Tylla talar ut – läppslipps

img_4635

Härinne mamma bor kärnorna! Ser du???

Hej, det är jag Tylla. världsalltets gåva till mänskligheten. Jag är ganska nöjd faktiskt, jag kände att jag behövde dela det med er, det har ju varit ganska mycket negativitet här på min blogg tidigare så för att få lite balans ska jag sprida lite mys omkring mig. Man vill ju inte vara TRÖTTSAM!

Min mamma verkar ganska trött, hon tjatar om ryggen och så men idag blev jag så glad när jag såg henne för förskolan. Jag ropade på kompisarna för att visa upp henne. Lite hängde det ju ihop med att jag skulle få visa att jag har henne EXAKT där jag vill. Jag såg till att bli av med de hemska överdragskläderna. De drar alltid på oss dem på förskolan och jag känner att de hindrar mig i min framfart. Särskilt viktigt är det att pedagogerna ser…så det fattar att jag minsann inte är någon mes som följer order utan att ta en fight innan. 

img_4633
Plötsligt landade ett äpple vid mina fötter! Det visade sig att äpplen kom från TRÄD! Livsfarligt ju! Tänk om jag fått det i huvudet!!!

Vi tog MIN väg hem, mamman protesterade svalt men lydde. Hon är bara så otymplig, fastnar med hår och kläder i naturen och så. Hon är för stor alltså. Jag däremot är i exakt rätt storlek. Precis när hon började se ljuset i tunneln (huset) vände jag om för att gå halvvägs tillbaka och hämta ett ruttet äpple jag sett på vägen. Jag ville visa mamman något nytt, äppelkärnor! Så häftigt, vet ni, de finns längst inne i äpplena i ett litet hus. Äppelhuset heter det. Ett sånt vill jag bo i när jag blir stor. När vi kom hem satte jag mig till rätta för att äta middag. Jag hade bestämt O´Boypulver. Det gick inte lika bra som i förrgår, det känns som om hon övervakar mig….

Men hon är rätt OK mamman, hon tjafsade väldigt lite, jag fick till och med låna hennes läppslipps. det blev väldigt snyggt, asymmetri gillar hon ju. Nu ska jag vidare, jag har lite mer leksaker att röra runt i innan de tvingar ner mig i sängen och tiden är knapp. Tja ba!

img_4638
Middag de luxe! Det märkliga är att jag får ångest av att värma fiskpinnar, alla barnen åt upp ALLT! Och blev maken sur för han fick så lite….Jag hade glömt att jag köpt lite finare panetter till honom för jag trodde inte han behövde äta DIREKT när han kom hem vid fem…

Å lilla älskade Tylla, hon är så söt (och krävande). Mamma skickade ett sms där hon sa att ungen påminner så mycket om mig och min mest bångstyriga (här är jag tvungen att avbryta skrivandet för att berätta för maken att chokladsåsen är slut men att det finns jordgubbsströssel till vänster om mikron bakom riset…hur fan VET jag det?) tonåring. Hu blev mitt svar. Ska jag behöva först leva med MIG och sen två kopior av densamma resten av livet…med guds hjälp ska det nog gå som mormodern i Prostens barnbarn sade.

Men fröknarna intygar att hon är idel solsken på förskolan, rolig, glad och påhittig. Miss Jekyll och Dr Hyde tänker jag. Men idag värmdes mitt hjärta ändå. När jag kom blev hon helt till sig, ropade på kompisarna att titta: Min mamma kom, ser ni vad fin hon är? Jag kände mig allt annat än fin, i trasiga jeans, sockor i ballerinorna (för att kunna ta på och av skorna lätt. Efter att ha haft sex barn på dagis har jag lärt mig att det är ett måste årets nio kyligare månader ha skor som är lätta att få av) och med håret på ända. Jag tänkte att detta kommer gå som smort, hon kommer genast ta min hand och följa med hem men icke sa Nicke. Hon började klä av sig.

-Ok, sa jag, ta av jackan men behåll fleecen.

Gallskrik. -OK, ta av den också då men sen går vi.

Gallskrik.

-Men, måste du verkligen ha av byxorna med? Du kommer frysa…

Gallskrik. 

