För er som inte orkar läsa en novell, scrolla ner för mina bästa tips!
I smyg hade jag planerat en överraskningsresa för maken, han fyllde år. Väldigt nervöst att få allt att ”klicka” och inte försäga sig. Jag som vanligtvis brukar dela ut julklappar i förväg och ge födelsedagspresenter strax efter midnatt…..
Trots att min far både gav mig reskassan i ett Forexkuvert mitt framför näsan på maken samt några timmar innan avfärd ringde densamme för att höra om vi fått bokningsbekräftelsen…..På allvar pappa!?! Nästa gång tänker jag INTE anlita dig utan din fru!
Nu kanske ni tycker att jag är hård här och biter handen (händerna som föder mig) men om hela grejen är att hålla maken UTANFÖR planeringen…ja ni fattar, inte jättesmidigt. Men maken fattade inte något alls (?) jag vet inte om det är en bra eller dåligt. Kanske det ger mig en ledtråd till varför strumpproblematiken är helt olöslig…..
Nu ska ni få höra om vår resa!
Jag hade bokat möte med maken 16 vid centralen, han fattade inte varför om vi skulle äta 18 på AG´s där vi sågs första gången, men jag ljög ihop något om att kanske handla något innan bla bla bla och fick inga följdfrågor. Hans chef hade lovat se till att inget gick fel och OM det skulle gå göra det krävde jag blåljus till flygplatsen.
Vi tog Arlanda express och det var hur smidigt som helst, 20 min bara. Enda frågetecknet där var om det skulle ha kostat mindre att bara stiga på tåget istället för att förboka. Jag måste kolla upp det. I så fall hade det varit 150kr billigare. Det kan tyckas vara småpengar men jag hade bestämt att denna resa skulle gå i lågpristecknet.
SAS till Heathrow, landade i tid och sedan tåg till Paddington, 44 pund för två, tog 15 min. Vi irrade vi runt lite kring Hyde park, det fanns två Thistlehotell med bara några hundra meters mellanrum och vi hamnade fel. Vårt var Kensington gardens, långt bort i ena ändan av Hyde park.
Jag har bott på Thistle förut (aug), då vid Holburn, mycket finare men tråkig frukost. Detta kändes som om man bodde på våning 5,75 och det stank av antingen rengöringsmedel eller doftljus. Vi vädrade så gott vi kunde och kastade oss ut i jakt på mat. Då började det regna såklart så vi gick inte långt utan såg bara till att få i oss mat. Det blev ett ställe som hette Bella Italia och var helt OK mat för några hundralappar men ingen omvälvande upplevelse.
Lördag morgon vaknade jag innan sex. Jag tittade ut mot Hyde park och noterade joggare, ganska många faktiskt och vädret såg lovande ut. Jag hade två eller tre planerade aktiviteter för maken. Middag på Konaki, en favorit från förra resan, Espresso base, världens bästa kaffe och så kanske London eye. Jag brukar vanliga undvika turistattraktioner men just London eye hade varken jag eller maken testat. Resten av tiden skulle vi köpa lite presenter till maken och bara ta det lugnt.
Vi började med att snedda genom parken, se The Serpentine, flygande svanar, busande hundar och massor med ryttare. Solen sken, väldigt härligt. Vi kom till Hyde park corner och så drog shoppingen igång.
Jelly Bellies på Hamley´s till oss och barnen, jag kan tänka mig att det är ett rent helvete att faktiskt gå dit med barn och helt omöjligt att komma ut med en hel plånbok. Därefter blev det Cos, Liberty store, Shuh, Primark (hade fått beställningar av en dotter), ett gäng skobutiker och sen ringde makens mat- och sovklocka. Han är väldigt lik Skalman där…och jag blir superstressad när han blir hungrig för hans uthållighet är inte….lång. Jag för min del kan stå emot skoskav, ryggvärk, törst och hunger mycket länge om jag är i en storstad full av lockelser. Om detta gör en till en bra militär är oklart, säkert är iallafall att maken var en bra militär, jag antar att man som soldat får mat vid bestämda tider och bra skor.
När jag är i en storstad gillar jag att bara veta ungefär var jag är, inte förlita mig på kartor utan gärna ”komma bort” lite och kanske upptäcka något nytt. Jag styrde mot Tottenham court road där jag visste att kaffehaket låg, nära British Museum. Men vi kom lite snett. Jag såg en polis (det var väldigt mycket poliser omkring) och frågade om han möjligen visste var BM låg. ”I´m not from around here” förklarade han. Jag gav mig inte utan pekade på en stor byggnad som såg lite ”officiell” ut…
-Kan det vara ett museum?
-I´m from the East end, I´have no idea….sorry”.
Det var BM. Vi svängde runt hörnet och plötsligt visste jag exakt var jag var.
