Värd sin vikt i tid

Jag fick höra av en arbetskamrat att ett sms utgått från ena akuten om att personal behövdes och att ersättningen skulle bli sex gånger lönen. SEX gånger lönen! Efter skatt skulle det betyda 888 kronor per timme (ungefär hälften av vad en jurist tjänar en vardag) men man skulle behöva lämna familjen en storhelgsdag. Lockad? Inte alls faktiskt även om jag var gråtfärdig innan klockan 12 samma dag.

Ni vet ju att det här inte är en gosig blogg där alla bilder är vackra, bloggaren positiv och tacksam och barnen är väluppfostrade. Om det var så är jag tveksam till om jag ens hade tagit till tangentbordet.

Jag ville verkligen fira jul med familj och de närmaste i vårt nya hus i år och har man väl bestämt sig är det svårt att backa ur vid lunchtid. För tio år sedan hade jag inte bett om hjälp, på min höjd hade jag bett mamma om brunkål och revbenspjäll för det är jag verkligen inte bra på (har aldrig testat så säkert är jag fenomenal på det med) och revben äter jag inte så det känns lite ”fel”.

I år hade jag lejt ut en hel del. Brorsans familj (hans fru) skulle göra dessert, svärfar stod för skinkan och prinskorv, farbror kom med pepparkakor, (godaste i år), saffransbröd och julöl. Mamma: brunkål, revbenspjäll, köttbullar, sillar, lax i olika former, snaps och såser till fisken. Makens bästa vän skulle förra året ta med sig senap men glömde det så nu var han befriad från uppdrag, han skulle bara infinna sig.

Min insats skulle vara: Vegetariska saker (två veggobarn ni vet), duka upp/städa och se glad och avslappnad ut. Som sagt, vid lunch var jag gråtfärdig och min inte jättereceptive make såg detta! Han dammsög HELA trappan! Och lät mig vara!

När mina äldsta barn dök upp lugnade det sig betydligt, de högg i, tog hand om småttingarna och jag kunde börja andas. När första gästerna kom gick jag ned i källaren och bytte om till finkläderna.

Vi hade jättetrevligt, tomten kom, barnen var NÖJDA och lekte helt utan vuxeninblandning även om vi fick avbryta de galnaste lakarna då och då.

Senare på kvällen insåg jag plötsligt att jag saknade brorsans (svägerskans bidrag) och började snabbt sno ihop en kaka…..Tylla fyllde ju faktiskt år! Jag hade inhandlat glitterfräsgrejer och annat födelsedagsjox ju som annars skulle bli liggande! Jag svängde ihop en jättegod chohlad-karamellkaka i ett nafs som vi sedan inte åt av för såklart HADE ju lillebror(s fru) fixat det hon skulle men ingen hade meddelat mig och jag som inte vill att någon ska skämmas eller må dåligt på självaste julafton frågade aldrig.

Lagom till kaffet satt jag med svärmor och diskuterade nästa års jul, vi planerade att dra till Spanien!

Jag har överslagsräknat lite på vad julen kostade oss nu då vi lejde bort nästan allt och det överstiger 15000 kronor med råge. De år då vi tagit ut svängarna, varit över 20 personer och bjudit på mer av allt har notan dragit iväg långt över 20000 kronor.

Vad kan en billig resa och hyra av ett stort hus i någon spansk avkrok kosta? Det ska jag ta reda på under närmaste tiden.

Hur mycket jag än älskar julen och vill överföra den känslan på mina barn tror jag att jag behöver ett break nu. Det är inte värt all mental stress. Tiden ska INTE gå åt till stress för att upprätthålla illusionen av avslappning och harmoni. Jag vill läsa den där sagan, lägga det där pusslet och orka gå ut i det pyttelilla dagsljus som finns med dem. Inte bara stapla ouppackade julklappar på hög…Klappar som jag behövt arbeta för att ha råd att köpa….Som ni kanske minns mäter jag nu priset på saker i tid, inte bara resor.

Jag har inte helt snöat in på Spanien, jag kan tänka mig Faliraki också, ett litet ställe i Grekland som i sina ruffigaste delar påminner mig om min barndoms Spanien där jag var ihop med mormor och lillebror.

Jag är inte så mycket för lyx och flärd när jag reser, jag är mer för genuinitet….det får gärna vara nött och trasigt bara det ser ut som om folk LEVER där. Sista gången vi var i Faliraki upptäckte vi att halva stan bestod av toplessbarer (ofta i rysk regi enligt lokalbefolkningen), affärer med fejkade märkesvaror och fishspas. Den andra halvan var så där skamfilad som jag älskar, där höll vi oss.

Vi får se hur det blir, kanske det är för dyrt…kanske jag måste jobba alla helgdagar med kort varsel ett helt år för att ha råd att ta hela familjen till solen och baden….men det kanske det är värt? Att stressa sönder sig på högtiderna känns inte helt bra just nu.