Har ni någonsin funderat på hur det skulle vara att bli oskyldigt dömd? Det har jag, många gånger. Man har ju sett filmer och TV-program om personer som blivit oskyldigt anklagade och dömda, oftast får de upprättelse på slutet. Unga personer som försökt vara ”snälla” och bära någons väska genom tullen i länder långt bort och sedan får 10 års straffarbete för knarksmuggling är ju mardrömsscenariot för en mamma. I de fall som de verkligen inte hade en intention att göra något fel måste känslan vara oerhört jobbig. Att bli misstrodd och sedan inte ha en möjlighet att rentvå sig. Obehagligt.
En gång för drygt 20 år sedan var jag på resa i Frankrike med exmaken och vänner. Vi skulle guida vänner på lite olika vinslott i trakten där vi har hus. På ett ställe, ganska nära Bergerac, blev jag kallad för tjuv. Vi provade lite olika viner och lade beställningar. När vi sedan skulle summera och betala uppstod förvirring. Antalet flaskor och lådor stämde inte. Jag fick i uppdrag att reda ut missförståndet. Den äldre vinbonden sade att allt visst stämde, han hade bara dragit av för det vi redan tagit därifrån……?!?
-Va? Sa jag på franska. Jag förstår inte?
-Du förstår visst mademoiselle. Sa han och drog i nedre ögonlocket med ena pekfingret.
Jag fattade på allvar INGENTING och frågade igen vad han menade.
-Jag har dragit av för de flaskor som försvunnit. Sa han återigen, på franska, för att ytterligare krångla till det. Jag hade hellre haft den här konversationen på engelska eller för all del på svenska men det hade ju VERKLIGEN varit konstigt!
Efter lite mer förvirring från min sida och ännu mer sammanbitenhet från bondens insåg jag att han trodde att vi, medan han hämtat vin i källaren, burit ut lådor i bilen. Jag blev då helt galen och franskan rann till, jag sa ord på franska som jag inte visste att jag kunde och exmaken tittade förvånat på mig när jag pratade på som en furie.
Ord som menteuse (lögnerska i femininum om jag inte har fel) flög ur och jag gestikulerade för att ytterliga förstärka orden. Jag sade att det var det värsta, skulle JAG som är den ärligaste som finns, ha smugglat ut vin till bilen? HUR? Jag visade på min miniskula klädsel, och den pyttelilla bilen som knappt rymde fyra personer, hur skulle detta ha gått till????
Jag bad honom visitera mig (?) och följa med ut i bilen för att undersöka detta. Han avstod. Till slut lämnade vi bara stället, inga pengar eller vinflaskor växlade händer. Jag ringde min far som gjort affärer med detta vinhus tidigare och förklarade att han skulle sluta med det från och med nu. Han förklarade då att gubben var erkänt galen och att jag skulle köpt vin av hans son som ej var dement istället. Det hade jag behövt veta INNAN.
Trots att det är mer än 20 år sedan minns jag hur satans förbannad jag blev den gången, och alla som var med kan nog intyga att det var en bisarr upplevelse där på franska bondvischan. Aldrig har jag blivit så förnärmad och känt mig så hjälplös. Hur ska man bevisa sin oskuld. Särskilt om personen vägrar att kontrollera fakta. Nu fick jag ju upprättelse senare, han var galen, men i stunden då blir man helt vild. Tänk er att sitta i fängelse år ut och år in för något man inte gjort. Undrar hur man skulle hantera det? Skulle man börja skriva den där boken då? Jag skulle nog det, för att skriva är för mig enda (inte enda kanske men bästa och roligaste) sättet att få ur mig tråkigheter.
Hämnd är starka grejer, att ge igen, rätta till balansen, mycket viktigt och centralt i vår civilisation. Jag har läst att även djur håller på med detta. De har en medfödd känsla av rättvisa. Om två apor övas i att utföra vissa saker och sedan blir belönade kommer de att kräva likvärdig sådan. Om apa 1 får smaskiga vindruvor men apa 2 får en gurkbit kommer apa 2 att strejka. Den kommer inte ens att uppträda om den får ökad mängd belöning eller druvor som lockbete. Den vill säga ifrån. Den har blivit dåligt behandlad. Är inte det helt fantastiskt?
Är man riktigt smart ledare ser man till att utnyttja detta, att behandla underlydande (eller barnen) rättvist. Då slipper man kontroverser och maskning. Psykologi är häftiga grejer. Tydligen brinner vi hellre upp än räddar oss, bara vi gör det i grupp. Vi har hellre ont än tråkigt också…..det kan jag verkligen skriva under på, men kanske inte just den här ryggvärken som jag har, eller migränen, men lite magknip, håll eller nageltrång när det är som allra tråkigast skulle jag inte tacka nej till då och då;)
Nu ska jag jobba vidare hej på er!