Det är inte många dagar numera som jag känner att jag orkar med det där lilla extra. Jag skyndar hem, sen är det mat, städ, umgås en kort stund innan läggning och så….ja, det var väl det. Inget funkar tycker jag, maken glömmer stövlar, barnen är genomsura i gympadojjorna och jag får frågor om deras galonkläder trots att jag varken hämtat eller lämnat sedan jag började ATn. Hur ÄR det möjligt? För när jag hämtar och lämnar är det liksom JAG som tar på mig ansvaret för att saker finns på plats och klaffar, det är liksom svårt att ha koll på det om man inte är där…..Så ja, jag är lite bitter idag. tur det var sol för skorna hade inte torkat än. Imorgon ska jag se till att allt finns klart, eller, det kommer jag varken hinna eller minnas för jag ska upp 05.50 och åka 06.10 senast för att kunna vara på plats för rond 07.15 flera mil bort, oklädd och redo.
Jag sa till maken att vi skulle ordna detta på kvällen som just passerade…men då hade han planerat in att en försäkringsrådgivare skulle komma vid halv åtta…och han stannade väldigt länge och det visade sig att jag har en olycksfallsförsäkring jag inte visste om….som JAG tydligen tecknat. Jag som inte har en aning om något sådant och aldrig oroar mig för sådant. Jag pensionssparar inte heller, jag tänker liksom inte ett dugg på sådant trist. Jag är här och nu och glömmer allt så jag är ganska obekymrad över sådant. Jag tänker också att det är lite trist att planera för att ens barn ska bli sjuka i cancer, bli blinda på båda ögonen (68% invaliditet tydligen) eller kanske bli galna….och om de dör får jag 50000 kronor tydligen……Vilken tröst.
Men maken är ordentlig och vill ha försäkringar på dem så nu dras drygt 600kr/mån för de tre minsta för eviga tider och jag räknade ut att det blir en charter till Rhodos mindre per år. Sen var det tal om andra försäkringar, liv- sjukdom osv. Då sa jag nej, vi har inte råd med sådant. Dör man så dör man jag vill inte ha pengar, då säljs huset och så rättar man mun efter matsäck typ. Jag orkar inte med att planera för det värsta och vara ”klok”. Jag har för mycket dödsångest för det.
Kanske jag är knäpp men jag räknar kallt med att jobba till 75, leva till 120 och så blir det som det blir, alla ska vara friska och glada tra la la la la….
Maken har beställt hemlarm också. Jag är mest orolig för att jag ska sätta igång larmet varje dag jag kommer hem och behöva betala utryckningskostnader. Vi har ju inte ens något att stjäla! Bara barnen i så fall, och de är inte så lätta att handskas med så jag tror de lämnas tillbaka rätt snabbt…
Vad är nästa steg? Ett Panic room? Fast det skulle jag kanske vilja ha….kanske man kan låsa in sig själv där när det blir för mycket i familjen. Eller jag vill ha ett anti panik room som jag kan sitta i i förebyggande syfte…..DET var en god idé, ska ta upp det på nästa familjeråd!
Näääää ni fattar ju att vi inte är så organiserade att vi har familjeråd! Vi gallskriker åt varandra istället när det behövs redas ut saker, såååå mycket mer spontant och härligt, fart på cirkulationen får man också.
Nu ska jag snyta mig och sova, säsongens första förkylning verkar ha drabbat mig, vi får se om jag står pall…