Jag ligger med benen i vinkel och blicken i skyn. Ryggen tackade för sig kring lunchtid….jag är så trött på detta. Jag skulle kunna skriva att jag är så trött på ALLT men det är inte sant, jag är bara trött på vissa saker. Och det får mig att tänka på vad jag vill ha ut av detta mitt enda liv. Och jag känner att det haltar. Jag vill vara en glad person, jag vill ha tid med barnen (hinna läsa läxor, packa ryggsäckar, gå på inskolningssamtal, se till att de har skor som passar osv, inga stora grejer…) jag skulle vilja läsa en bok om året, jag skulle vilja hinna sortera tvätten, laga trasiga byxknän och kanske städa en gång i veckan. Att bjuda på middag en gång i månaden skulle också vara trevligt, man behöver få träffa sina vänner någon gång. Men jag hinner just nu INGENTING av detta. Jag har allvarliga funderingar på at gå ned i tid. Dels för att de två läkarna jag besökt senast båda tyckte att jag verkar ha det lite tungt, dels för att jag faktiskt inte blir bättre i ryggen eller höften av den lilla träning jag hinner med. Jag har funderat på att försöka få ta ut den komptid jag har innestående på ett löpande sätt, att arbeta deltid eller om det är rimligt att sjukskriva någon som hela tiden antingen har ryggskott eller huvudvärk….
Jag ser liksom ingen ände på detta inom ett års tid. Och i helgen ska jag arbeta hela söndagen….Det blir då sex dagar i rad nästa vecka. Det kan verka lite men jag måste säga att jag verkligen behöver minst två dagar utan att arbeta i veckan, MINST!
Just nu är livet ”on hold”, jag biter ihop, hoppas att jag ska överleva fram till v.44 då jag har semester och att jag får ledigt de fyra dagar kring jul som jag önskat. Maken ska börja nytt jobb också, längre bort….jag vet inte hur vi ska få ihop det faktiskt.
Lite dystert alltså och nu ont igen, så fruktansvärt onödigt.
Har det hänt något bra då? Jag minns inte….jo, mina zucchini frodas, tomaterna växer och jag planerar att plantera om dem så de kan flytta in snart om frosten kommer. Sånt gör mig lugn och glad.
Fy fasiken vad dystert detta blev men så är det, det är lågt idag och jag förstår verkligen inte hur det skulle vara möjligt att vi båda arbetade heltid, då kunde man ju lika gärna vara död. En av kandidatrarna sa idag till mig: Har du någonsin hört en äldre person säga:-Jag önskar att jag hade arbetat mer i mitt liv!
Nä, det känns osannolikt. Idag känner jag att jag aldrig mer vill arbeta, jag vill aldrig mer gå upp innan klockan sex, jag vill aldrig mer skriva en enda röntgenremiss! Just röntgenremisser hatar jag extra mycket idag.
Just idag hatar jag extra mycket kassa-apparater, det krävs extra mycket tålamod att programmera dom till att utföra det man vill. Dom som säljer dom, vill debitera extra många timmar på dig så att du förstår, därför finns extremt lite dokumentation.
Jag vet allt om kassa kassaapparater, jag hatar dem också. Och såklart de vill ha dina pengar! Ska du inte be att få en sån där gammal förhistorisk? Eller bara köra med iZettle?
A