Ännu mindre att rapportera

Onsdagar är halv studiedag för mig. Idag blev föreläsningen inställd med kort varsel. Men fram till dess arbetade jag på med väldigt mycket saker i hög fart för att hinna med allt. I sista stund när allt var klart ändrades plötsligt spelplanen. Sådant innebär merarbete, försening och i mitt fall ökad stress. Jag gick från min post i rätt tid men pga att vi sitter två i ett mkt litet rum och ska prata högt i en diktafon valde jag att inte diktera de sex epikriserna, det skulle bli för rörigt för mig, sekreteraren och ev den andra läkaren….så imorgon får jag göra allt detta istället. Med andra ord jag sköt upp saker, jag hatar det. Mest för att jag är rädd att glömma.

Det finns liksom ingen logik i att arbeta i dubbel fart, stanna kvar och sedan inte få tid för det som egentligen är vårt jobb, studera. Så jag åkte hem, försökte få ner pulsen, det var inte lätt. Jag började med att laga middagen, så jag kan orka vara trevlig på kvällen mot familjen och därefter satte jag mig med plugget….jag läste lite hit och dit. En snutt om en sjukdom jag stötte på idag…som har varit med i Dr House och sen Urologi. Det är där jag är nu. Jag läste om prostatan, blåscancer, TUR-P och lite andra grejer som man måste ha kläm på PUJ till exempel…ja det är en snårskog av förkortningar som alla slänger sig med. Jag gillar att veta EXAKT vad de står för, annars glömmer jag vad de betyder.

En annan egenhet med mig är att jag envisas med att kalla patienter vid namn…jag gillar inte att höra om sexan tre. Jag vill tala om Karl. 6:3 är väldigt logiskt, det betyder sal sex, säng nummer tre räknat från vänster. Det är bara det att en patient (människa) kan flyttas runt lite hit och dit beroende på platsläget och behoven så sexan tre kan byta namn flera gånger på en vecka eller dag i värsta fall. ”Syrrorna” tycker att jag är lite jobbig i början men vissa anpassar sig snabbt. Och jag har mycket lättare att se den sjuke framför mig om jag har ett namn, inte ett nummer. Kanske jag bättrar mig och slutar kalla pat vid namn….vi får se.

Jag gjorde kåldolmar. Ett av två närvarande egna barn åt. Vår middagsgäst åt tre stycken, utan kålen visserligen men ändå, trots att han såg mycket tveksam ut initialt. Jag var halvnöjd, farmors var bättre….jag tror hon hade sirap i. Jag måste hitta ett nytt recept. Det hela började med att jag kokade på tok för mycket ris igår, och kom på att farmor hade ris i dolmarna. Hatar att slänga mat.

Maken har fått en ny iPhone, en sjua…det har upptagit HELA hans kväll, går inte att snacka med honom och plötsligt smsar jag mig själv igen. MKT irriterande.

Jag  blev medlem i en gruppchatt….exmaken ordnade, så jag kan hänga med i vad som händer på ena dotterns träning. Under mindre än två minuter hade jag fått 15 sms om olika saker, någon var på en flygplats i Oslo och gud vet allt. När man redan är stressad och det börjar plinga intensivt i ens telefon blir jag helt matt. Fortsätter det så här måste jag ansöka om utträde!

Jag hann förbi min revisionsbyrå också. Det visar sig att jag betalar för mycket skatt. Det är lite konstigt för jag har ju ingen direkt verksamhet i firman…men ändå ska jag skatta drygt 7000kr/månad….och har gjort det en längre tid. Jag tycker det är lite lustigt att man ska skatta mer än man tjänar liksom…..lite Pomperipossa där…Men jag är inte bra på bokföring och kommer det räkningar så försöker jag betala i första hand och inte ifrågasätta varför de kommer. Bli inte oroliga, jag går inte på bluffakturor,  dessa kommer från Skatteverket. Men nu ska min nya byrå ta tag i detta. Jag hoppas att något är HELT galet och att jag ska få tillbaka miljarders miljarder för det behöver jag.

Men nu, komma ner i varv. Det har varit en fruktansvärd dag och jag inser återigen att jag verkligen behöver den där semestern.

 

 

Skriv din sökning ovan och tryck enter för att söka. Tryck escape för att avbryta.

Tillbaka till toppen