Bokrelease med mera – Voltaires vardag

Två som kan konsten att se snygga ut på bild och så jag. Jag är mer som min mor…passar bäst på bild när jag lipar….Alltså sträcker ut tungan på ett knasigt men ej perverterat sätt.

Idag hände mycket saker. Jag bytte jobb (dvs bytte placering från psykiatri till allmänmedicin. Det var ganska omvälvande för där är ett helt annat tempo, 20 patienter på en dag…nytt journalsystem som liksom ropade: Hej 1982 kom och ta mig! (Precis som min make). Och så nytt nytt nytt av allt. Röd pikétröja till på köpet. Jag tror det gick ok.

Att gå ut från mottagningen på lunchen krävde skoombyte. tur att jag hade med mig extra, jag hade liksom inte tänkt på det…..Klackar och pyjamasbrallor är en up domer tror jag.

Efter detta in till stan. Jag skulle till en bokrelease, min andra eller tredje i livet. Ebbas var först, sen Erikas idag och jag liksom laddar för min egen. Men är också lite livrädd….det är snart dags! Om mig och den kommande boken jag gillar inte att stå i centrum rent fysiskt (som kanske alla tror) utan jag trivs bäst bakom en skärm. Utan kritiker osv osv. Jag vill liksom bara göra min grej, skriva som jag själv tycker. Erika var stålande vacker, bara en sådan sak, att fastna på bild utan att se galen ut!?!

Jag hade med en egen present….nästan ton i ton med boken. Hon har redan en i EXAKT samma nyans så jag valde ljusblå idag. Nu ska hon slippa fler av mina ljusstakar. Nästa gång blir det en handduk…..

Vid tullhus två låg en båt med ett mäktigt polispådrag. Jag anade statsbesök och efter att ha kramat om polisen som visade sig vara en kompis till maken fick jag det bekräftat. En dansk prins var här idag. Här dannebrogen.

En av mina äldsta vänner, alltså som i känt länge, inte gammal såklart. Och hennes härlige make. Vädret var bättre på bild än i verkligheten. Vi fick plugga in infravärmen så håret nästan glödde till slut! Tänk att vi känt varandra sedan 1987….fan det är ju TRETTIO år!!! Hur är DET möjligt. Vi var med om ett skottdrama i NY då…det har jag nästan glömt. Vi måste dela sal på hemmet Jåttan så vi kan påminna varandra om allt kul vi haft! Jag hade packat ned smink i min väska också men det kom jag aldrig på att använda ser jag nu, jag är verkligen ingen minnesguru.

På Mister French satt jag ensam en stund. Då kom en spännande kvinna fram sa typ: -Hej du är också ensam, hur känner du E? Jag sa att jag aldrig träffat henne (författarinnan) tidigare utan att vi hade en gemensam vän och följde varandra via sociala media. Sen rullade allt möjligt upp sig och jag ångrade sååååå att jag inte hängt med på den där skrivarresan till NY förra hösten. Vi pratade nästan hela kvällen ihop med min vän S som orkat sig in med maken.

När jag kom hem ikväll skatt maken ute och lagade en trimmer (vem gör sånt? Och hur?). Jag meddelade min önskan om att åka ensam till NY (eller en regnig enkelsk ö) för att skriva…hans intresse var svalt. Men han gladde sig åt att jag nu äntligen fått en ST-tjänst. Jag ska bli psykiater när jag blir stor det ni! Äpplet har fallit precis rakt ned, jag går i mina föräldrars fotspår…hur intressant och nyskapande är inte det?

Jag håller det kort idag. Jag har hört att vissa vill ha korta inlägg…..jag gör sällan som jag är tillsagd men just idag är kort bra. Jag ska sova mer. Och när jag är riktigt, riktigt utvilad ska jag skriva BÖCKER! Massor med böcker. Jag vill skriva för barn, ha ihjäl otäckingar på läskiga sätt och sen för vuxna och kanske när jag är väldigt mycket mer vuxen, ska jag skriva om SEX! Massvis med sex, så mycket SEX att folk storknar, för jag har det i mig jag känner det. Det gäller bara att sluta skriva sådant som är helt sant och släppa sargen! Det är mitt nästa mål i livet, att släppa sargen!

Gonatt!

Jo, tack snälla för ikväll E, härligt ställe och supersnygg bok, nu ska vi bara se om min mamma törs läsa….vi är ju lite pryda av oss;)