Vi har en del att göra kan man säga. Listan på saker att fixa var lång igår. Den blev AVBOCKAD! Vi hyrde vält, sådde gräs, jag sydde en (av 14) gardiner och klädde om Malmstensstolen, vi flyttade utemöblerna, byggde ett vedskjul, tömde släpet, handlade in ett jordspjut(?) att fästa torkvindan i och vi åt godis och muffins sent på kvällen ihop med fyra av barnen (de som var här för tillfället). Grannen sa att vårt vedprojekt såg rent av harmoniskt ut. Nu ligger vi i sängen och hör katten kräkas….
Min första impuls då är att rusa upp och torka upp det för att inte ett yrvaket barn ska trampa i det och snubbla. Men jag är för stel för att agera på den impulsen. Jag ber istället maken. Som säger ja och ligger kvar. DÄR har ni skillnaden mellan oss. Jag åtgärdar saker direkt för att slippa MER problem. Maken väntar in problemen och är helt OK med det. Just idag är jag lite avundsjuk på honom, kanske han har lösningen. Han är aldrig utmattad. Till slut gick han upp, då bad jag om kaffe. Jag ska få det, jag var tydligen värd det efter gårdagens slit. Och vet ni vad? Han vill att vi gör en lista TILL idag!!! Shit alltså, jag når honom.