Jag hade fått en varning om att Espresso base kanske var stängt på helger och det var rätt. Att Konaki var stängt för lunch däremot var en överraskning. Men min pappa hade tipsat om en bra fransk restaurant i närheten (samma gata, andra sidan) så vi gick dit istället. Det kan jag varmt rekommendera. Savoir faire heter det och ligger på Coptic street. Väldigt knasig inredning, väggarna är handmålade med can-can flickor. I taket finns roliga citat i stil med
” If there is a will I wanna be in it”, ”To err is human, to blame someone else shows management potential” osv.
Vi delade en förrätt, en helt underbar aubergine och cashewnötsterrin, drack torrt vitt vin till och tog sedan varsin bouillabaisse. Mycket god men om jag ska vara kritisk var det övervikt av musslori förhållande till fisk (maken fick knappt någon) och sen en ring bläckfisk. Dessert som vanligt crème brulée (jag letar efter den perfekta puddingen helt enkelt), maken en cheesecake. Båda goda men inte extra allt. Vi kom ändå under 700kronor med två glas vitt var!!!. Mycket prisvärt skulle jag säga och stället ligger fantastiskt fint med ”teater” utanför fönstret. Gå dit!
Vi fortsatte vår vandring. Mitt emot Savoir faire låg en barberare. Jag försökte få in maken men mannen som mötte oss när vi öppnade dörren såg lite för ivrig ut i makens smak så han backade ur. Jag skulle tro att de flesta som går in där inte hamnar i en köttpaj en bit längre ner på gatan men man vet aldrig.
Nu styrde vi mot South bank. ”Ögat”. Vi hade noterat mycket poliser och det visade sig vara en stor demonstration på gång. Min första tanke var att vi nu skulle bli sprängda i bitar för att alla höger- eller vänsterextrema skulle passa på att göra något bara för att just vi var där och alla barnen skulle bli föräldralösa (centrum av universumtankar). Den goda sidan av detta var att stora delar av vägen var avstängd för trafik. Vi gick således snabbt till London eye. På håll såg det inte ut att vara så stor kö men när vi kommit upp på bron bestämde vi oss för att det där nog inte var något för oss. Vi gick ändå över bara för att se den på nära håll. Jäklar vilken pjäs!
Vi hamnade mitt i ett folkhav. Massor med olika aktiviteter ligger ihopklumpade just vid ”ögat” ett akvarium, någon Shrekupplevelse och folk går i motsatta riktningar och det var inte någon trevlig upplevelse. När vi kom upp på nästa bro möttes vi av demonstrationståget, Big Ben och Westminister Abbey. Vi stannade till för att höra vad det var de demonstrerade mot. NHS, alltså National Health Service om jag fattat rätt. De ska ändra i den så att det ska kosta pengar att gå till husläkaren etc.
Mannen vi pratade med frågade varifrån vi kom och när vi berättade sa han att ju Sverige är det bästa landet, ingen betalar för något! Gratis ALLT! Jag förklarade att vi faktiskt visst betalar för att gå till husläkaren och läkemedel upp till en viss summa och han såg uppriktigt förvånad ut. Han fick också veta att i princip ingen betalar mindre än 30 % i skatt och att vissa betalar mer skatt än de tjänar. Vi köpte iallafall hans tidning (Socialisten) för en pund och kände oss goda. I trettio sekunder. Sen komm kommunistfanorna.
(I taxin senare på kvällen (när vi gått 1,6 mil och inte orkade ett steg till) fick vi höra att man kunde förboka biljetter, att färden i ögat tar ca 20-30 minuter och för några år sedan kostade ca 200kr/person och var en fin upplevelse, next time then.)
Vi fortsatte in på en förbjuden väg, (enda sättet att komma undan kommunisterna) och fann oss vid ett mycket hårdbevakat område. En bil svängde in mot en grind, två tungt beväpnade poliser släppte förbi bilen och stora järnpollare sänktes ned i gatan så den kunde passera. Vi var tvungna att fråga poliserna vad detta var för ställe…..?
-Vilka är ni? Frågade de oss då.
-My husband is a policeofficer, sa jag och han fick t o m upp brickan.
-You are a brave man. Sa den ene, med alla handgranater och grejer borta hos er. Hans båda föräldrar var läkare och vi snackade en stund. Det visade sig att vi var vid Downing street 10, baksidan. Han förklarade att alla alltid ser det från andra sidan, pressen står mitt emot och vi var på kortsidan. Jag hade aldrig gissat, det enda som avslöjade var just den kraftiga bevakningen.
Vi tog inget kaffe vid lunchen och kände plötsligt att vi behövde lite energi, Starbucks? Pret a manger? Nä, något mer stillsamt…Saviani? Det såg fruktansvärt dyrt ut, guldmosaik i taket, kristallkronor, dämpad musik, kvinnor i Missonitröjor. Jag skämdes lite över Primarkkassen men kom på att resten av påsarna och min väldigt tydliga sidenscarf nog ändå gjorde att jag inte skulle bli motad i dörren.
