Tjooo! Nu har jag listat ut Annas lösen till datorn! Man är ju liksom en utredare typ…listar ut saker å så. Jag har hållit på med det ett tag (två år) men till sist kom jag på det. Jag började först med mitt namn, barnens namn, hennes siffror och lite viktiga datum (då ringde jag hennes mamma för att kolla, födelsedagar å så) men till slut fick jag lite hjälp av barnen…de sa att det var ett fult ord på engelska och då löste det sig! Så nu har jag tillgång till hennes allra innersta och har en möjlighet att försvara mig. Skitbra!
Jag förstår mig allvarligt inte på na. Hon har så mycket krångliga sätt att tänka. det är liksom inga raka linjer. Jag säger en sak då frågar hon varför och ger mig en hel massa andra förslag på t.ex i vilken ordning saker ska göras. Hon numrerar saker, påminner om grejer hon redan HAR påmint om och så lagar hon inte mat som jag gillar längre. Framförallt lagar hon den för sent, när jag redan är hungrig, och då måste jag ju äta mackor innan hon hinner laga….
Jag hade på förslag att bjuda hem mina arbetskompisar. Hon brukar uppmuntra till sådant, hon erbjuder sig att laga mat och hålla sig undan också. Men sen kryper hon ofta fram på småtimmarna när barnen somnat och tar liksom över showen, jävligt irriterande! Men nu plötsligt ville hon inte. Jag fatta noll. Varför får jag inte ta hem nio polare? hon får ju gå på lunch med sina tjejkompisar ju…fast det ställdes in, men hon fick!! det är ju huvudsaken. Jag bestämmer inte över henne, hon är en fri kvinna. Kvinnofri typ.
Så nu ikväll berättade jag om en av tjejerna på jobbet, en av de nio tjejer på mitt jobb som jag ville bjuda hem, hon är ihop med en snubbe som typ inte lyssnar på henne, som stirrar i mobilen när hon berättar saker. Precis som Anna!! Sååååå irriterande. Det var lite mer där om listor och komma upp i tid och så som jag drog också och då plötsligt börja frugan lyssna, och liksom vända allt emot mig!?! Hur gör kvinnor det? Det var ju JAG som ville visa på att hon är helt ointresserad av det mesta jag säger…att hon liksom bara antar saker och förvränger verkligheten. Nä, jag ska ha fecke här, hon får åka till sin mamma med barnen (hennes mamma sympatiserar med mig iallafall, en härlig kvinna!), efter att hon lagat maten. Eller så kanske jag kan få tjejerna att laga mat här….? DET var en bra idé, det ska jag föreslå imorgon. De kanske kan ordna knytis och bjuda MIG? Bara det inte blir nån jävla sallad och veggo….Kanske jag kan fråga svärmor om mat? Hon har ju inte så mycket för sig….
Nä, nu ska jag passa på att se en TV-serie jag sett 70 gånger tidigare, man vet aldrig när man åker på att gipsa nån vägg eller skruva upp en gardinstång!
Tja!
Alltså förlåt mig, jag bara måste skriva av mig här. Maken slår nya rekord här hemma. Kanske han börjar känna sig för bekväm i sadeln (ingen sexuell anspelning där utan bara som ett urgammalt uttryck alltså). Han gör självmål som han inte ens ser!!! Häromdagen föreslog han ”firmafest” ville visa nya huset och så. Jättekul! Jag gillar sånt, kul att se vilka han sitter och ljuger med mig om på dagarna…jag bara skojade. Jag gillar att ha ansikten på namn, och ansikten på 4:2, 1:3 osv som på en avdelning ni vet. Jag är analog liksom.. Så får jag höra att hans arbetskamrater är nio tjejer….och tro mig, jag är inte den svartsjuka typen, men BARA tjejer???? Jag frågade om det verkligen inte fanns någon man och då var det väl chefen men det kändes kanske obekvämt…jag har ingen aning för han gillar honom. Men hur som helst jag sa att jag kanske tyckte att han skulle bjuda även chefen då och respektive…så det inte verkar som om han vill vara tuppen i hönsgården….ni hajar. han fattade INTE frågan. Och det var ju på sätt och vis skönt för jag tror inte att han hade tänkt en sekund på det annorlunda i detta. Men kanske han skojade med mig för jag vet ju att det finns män i det huset…..
Nåväl. Ikväll berättade han vad som till en början verkade vara en historia som skulle kunna appliceras på mig. Som kritik för att jag ofta sitter försjunken i skriverier, lyssnar på radion eller stirrar i telefonen när han ska säga saker till mig. Ofta är jag snabb och gissar slutet och då blir han extra irriterad. Han har en lysande förmåga att återberätta nyheter som jag redan framfört till HONOM eller på annat sätt redan snappat upp via nyheterna etc. Jag släppte alltså telefonen och började LYSSNA! Jo, jag förstod, jag ska vara närvarande. Men sen började det slira. Hans arbetskamrats man vaknade inte på egen hand, skrev aldrig på och lämnade listor till skolan, planerade dåligt och där någonstans började jag undra om han inte har NÅGON självbevarelsedrift. Han beskrev i princip VÅR relation där jag måste säga att den han hånade var sig själv. Min blick fick honom att inse detta och han drog då ytterligare ett exempel som inte heller föll så väl ut. Han sa skämtsamt till dem att jag har honom att SE PÅ, i bemärkelsen trofé….och han är snygg inte tu tal om det men en socka kanske han skulle kunna plocka upp, han kan posera samtidigt….Jag tror mitt tysta budskap gick fram, han tänkte till och jag tror inte vi kommer ha den här diskussionen på flera dagar.
Humor har han iallafall och när jag påpekat att hans historia i stort beskrev det gerillakrig jag bedrivit mot honom de senaste nio åren och att han var en modig man som gav sig in i den här zonen sa han : -Jag ska säga åt henne imorgon, You can´t win this och hänvisa till min blogg….
Ja, vad ska man säga? Om vi någonsin skiljer oss får vi väl båda hoppas att ingen av de vi eventuellt träffar läser bloggar på temat vardagsbekymmer…eller för min del är det klosterlivet som väntar. Jag vill gå klädd i säck och aska och äta permaodlad mat (som jag hörde om idag i min sjuksäng). Jag vill bli helgonförklarad….kanoniserad först såklart. Jag tänker att jag skulle kunna bli alla utmattadesmåbarnsmammors skyddshelgon, Heliga Anna som slet med det vardagliga och dog spetsad på ett kvastskaft…..
A dieu!
(Och alla personer i den här storyn är såklart fiktiva, det är min konstnärliga frihet som Madonna skulle säga)