsdagen inleddes iallafall med detta. Medveten närvaro. Ett sätt att lära de med myror i brallan att fokusera och varva ned, skärma av från omvärlden och finna lugnet. Första gången jag testade var det mest magen jag fokuserade på som jag skrev, och att försöka förstå hur metoden funkar. Nu slappnade jag istället av och låg och funderade på allt som jag behövde göra under dagen. Kanske det inte var helt rätt men det flöt på bra idag (fram till sänggåendet) och jag tänker att detta vore ett bra sätt för vem som helst att starta upp arbetsdagen på. Jag tror att det skulle löna sig i längden faktiskt. Inte minst inom skola vård och omsorg där de största psykiska belastningarna finns. MEN det var väl en ekonomiskt helt oförsvarlig odé! Vi ska tänka kortsiktigt och PRODUCERA för tusan, producera vård…är det ens möjligt?

 

5 svar på “Livet som försvann

  1. Förstår er känsla, och då har vi bara ETT barn. Läggning och natten blir förknippad med ångest, jobbigt och konflikter. Hoppas på ljusning snart, och det samma till er!

  2. Egentligen har jag inget BRA råd när det gäller läggning av barn. Men du ska få mitt enda råd, väldigt dåligt och för det ber jag om ursäkt direkt.

    Iallafall när jag ska lägga många barn och maken inte är hemma lägger jag mig och dom alla i tv soffan och så ser vi på tv tills vi somnat. Sen bär jag in barnen i sina sängar. Ibland, typ alltid somnar jag först. Då vaknar jag till …ja….senare och ofta sover barnen då och kan bäras.

    Det måste vara något ”tråkigt” gärna med monoton berättarröst. Tex någon djurdokumentär om kanske terminer.

    Ja. Det var ett tips. Mycket genomförbart och väldigt dåligt liksom utifrån att vara konsekvent och strukturerad.

  3. Stör de varandra eller vad är det som händer? Kan en somna med en förälder i er säng och sen bäras in, om det är så att de nu delar sovrum?

    Att sova efter förskolan är väl absolut mål ett att hålla dem vakna, det har vi haft stenförbud på sen de slutade sova på dagarna. Alla knep för att hålla barn vakna i det läget är ok. 🙂

    Men jag har nog med våra barn upplevt att när de slutar sova dagtid så har de varit så trötta vid läggdags att de somnat relativt lätt. Vi har hela tiden haft samma läggningsrutiner, pyjamas, tandborstning, sitta i sängen och läsa bok och sen sitta kvar tills de sover. Man kan spela lite musik på mobilen för dem om de vill, men då måste de ju ligga ner och lyssna utan att prata. Men när vi släckt lampan så surfar vi på mobilen för att stå ut att sitta och stirra i mörkret.

    1. Hej!

      Ja förmodligen stör de varandra här i pyttehuset. Vi har samma grundrutin men det är alltid ngt som ”ballar” ur. Vi har ju tre också så vi är alltid en man kort….Det blir nog bättre i nya huset får vi hoppas. Jag har funderat på någon talbok/saga för dem…
      Anna

Kommentarer är stängda.

Skriv din sökning ovan och tryck enter för att söka. Tryck escape för att avbryta.

Tillbaka till toppen