Trött, utmattad, Anna

Jag ligger här i sängen med en vit och en blå strumpa. Ni som känner mig väl vet att DÅ ÄR JAG TRÖTT. För även om jag kan se som en orkandrabbad ut i håret så försöker jag i det längsta att klä mig symmetriskt.

Jag minns inte när jag började känna mig sjuk längre men jag vet att jag kämpade mig till arbetet både onsdagen och torsdagen trots att jag visste bättre. Det är nu mer än en vecka sedan, ingen ljusning. Idag är jag på allvar så trött att maken frågade om jag behövde vila lite…..observant make verkligen. Och det kom han på innan jag målade fönsterbrädorna, bakade kakan och åkte för att handla de sista sakerna inför kvällens kalas.

I centrumet avstod jag från att köpa en flaska vin….jag får ta det nästa vecka. vanligen brukar jag ”passa på” att handla allt på en och samma gång men jag orkade verkligen inte ta de 37 stegen till systemet, jag ville bara lägga mig ned och gråta  Därför bestämmer jag NU att nästa år ska jag INTE ha julen hemma hos mig. För första gången i hela livet känner jag att jag vill resa bort nästa år, ha långledigt årets mörkaste dagar för detta vill jag aldrig mer vara med om. Jag har en ganska hög lägstanivå, jag kommer snart att resa mig, jag bli ännu mer stressad och plågad av att ligga stilla men nu tog jag helt slut. Jag känner mig arg också. Arg för att hjulen inte slutar snurra någonsin, in i det sista kämpar jag på, säger till maken att julen kan man bara inte ställa in…..ja ni vet, skuld, plikt och ansvar…SPA liksom.

Men året som kommer, det kommer bli det år då allt vänder, jag tror verkligen det. AT kommer vara avslutat även om jag inte klarar AT-tentan (jag tar ut all skit i förskott där för jag är för trött för att plugga just nu), jag kommer få en anställning med nästan dubbla lönen som gör att jag kommer slippa heltid och så kommer min bok ut (här tar jag ut allt bra i förskott). Så jag hoppas att jag kommer kunna ha råd att resa bort eller iallafall slippa arbeta i tre veckor efter 3/12-17 då ATn beräknas vara avslutad, tänk jag har mindre än ett år kvar på detta…helt otroligt, jag som inte ens trodde att jag skulle få AT under min livstid…så sa de iallafall på Socialstyrelsen: -Alla får inte AT ska du veta!

Käckt svar va när man ber om dispens för att få komma vidare i sin karriär.

Jag är ändå mitt i en existentiell kris nu…jag vill vara hemmafru fast bli psykiater, och forska, och odla och bara skriva böcker…..vad jag mest av allt önskar mig i julklapp är tid, och en butler. Jag kanske borde rösta på S?

Nej, nu sjunger barnen för högt i mitt öra här, jag kan inte tänka längre, måste lägga in sill istället så att något blir gjort nån gång.

God dan före dan på er!