Maken tog en espresso, jag te (when in Rome) och sen tittade jag ut en citronkrämsfylld croissant (when in need) och så slog vi oss ned. Lugnet, LUGNET! En servitris kom och hällde upp vatten i galskannan, instruerade. 4 minuter, inte mer. Jag fattade. FYRA, INTE MER! Då är allt förstört! När fyra minuter gått hällde jag upp. Jag insåg senare att jag ju skulle tagit upp själva tebehållaren också för att kunna dricka resten av teet utan att det var totalt förstört men man lär så länge man lever. Då kom de komplementära kakorna. Det är DÅ man förstår varför en kopp te, en kaffe och en croissant kostar 19 pund. Man betalar även för kakor. Men det var det helt värt, SÅ VÄRT! Min helg kinda värt.
Vi spankulerade hemåt med våra inköp och makens fötter behövde nya skor. Jag lade mig i och han blev lite sur. Anledningen till detta var att han tittade på så olika skor. Ena gången sneakers och sen tygskor. Jag såg inte den röda tråden. Jag hade köpt ett par billga gympaskor på Primark för 8 pund och nu skulle vi investera närmare 2000kronor i skor som jag liksom inte fattade poängen med. Jag föreslog Adidas, jag gillar modellen Gazelle, skulle gärna ha ett par själv och efter mycket om och men blev det till slut ett par sådana. Maken blev nöjd. Tänka sig!
Vi lastade av oss på hotellet, lade oss på sängen innan vi skulle ut för middag. Maken avböjde teater, vi var för trötta och tog sedan taxi tillbaka till Coptic street. Det var faktiskt bara dubbla priset mot att ta tunnelbanan och det kändes värt det.
Väldigt mycket mat.
På ”greken” tog vi en stor blandad förrätt och varsin Mythos. Vi var jättehungriga och åt upp ALLT! Sen beställde maken två öl till, lammsouvlaki med pommes frites till sig. Jag tog kycklingvarianten med grekisk risformad pasta. Så otroligt gott men sista ölen lämnade vi, vi var helt slut. Jag var proppmätt och kunde tyvärr bara äta halva portionen, vi är verkligen ovana vid uteliv. Övermätta och övertrötta tackade vi för oss och personalen tittade på oss som om vi var missnöjda men det var vi inte, bara galet trötta.
Nästa gång ska jag ta en mindre förrätt och inte vara helt utmattad när jag kommer dit.
Vi somnade ovaggade och jag vaknade en minut innan klockan ringde. Det faktum att sängen inte var av högsta kvalitet hade ingen som helst betydelse.
Vi flög hem med Ryan, det ångrade vi genast men jag måste säga att avfärd 8.20 en söndag från Stansted inte är några som helst problem för någon som är van att vara vaken mycket och tidigt. Vi räknade ut att en förbeställd taxi i princip var lika dyrt som tåg och tunnelbana och jämfört med 44 pund för 15 min resa från den andra flygplatsen beslöt vi att det var så vi skulle göra. Vi kom fram en timme innan take off och han med Boots och en frukost på Pret a manger. Vi boardade sist.
Ryan tog tyvärr vårt handbagage och vi behövde därför vänta vid bandet på detta pga att kabinen var överfull. Då försvinner ju hela poängen med ”travelling light” men men så kan det gå. Flygbuss till city och sen hämta upp barn på olika destinationer.
När vi kommit in genom säkerhetskontrollen började resan kan man säga. Vi tog varsin sallad och vin till det. Jag blev helt fnittrig. Vinet var bra, maten en rip off. Ät inte på flygplatser, det är inte bra mat! Ta hellre med dig en god hemmagjord macka!
Detta vaknade vi upp till. Hyde park i rosa morgonrock. Längst bort till vänster i bild syntes London eye.
Första frukosten intogs här, väldigt vackert inrett men apelsinjuice i pappmugg….engångs, gillar jag inte.
Vår utsikt.
Ni som bara vill ha bästa tipsen från resan, de kommer här:
Boka tidigt, kolla priser noga, dvs ring till transportörer (dock inte Ryan för de tar taxa när man pratar) ha en grov plan på vad ni vill göra och ha bekväma skor! Har ni inte packat bekväma skor, köp genast nya på t.ex Primark.
Konaki på Coptic street har fantastiskt god och prisvärd mat, öppnar 17.
Savoir faire på samma gata har lunch och middag och fin utsik, mycket gott och prisvärt. Barberare mitt emot och fin paparaplybutik.
Man kan föreställa en tur på the London Eye och gå ombord med ”fast track”.
Pret a manger har mycket god och rimligt dyr frukost/lunch, finns en i varje kvarter och det är inte något dåligt med det.
Savini fikapaus/lunch i fantastisk miljö till ett ok pris, godaste Earl grey jag någonsin druckit i väldigt harmonisk och vacker miljö mitt i smeten.
Good evening!