”Svenskan” uteblev idag, igen. Två helger i rad faktiskt…kanske jag har skitit i det blå skåpet. Kanske jag är persona non grata hos gammelmedia? Not to dispair, jag kan skriva roliga helgkrönikor utan The Perfect Guide. Idag tänkte jag emellertid skriva PRECIS hur min helg varit, vad kan möjligtvis slå det?
Fredagens arbetspass avslutades tidigt, det är brukligt på kirurgen. man förväntas arbeta tills allt är klart alla andra veckodagar och på fredagen rodnas det tidigt. I mitt fall 14.00 PRICK! Jag hade inte sett kirurgen efter morgonronden och befann mig i lunchrummet för att stämma av med övrig personal. 14.01 fick jag ett samtal för att inställa mig 20m bort. Love that guy, på riktigt, han vinner i längden. Jag gillar punktlighet.
Jag skyndade hem efter att jag ordnat allt (jag hade förberett med helganteckningar så inget ändrades i princip, ”min” plan stod sig. Tack och lov! Det roliga med detta är att samma sekund som jag lämnar sjukhuset kan en eller flera bestämma sig för att kräkas blod, få en hjärtinfarkt eller bara snubbla och slå upp ett hål i skallen och då ändras liksom alla planer (kanske). Detta blir då jourens ansvar.
Jag hade bjudit in gäster, tre damer i spridda åldrar, jag tror spannet var…18 år, same same. Alla med katt eller nästan. Ni förstår va? Crazy cat women…..Vi pratade och skrattade mycket, ibland rått åt fel saker….shit, man tappar lite känslan för vad som är tragiskt och askul ibland när man är i en sluten grupp av likasinnade (läkare/psykiatriker/psyksyrror). Men vi är heeeeelt proffsiga på jobbet, såklart. Vi konstaterade att vi aldrig har problem med själva patienterna. Det är annat som är galet i vården, aldrig någonsin patienterna faktiskt. Det är väl skönt att höra?
Jag hade fullt sjå att laga mat, konversera, duka och servera men jag tror att det avlöpte väl. Slutet har jag ingen koll på….jag somnade nämligen i ett desperat försök att snabbnatta en hysteriskt gråtande unge. De väckte mig lagom till att de skulle gå hem….Glamouren i det!
Lördag hade jag fått löfte om sovmorgon men niet, jag vaknade halv fem, av värk. Låg ändå och kontemplerade medan de tre kombinationspreparaten skulle ”kicka” in och jag somnade om. Sedan snabbt upp igen. Jag ombesörjde frukost till de tre minsta och maken vilade ut. Han hade en lååååång dag framför sig ihop med mina föräldrar. En träning men annars fullservice från min mor. Sååååå gullig min mamma, maken älskar att vara där och jag fick påminna honom om att hon är min MOR och att min farsa skulle nog inte släppa henne för allt smör i Småland. Han behöver nämligen också fullservice.
Jag drog till jobbet kring tolv och med en viss ängslan bordade jag kirurgakuten. Det började redan i huvudentrén, där blodspåren oftast visar en vägen till arbetsstationen. Så ock idag. På expen satt en glad skara läkare, sjuksköterskor och undersköterskor. Liggaren var FULL, 20 sk. opåtittade patienter…det är ganska många om man betänker att man i snitt kan behandla en patient per timme och doktor. (Man har ju flera patienter igång samtidigt men snittet blir ungefär det om man är en oleggad underläkare som inte kan arbeta helt självständigt). Skyndar man blir det ofta fel.
I det läget när man redan innan man satt sig på stolen vet att det kommer bli tungt kan man egentligen bara göra EN sak, ta det lugnt. För annars blir det FEL. Så jag började såklart med sjukaste som väntat längst. Eller….man tar den som är sjukast och struntar i hur länge den väntat. Det verkar vara extra svårt för människor att förstå detta. En gång när jag arbetade på ett annat sjukhus funderade de allvarligt på att sätta upp en skylt i väntrummet där det stod ungefär:
OM DU VÄNTAT MER ÄN ÅTTA TIMMAR; VAD GLAD, DU KOMMER INTE DÖ!
Men så får man inte göra, fast det är sant. Extra jobbigt blir det om väntande patienter kommer och påpekar att de sett folk gå före i kön och tillägga att om det är så här lång väntan så kan de lika gärna gå hem……
Vissa har verkligt svårt att förstå detta med att sjukast går först, därför skriver jag det här och nu, SJUKAST GÅR FÖRST! Och om du tycker att du tråkar ihjäl på akuten (trots gratis Wi Fi och bubbelvatten och laddstationer för smartphonen) och hellre vill vara hemma, då kan man allt som oftast gå just hem. Mår man fortfarande dåligt, då kan man söka igen, på dagtid, hos en husläkare. Men visst, alla har ju rätt att söka sjukvård när som helst dygnet runt årets alla dagar, det kommer finnas folk på plats men det är ändå så att vårdapparaten är intrimmad på att försöka lista ut och sortera vem som behöver hjälp först. Tänk er det motsatta…inte bra alls. Men jag är inte bitter, försöker inte vara dryg eller elak, bara korrekt.
