Är det på grund av Nobelpriset jag hört om ”galna genier” på sistone? Jag är så trött på den bilden av framstående personer och detta att kreativitet på något sätt ska vara knutet till bruk av olika substanser. För det är bara inte sant. Men kanske det är så att de allra galnaste alltid hamnar i ramljuset och att vissa av dem faktiskt är geniala men därför råder inget samband. Jag tror däremot på hårt arbete och att detta leder till framgång på ett eller annat sätt, sen kontakter, och övertygelse om att det man gör är bra/rätt och ger tillfredställelse.
Jag tänker att jag dagligen är omgiven av smarta människor som säkerligen skulle kunna vara världsbäst på något och få Nobelpris, bara de slapp arbeta så fruktansvärt hårt för att klara uppehället.
Nu till exempel hör jag min son banka med hammaren på vårt hus…han är fast besluten att bygga ett eget…vi har förklarat om och om igen att han INTE ska bygga ut vårt hus men han ger sig INTE. Ett familjedrag skulle man kunna säga. Vi låter honom hållas för vem vet? Han kanske är världens näste riktigt store arkitekt???
Jag är väldigt trött idag, förklaringen har ni i föregående inlägg. Gårdagen sög fett kan man säga och det är dagar som den, dag efter dag, vecka efter vecka och år efter år som har urholkat mig. Jag är verkligen på botten av min kreativitet och jag blir nästan förbannad på MIG för att jag satt mig där jag är. Jag borde verkligen inte leva som jag gör. Men jag har inget val, jag måste bita ihop. Mitt hopp nu står till att jag är ledig v.44. Och det är inte en dag för tidigt. Idag somnade jag på soffan mitt i larmet från barnen och det mina vänner har aldrig hänt sedan jag blev vuxen. Blotta tanken på att gå och VILA under dagen är motbjudande, jag har ju så mycket att göra hela tiden…..men jag hann plocka ur två flyttkartonger idag….och maten är förberedd så jag känner att det kanske ändå ska gå att genomlida den här dagen ändå utan att helt ha ihjäl mig.
Operan jag så gärna ville se ställs in, det finns mer opera i världen…jag är ju pensionär om 19 år…då kan jag se opera från morgon till kväll……Vad är väl en bal på slottet liksom?
Nu har jag ju iofs. ”Bara” två barn men jag känner verkligen igen det där att vardagen urholkar en. Jag har insett att jag sover tillräckligt, det är inte där problemet ligger utan mer avsaknaden av tid för annan slags återhämtning.
Vet du Natalia, du ska nog bara ut ur huset och in i naturen. Det säger jag ALLTID till mina trötta patienter. Inte alla är mottagliga för detta men eftersom du läser här antar jag att du är en sådan som polletten har trillat ner för. GÅ UT! jag lovar att du blir gladare, piggare och starkare! Själv lever jag inte som jag lär…än men jag är på väg dit. Jag springer i trapporna på jobbet bara just nu för det finns på allvar inte tid för något annat.
Anna