Tylla lyckades på något sätt övertyga mig…

-OK, vi tar av dem men mössan….Jag känner pedagogernas blickar (fast de inte alls dömer mig) och skäms över att jag blir överkörd av en knappt treårig illbatting. När hon var lagom avklädd i sitt tycke sprang hon raskt åt helt motsatt håll men när jag sade hej då till henne kom hon lunkande.

-Bära!

-Jag får inte bära säger doktorn, det är inte bra för min rygg..

-BÄRA!

Jag bar henne och alla kläder till dörren men sedan fick hon gå själv. Då beslöt hon att sticka in bland buskarna, jag hade svårt att hålla jämna steg för jag kunde knappt ta mig fram bland snåren.

Vi kom hem tillslut efter ytterligare kontroverser och helt utmattad satte jag henne vid iPaden. På något sätt lyckades hon få fatt i burken med chokladpulver och börja skeda i sig. Där gick min gräns. NEJ, sade jag och tog den ifrån henne. Gallskrik men jag mutade henne snabbt med att hon kunde få chokladmjölk…och då slutade hon gråt-snor-skrika. Jag funderade lite på om detta var en seger eller ej…nu hade jag ju visserligen bestämt att skedäta var fel men samtidigt att det är ok med detta bara det blandas med mjölk. Men man får vara glad för det lilla. Mitt dyra läppstift fick hon också ta, det är ändå nästan slut…hoppas få ett nytt till jul.

Jag lagade mat och nu pustar jag ut och känner migränen pulsera i vänster tinning. Jag är inte skapt för detta. Det optimala antalet barn är två. Med tre års mellanrum, eller fem. Och sen en Nanny, eller två, en robotdammsugare, en självtvättande tvättmaskin, hemleverans av mat samt en massös som står i givakt i ens sovrum. Kanske en ”body double” som maken kan få förlusta sig med också för jag är inte tillgänglig. Jag har inte givit samtycke. jag vill sova, och då menar jag inte sömn som utförs mellan två till tre andra, under en katt och med sägbyten utan S Ö MN dvs ensam på ett hotellrum i typ….Säffle, för den stan är jag nyfiken på.

img_4640
Jag gick och lade mig en stund efter maten, kvinnor ska tydligen det. Efentligen före maten men efter jobbet men så fuktar det inte riktigt här. Jag lade pussel med lilla T en stund tills hon bestämde sig för att ösa ned alla bitar på golvet och avlägsna sig. När hon kom tillbaka fem minuter senare sa hon: -Mamma! Vad har du gjort!?! -Men Tylla, det var ju du! -Nä! jag väntade en stund och frågade sedan med en annan röst… -Vem var det som lade alla bitar på golvet? -Jag! (Stolt). Ytterst förvirrande.

Jag abdikerar, jag vill gå i kloster. Jag har fått uppenbarelser, de handlar om att ta hand om psykiskt sjuka människor på St Thomas, ni vet den där ön i Karibien dit man ska skicka trötta kvinnor på obestämd tid. Där ska jag ha work shops i konsten att säga nej. NEJ. NEJ NEJ NEJ NEEEEEEEJ

Idag vill jag vill inte vara glad och jävla positiv, jag skiter i att det är trevligare och att man mår bättre. Jag ger mig själv dispens, jag behöver den där semestern nu. NU!

img_4625
Jag odlar mig stark. Två sättvitlökar och tre äpplen av sorten Sunrise på Brunnsviken idag. Jag jobbar vidare på självhushållningsspåret och testar mig långsamt fram emot rätt sorts äpple för trädgården. Sunrise var mjölig och inte så smakrik men den hade ett mjukt skal…det passar små barn.

 

2 svar på “Tylla talar ut – läppslipps

  1. Har som sagt en vän (ensamstående) som har en treöring som morrar, bokstavligen, och skäller. När vi pratar i telefon vänder hon sig ibland till barnet och säger saker som ”i det här huset slickar vi inte på varandra” och ”i det här huset gnager vi inte på varandra”.
    Denna ljuva treöring har skrämt skiten ur en personal på förskolan, en tatuerad, stor-som-ett-hus-snubbe som extraknäcker som dörrvakt.
    Det här underbara barnet väcker sin mor ett par gånger per natt för att skälla på henne. Det är som om dygnets vakna timmar inte räcker för henne.
    Skitrolig och helt ljuvlig unge!

Kommentarer är stängda.

Skriv din sökning ovan och tryck enter för att söka. Tryck escape för att avbryta.

Tillbaka till toppen