Min lördag spenderades alltså på sjukhuset. Jag slutade 21 men det är sällan man slutar när man slutar att få betalt så jag blev kvar en kvart, tjugo minuter för att ”städa upp” så allt blev rätt och riktigt. Sen hemåt, jag följde blodspåren tillbaka ut.
När jag kom hem sov maken. Vi har somnat ifrån varandra varenda kväll den här veckan ( kanske hela månaden) och då blir tiden för samvaro väldigt liten och fokuserad på saker som: Glöm inte skridskorna. Kom du ihåg läsläxan, kan du hämta idag, det är kö och vad fan blir det för middag? Såååå kärleksfullt.
Jag hade fått löfte om att sova ut efter jouren…..och tydligen hade maken intervenerat mycket tidigt på morgonen men då bytt säng och sedan lät han mig ta resten. Men solen sken och jag kunde låta barnen se på var sin serie i olika elektroniska apparater så pass att jag kunde avsluta ett avsnitt av Scott & Bailey som jag försökt se några gånger. Se den serien på Svtplay, så bra! Jag hann med att se Mandelmanns också, del 5.
Mandelmanns förtjänar ett eget stycke. När jag första gången såg det älskade jag det, men varefter tiden led blev jag mer och mer störd av allt fjams. Rulla sig i fårull, måla stammar med komocka osv….lite galet i mitt tycke, och tramsigt. Sen hörde jag på jobbet att någon tyckte att det varit oskäligt dyrt att gå dit och så började jag googla. Vissa tycker överpriser, andra inte. Jag kan inte bedöma detta men jag vet att alla måste överleva, särskilt jurister verkar det som. De har fasligt hög lön (de allra flesta gör säkert skäl för den, iallafall alla jag känner)….jag har inget på fötterna här så jag ska INTE skriva illa om detta men jag har fått bekräftat från en trädgårdsmästare i den högre skolan (som är en vän) att träd endast suger upp näring från RÖTTERNA! Men visst, jag predikar ju då och då att man bara ska smörja på sig saker på huden som man skulle kunna tänka sig att äta för att allt tas upp…så en liiiiiten möjlighet, rent teoretiskt finns ju men jag antar då att bara trädkronorna skulle vara ovan jord…vi sitter ju inte fast heller så man kan kanske inte helt översätta biologin här. I det avsnitt jag såg idag stoppade de vindruvor i öronen som bullerskydd…..
Nu har jag skrivit en god stund, barnen springer runt, maken dammsuger, jag har påbörjat röjning i ett köksskåp för en maskkompost (helt sant och inspirerat av Mandelmanns) och solen skiner. Jag beslöt tidigt att vi skulle få ut barnen idag, maken tittade klentroget på mig. Jag förstod hans oro men sa att det nog räcker med att de springer två varv runt huset, de behöver inte ens klä på sig. Jag menar det finns ju folk som basar isvak, det ska vara nyttigt har jag hört. Lugnande. (Kanske skulle gräva en djup grop och fylla med vatten?).
Under det att jag skrev det här sista stycket meddelade maken att han skulle klippa sig, det är något på hans jobb i veckan, de ska fotas……och dammsugaren väsnades. Jag antog att han städade efter klippningen. Sen plötsligt kom han rusande. Skräck i blicken….
-Jag tror jag spräckt trumhinnan!!!
-Har du dammsugit dig i örat? Frågade jag argt. (Och lite stolt över att jag mitt i det koncentrerade skrivandet kan dra så snabba slutsatser som att han stoppat dammsugarmunstycket mot örat….)
-Öhhhhhh, ja. Jag tror den sprack.
I dessa lägen blir jag så ARG! Helvette liksom, måste man störa mig när jag skriver??? VA?
Jag tog ett stadigt tag i örat, drog så jag kunde se långt in och där fanns inget blod. Jag kollade att han hörde likadant på båda öronen och bestämde mig återigen för att köpa ett otoskop, jag har en familj som kräver detta. Så fort lönen kommer köper jag ett. Nog nu.
Tre rader senare trillade Tylla och slog sig…NÄR JAG SKRIIIIIVER!?! Varför? Kan de inte springa nakna runt huset bara??? Allihopa!
Hon blödde, maken bar henne till mig, jag tog återigen ett stadigt tag i en familjemedlem och inspekterade munhålan. Alla tänder satt fast men i kinden såg jag två hugghål, bitit sig. Doktorns ordination: Ge henne en isbit, NU, sen glass. -Låt mig vara ifred, jag blir aldrig klar, eller, ge mig två vindruvor!
Nu börjar MIN helg! Jag ska göra en maskkompost (utan mask tror jag just nu) och sen UT i solen, jag längtar efter den men jag ska inte vara naken, jag klarar inte mer kaos nu.
Hej på er!
