Naturlig och pigg – Voltaires vardag

Den här lille killen fastnade under det danska designbordet det som står framför designskåpen och flankeras av retrofåtöljerna i det asdyra linnetyget…SÅÅÅÅÅÅ lurad.

God morgon på er !

Jag somnade ovaggad igår kan man säga, vaknade med ett ryck kring 02.37 och var så tacksam över detta faktum. Jag hade då en chans att ställa klockan som jag glömt innan jag blev medvetslös. 06.16 väcktes jag av den och insåg att det var söndag. TOUGH SHIT! Men, som den positiva människa jag är pallrade jag mig upp, tänkte att SvD och en kopp kaffe i ensamhet arla inte är det sämsta.

Jag gillar egentligen inte tatueringar, Man kan uttrycka sig på andra sätt men på senaste tiden har jag känt ett behov att ständigt påminna mig själv att det kommer gå över, det blir bättre sen och att allt egentligen inte spelar någon roll alls. Vi ska dö, planeten utplånas och inget betyder något mer än hur du mår. Därför lät jag Frank etsa en fras på mig som jag kontemplerar….

Jag gillade sättet han skrev det på…därför fotade jag. Kanske, kanske det blir något av det en dag?

Kaffet hade tagit slut, maken hade inte noterat detta…MEN positiv som jag är tänker jag att svart te inte är det sämsta…

Jag satte mig ned för att läsa tidningen…ögonen föll på högen av papperstidningar som ansamlats sedan i fredags och bestämde mig för att skaffa mig lokalkoll. Dvs jag läste lokalbladet. Och kom till slutsatsen att jag borde maila kommunen om deras usla upphandling av städning i grundskolan. Sagt och gjort.

Ping! Edgar vaknar. Han vill ha frukost.

Ping! Frank vaknar och vill ha vad som helst som inte finns hemma….

Efter att jag trollat med knäna satte jag mig med den glossiga bilaga som medföljer SvD, jag vet, dåligt drag för en sådan som jag. på sida 36, efter att ha genomlidit reklam från Rolex, Sturegallerian och annat jag inte har råd med hamnade jag på en ”artikel” om Akademikliniken…jag trodde initialt att det var en äkta artikel och läste lite slött…deras kund är i genomsnitt en 40-årig småbarnsmamma som vill se lite piggare ut….

Tydligen vill och mina gelikar se piggare ut, så vi passar bättre ihop med våra ideal, vår inredning och våra kläder. Men vi vill inte slå av på tempot….NEWS FLASH! Det är omöjligt!

Vad man inte kan göra är köpa sig peace of mind tydligen med mindre än att man säljer allt och flyttar till en bananrepublik…eller Spanien.

Jag slutade läsa och tänkte på ett samtal jag hade häromdagen som kanske ska bli avstampet till ännu ett manus som ska få självdö i min virtuella skrivbordslåda, den om kvinnorna som är så duktiga att de dör (mentalt).

Man influsieras av det som är omkring en typ….

Mina barn har alltid gillat att skriva på mig. Jag tycker också om det, det är lite meditativt.

Jag ska nu ta hand om det här huset, familjen, försöka plantera ett träd och några vitlöksklyftor. Jag förväntar mig att ni läser om det senare idag, mycket senare!

Kram