Kortversionen av min perfekta helg

Krossad. Jag tog upp med vår trevlige granne ämnet busskur av glas och värdet av att snart återgå till plåtversionen. För att undvika skattslösande. Han berättade då om en busskur på ön bortom vår, lite längre ut liksom. Där fanns det en i betong….. -Utmärkt, sa jag. -Den sprängdes, sa han. Häpp!

-Mamma!? (Tylla)

-Jag är törstig! (Edgar)

-Mamma?? (Tylla)

-Jag är Törstig!!! (Edgar)

-Jag är Törstig!!! (Samma barn som ovan)

-Jag är TÖRSTIG! (ja, samma igen)

-Jag är på toa! (jag som avhållit mig från att min vana trogen, svara vid första pipet och istället tänkte: Jag är på TOA, jag kan få vara det, de kan vänta).

-Hallååååå!?! Jag är TÖRSTIG! (E)

-Mamma????

-Mamma är inte här säger maken plötsligt och jag trillade nästan av toan.

-Mamma jag är törstig (säger Edgar som liksom inte bryr sig om informationen han just fått)

Knack, knack, knack.

-Hon är här inne, säger Tylla som tydligen lyssnar ändå.

Nu tänker jag: Fan man har knappt varit borta i 30 sekunder innan det uppstår total förvirring och kaos.

Maken rycker nu i handtaget, som för att kolla att han hade rätt. Och det hade han. JAG ÄR PÅ TOA!

När jag var färdig med det som skulle göras och rätt nöjd med att bara ropat två gånger och inte avbrutit mig. Korven kom ut, pulsen han gå ned och märkvärdigt nog löste sig alla problem. Edgar hittade köket, glasen och vattnet. Löste sitt problem själv alltså och Tylla kom på andra tankar (läs: hittade glass i frysen) och maken talade lugnt och sansat med barnen.

Maken skalar potatis till sig och barnen…..

Jag svär att jag kommer INTE sakna allt med småbarnstiden men helt klart skulle jag vilja ha mer av de goda stunderna och idag när jag skriver detta ägnade jag tre timmar av min och barnens vakna tid på en buss/till fots på väg till arbetet. Så kan jag inte ha det länge till.

Man vill liksom inte veta hur mycket papper hon fått i sig och vad det var för färgämne i själva glassen eller på förpackningen.

Hon fick en Frostklänning från NY. Den har inte lämnat hennes kropp. Den är orange framtill och brun nedtill. Hon klättrar i jordhögar, slabbar med glass och håller på men som vi alla vet, skitiga barn är lyckliga barn.

Jag pratade med en bekant (hemligt vem) som arbetar på FRA. Det framkom att det var total radiotystnad där (alltså DE lyssnar ju ordentligt på OSS, men på själva arbetsplatsen är det EXTREMT tyst och stilla, inga mobiler eller annat som kan användas i spionagesyfte får införas) och jag förstod på den här personen att det var….tomt. Ingen Fb, inget Instagram, inga pling hit och dit och samtal från folk man känner, NADA. Det kändes tomt var beskrivningen och jag tänkte genast…DÄR vill jag arbeta. I radiotystnad, utan kontakt med utanförvärlden. Tänk så effektiv man kan vara!!! Man går dit, gör sin grej och går hem när man är klar. Men det var inte helt uppenbart att avsaknad av mobiltelefoner var tidsbesparande. För man kan inte NÅ medarbetarna helt enkelt. Man måste GÅ till dem, ha möten och i värsta fall tillkalla en vaktmästare som letar upp vederbörande. Som en blandning av 70-talet och psykvården liksom. Och jag blev ännu mer säker på att DÄR vill jag arbeta.

Jag som försöker undkomma störljud på buss med för mycket kläder….

Man kunde bli uttråkad fick jag höra….inget att sysselsätta sig med….på jobbet???? VA? Men OM man gjort allt man ska och ska bara fylla ut tiden kanske man kan få gå hem? ELLER, man kan läsa en bok, skissa på en bok, fila sina naglar eller gå på toa?

Jag ser inga som helst besvär i att vara ostörd. Jag vill gärna ha mer av det och få betalt medans jag är det.

Här ett exempel på hur jag kan fördriva tid. Rita på hönshus….

Nu ska jag inte gnälla, jag ville bara ge en bild av hur olika man kan tänka om saker. Tid, tystnad, kvalitetstid osv…..För jag tänker att när jag åker med bussen så kan jag GÖRA saker men nej. Då stör pratiga kvinnor mig med sina höga röster och skratt. Idag någon som gapflabbade och ojade sig omvartannat ihop med en sjuk kompis som hon utlovade var inne på sista dygnet av feber, hon kunde sådant osv osv osv. Jag ville INTE höra. Jag vill slappna av, inte tvingas till öronproppar pga idiotsnack jag inte vill engagera mig i. Jag satte i hörlurarna (motvilligt) och lyssnade klart på Spanarna, hennes flabb störde ändå fast jag hade rött ljus på volymen. Hon steg av någonstans i Solna. Då dyker istället upp en ung man framför mig som småviskar…om saker som låter spännande och plötslig blir jag irriterad på att han pratar så lågt. Jag tar också av jackluvan för det började bli för varmt där inne och försökte verkligen lyssna och fatta vad allt rörde sig om. Men då steg en tonåring på som började snacka för högt med en kompis så jag gav upp och smsade med en kompis om dagens händelser tills batteriet tog slut.

Här sitter jag och försöker se avspänd och harmonisk ut…..

Direkt efter ett kalas på lördagen, innan parkouren fick Frank en godispåse. Han gav Tylla sin klubba, tuggummit tog han själv. Men man ska inte SLÄNGA saker…..och jag hade ingen lust att hålla i allt i en timme. På vägen hem somnade de båda i bilen och jag hoppades på några minuters lugn i hemmet när jag kom dit (innan nattjouren) men då hade E varit kreativ i sängen med akrylfärger som ni kanske sett…..

Och jag ska INTE redogöra för den konversationen för det är jag för pryd för men kanske kanske det kommer senare. Men det som utspelade sig idag gav mig mod att erkänna att jag faktiskt bajsar då och då, något som jag tvekade länge inför att skriva….Jag trodde ett tag att Kungen och Abborna inte gick på toa alls. (Detta var mycket länge sedan).

Jag brukar använda handskar av sjukhustyp när jag grejar i jorden. De hade hon på sig större delen av dagen, såååå bra passform. Bästa passformen (somTrum skulle sagt).

När söndagen var över kände jag för att göra som Patsy……

Det blev rätt bra till slut. Vi kanske klarar detta innan månaden är slut, eller jag….

Vy från insidan. Det ger som Ylva så riktigt påpekade ett ORDNAT intryck, och det är DET alla barn i världen önskar sig! Och fred på jorden!

Ps. Något måste göras åt Trump. Jag hörde nämligen på radion att man i ett pressat inrikespolitiskt läge (sagt upp FBI-chef som utreder en och sen hotas) kan försöka göra en avledande utrikespolitisk manöver (typ bomba Nordkorea) och då sitter vi alla i skiten skulle jag tro. Och nu har väl JAG fått FRAs ögon på mig ändå….och det är helt OK för om ni ”hör” mig, jag bor nära, jag kan många saker meeeeeeen kanske hålla käft inte är min starkaste sida……kanske jag kan sortera papper i arkiven?!? Ds.