Jag hoppar helt sonika över bilder idag, jag har ju bombat med semesterbilder på Instagram. Vi har kommit hem, efter en mkt intressant flygresa hem. Vad som möjligen skulle kunna ha verit ett bröllopsfölje anslöt i Bordeaux. Redan i incheckningen var det kalas/förvirring och kaos. Jag började redan där bli orolig för bagageutlämningen. Jag fick rätt. Min äldste son blev snudd på jämnad med marken av en 50+ dam med en önskan att komma FÖRST, trots stoppskylt och vanlig hyfs. På väg ut backade hennes ännu äldre man på min dotter men hon gav svar på tal. BRA JOBBAT DOTTERN! Man kör inte över barn bara för att man är äldre, man gör liksom tvärt om. Man tar hänsyn. Så, nu fick jag ur mig det, men det var rena sällskapsresan under färden. Applåder vid landning, spring i ”korridoren” och att följa säkerhetsföreskrifter var tydligen för idioter. Suck, suck och suck. Inte lätt att vara flygrädd inte (jag är lagom flygrädd men kaos i flyget gör INTE min situation bättre, jag ser framför mig en nödlandning där folk inte står i kö i väntan på räddning utan krälar över huvudet på mig…..).
Min farbror skulle hämta oss, kvart över tolv på natten. Han stod parkerad en bit bort och ville att jag skulle ringa när vi hämtat väskorna. Jag ringde, och ringde och RINGDE, jag smsade och smsade….Övriga familjen tyckte vi skulle vänta. Men jag känner min farbror. Har man sagt att man ska ringa för hämtning, då är det så det ska gå till. Jag började därför GÅ utmed vägen (så mycekt för att hålla sig till regler osv osv men nöden har fan ingen lag).
Plötsligt, när jag var nästan framme vid 747:an så ringde HAN! Eureka! Han undrade om något var på tok…vi hade ju inte ringt. Jag förklarade läget, han började rulla. När vi möttes berättade han att detta var ett vanligt problem för honom, han har TELIA, och hans vänner undrar varför han sällan svarar…i STOCKHOLM på dagen…hm.
Men jag var glad att jag fick visa för mina yngre familjemedlemmar hur det gick till på stenåldern. Man håller sig till avtal och löser sedan uppkomna svårigheter med beslutsamhet och övertygelse. Nu ska jag se Ett fall för Vera och somna. Imorgon börjar arbetet igen….hur ska det gååååååå??? Jag har ju gömt allt och vill aldrig mer arbeta i hela mitt liiiiiv!!!
Tjing!