Mens och annat roligt

Jag lyssnade på P1 på vägen hem, som vanligt. Och idag HÄNDE DET! Lösningen på alla världens problem har uppenbarat sig för mig! Och det är mensen som är problemet! Om alla menstruerande kvinnor får tillgång till mensskydd så kommer krigen att upphöra och vi blir alla jämställda! Jo, så är det, jag tror verkligen på det. En bok, eller kanske rapport på ämnet mens och makt har skrivits och efter att jag hört om det är det såååå tydligt. Kvinnor ska skämmas när de är fertila, blodet är orent, det är dyrt med bindor osv och de som har mens kan inte gå i skolan under den tiden och därav missförhållanden i världen. Jag har ju redan slagit fast att utbildning (fri från religion, alltså med undervisning i ämnet men utan profilering på skolan) är lösningen på allt. Jag tänkte inte på hur jobbig mens är för de som saknar rent vatten och mensskydd. Så korkad jag varit!

Lösningen är denna: Kvinnor ska tilldelas en menskopp när de börjar menstruera och sedan ges information om handhygien och annan reproduktiv hälsa. Sen ska de vid behov få en ny när den slitits ut (händer det ens) och männen ska också få ett samtal kring varför man har mens och hur arga kvinnor kan bli om de har PMS och hittar strumpor på golvet.

Varför menskopp tänker ni kanske? För att den inte är engångs, den bidrar inte till ett sopberg och jag tänker att den är hygienisk. Det finns ju platser utan friskt vatten osv osv…

 

Så, nu har vi klarat av det, det får bli FNs uppgift att distribuera. Jag skulle gärna dra igång en insamling och åka ned till Uganda (där rapporten delvis gjorts) och lära ut detta….kanske jag ska ta tag i….ett annat liv…

Så UR verkar vara så normkritiska att de fått fnatt. Jag hörde att en manlig åldersvarierad man sagt upp sig för det var för lågt i tak på det normkritiska bolaget. En lysande manlig reporter på Studio ett frågade:

-Kan jag som man göra ett reportage om kvinnor?

Svaret han fick var att det var bättre om man kände till något om kvinnors förutsättningar….hence, nej i praktiken. Där stängde jag av för jag var hemma och vill inte sitta i bilen och lyssna på radion medan min make är hemma och lagar mat och passar våra tre barn, jag vill in till markservicen.

Men tänk så korkat av en hög chef på UR (hennes egna ord) att inte tro att en person, oavsett kön, hudfärg och bakgrund kan förstå och beskriva en person utan att vara exakt likadan. Om det är SÅ är vi dömda att för evigt vandra i separata fack utan att någonsin mötas och förstå varandra. ”Rasifierad” reporter sökes för reportage om ”rasifierade” personers situation. Blinda reportrar sökes för artikel om blindas förhållanden i lokaltrafiken, hörselskadade sökes för att utforma trädgården hos hörselskadades riksförbund…..Normkritiskt??? Pytt!

Vet ni, man kan inte ens skriva rasifierad på min dator här det väljer istället ratificerad…..och det är jag, jag har nämligen genomgått en obligatorisk hurs i HBTQ på min arbetsplats….för att vara typgodkänd liksom. Men jag har EN ståndpunkt, alla ska behandlas lika.

Jag blev testad av en kollega förra veckan, jag känner inte personen så väl men vi hade arbetat tillsammans några dagar. Så här var det: En person låg på en brits i en korridor (ja, sådant förekommer). Personen såg väldigt plågad ut. Det var personal från Kriminalvården vid sidan av båren. Jag sa till min kollega: -Du, har personen i korridoren fått nån smärtis, det ser ut att vara smärtsamt….

-Jag, vet inte, inte min patient.  Jag försökte höra mig för, kolla i liggaren osv men då det inte var min pat vill jag inte rota s.a.s så att man får skit för man gått in i någons journal. Men diskussionen fortsatte. Min kollega sa: -Men det är en sexförbrytare….

-Men, man ska väl inte ha ont för det!?! (Sa jag so inte fattade att han ”testade ”mig…)

-Det är en pedofil. (Sa kollegan)

-VA? Nä, vad otäckt, VET du det eller? Men, har det givits smärtstillande? (Jag fattade fortfarande inte att jag blev driven med).

-Jag bara testar dig! Jag har ingen aning om vad som är brottet bakom detta.

Slutklämmen blev att jag i trängd situation ändå stod på mig, det spelar INGEN ROLL för mig om någon begått ett brott som är det allra vidrigaste jag kan tänka mig, jag tänker ÄNDÅ behandla den personen som alla andra. Och jag passerade testet. Jag blev lite glad efteråt för jag stod verkligen på mig, sa at en person som gör sådant säkert varit utsatt för det själv och att samhället bär ett visst ansvar att skydda barn mot sådant, och så vidare. Jag taggade igång där….meeeeen så är ju psykiatri min cup of tea;)

Så nu fick jag det ur mig.

Men hur ska vi GÖRA för att normalisera och avdramatisera MENSEN?? Ska vi alla (alltså vi som har mens, den lilla klubben som är de enda som får tycka och tänka om detta..) Ska vi ta ett halvår och testa: Inte gömma undan mensskydd i toapapper, hänga tamponger på kroken i badrummet (nej fy, det är snaskigt) men att inte GÖMMA saker vore väl en lagom magstark start? Jag gömmer inga tamponger längre, jag har dem överalt. I plånkan, jobbklädesfickan och i bilen. Det beror mest på att jag är glömsk och när det är mensdags blöder så fruktansvärt mycket att jag bara måste ha extraplustamponger överallt. Tänk er mig i Uganda…..jag skulle inte kunna lämna hemmet fem dagar av 28 året om i typ 35 år. Man kan inte utbilda sig till läkare då skulle jag tro. Man kan knappt ha ett normalt jobb skulle jag tro.

Så, nu inleds inte gömma mensskyddshalvåret. Jag hoppas att det inte leder till ökat antal skalfrakturer hos motsatta könet när det ser B L O D på alla toaletter! Och jag som är på kirurgen…….