Julen varar fram till…15 mars

Helt utslagen faktiskt men en gnutta sol i ansiktet.

Men åh, idag blev en annorlunda dag. Jag kastade mig från det ena till det andra. Stressen. Jag blir stressad i förväg…det är ett dåligt tecken. Sakerna som ska klaras av hopar sig och jag glömmer viktiga saker. Slutligen belönas jag med överjävlig ryggvärk. Men, solen sken iallafall och jag biter ihop och slappnar av om vartannat. Jag får rysningar både av glädje och obehag. Det senare är ju otrevligt och smittar av sig på det förra. Igår var jag väldigt stressad när jag drog iväg vid sju. Jag hade inte hittat min plånbok. Den där jag lagt några guldringar och ett örhänge….sen kom jag på att kanske mormors halsband också låg där…och då blev jag riktigt orolig och besviken på mig själv för det halsbandet har jag tappat bort flera gånger. En gång ett helt ÅR. Min mor hittade det i sängbordet i Frankrike bakom ett kilo Sel de Guérande……ni förstår väl att man inte gömmer guldhalsband hur som helst.
Jag hittade så småningom plånboken i makens bil, guldringarna bland strumporna och halsbandet ovanpå en teburk i köket. Diagnos??? Jag vågar inte sätta någon men ångestnivån var på topp här kan jag säga.

Vad har jag lärt mig av mina 46+ år på jorden? Ja de första 40 känns som helt blanka utöver det uppenbara att lära sig läsa, skriva, studierna osv men den svåra koden att knäcka är jag själv. NÄR ska jag lära mig hur man gör? Att sänka axlarna, ta ett djupt andetag och inte låta mig övermannas av allt? Och när ska jag sluta låta mig triggas av min makes strumpor? För jag märker att allt drar igång när jag kommer hem och ser allt som han gör olika (det var snällt sagt för helt ärligt ser jag inte riktigt vad han gör självmant). Jag längtar ömsom efter en au pair, en städerska eller att bli hemmafru. Alla tre faller på sin egen orimlighet (läs min/vår ekonomi) men är nog vad som skulle behövas för att jag inte en gång i veckan ska rusa runt i panik och leta efter något oersättligt som jag lagt på något listigt ställe. Men jag har börjat lära mig att lugna ner mig själv för jag hittar i princip alltid det jag stuvat undan. Jag behöver bara hämta andan lite. Nu ska jag göra det, hämta andan och lägga några barn och hoppas få vara vaken en kvart ihop med maken och de två äldsta av mina barn.
Over and out!

 

Ja tack!

 

Så svårt att förstå. Jag ska jobba med acceptansen och det lågaffektiva bemötandet….

 

Helt sant och jag väljer att se mig själv som kol under förfining….Julstjärnorna togs ned idag. Föra påsk ändå!

 

Mina Veror står i skyltfönstret nu….så stolt! Jag gjorde något helt nytt idag. Ni får veta mer senare…men inte så mycket senare…..

 

Skriv din sökning ovan och tryck enter för att söka. Tryck escape för att avbryta.

Tillbaka till toppen