Trollen kanske tar mig?

Två kommentarer på RUBRIKEN till intervjun med mig överraskade lite…lite. En tyckte med versaler att man inte berättade för sina barn hur dåligt man mådde, man har ju ansvar liksom. En annan tyckte inte att barnen var ansvariga och kunde beskyllas för att man blev utmattad i vårt upplysta tidevarv. Jag  antar att hon menade att det finns preventivmedel….

Jag bemötte båda kommentarerna, den ena genom att poängtera att jag INTE sa till barnen hur dåligt jag mådde vid den tidpunkten, den andra fick ett Öh!?!.

Intressant nog var båda kvinnor. Ingen av dem hade uppenbarligen läst själva artikeln utan reagerade på rubriken, som inte jag hade satt, men som var helt rimlig.

Jag fick en vibb av att helvetesportarna nu kanske skulle komma att öppnas, att trollen skulle kräla ur sina hålor och att jag skulle få svårt att somna av alla idiotiska och elaka kommentarer. Vi får väl se. Boken har inte funnits att läsa så länge och de som faktiskt LÄST den OCH intervjun tycker det är jättebra så jag somnar gott om kvällen. Jag känner att jag har ryggen fri och att de som utan kunskap väljer att attackera andra människor är de som sannolikt mår sämst och vrider sig sömnlösa. Jag hoppas det iallafall. Eller så är de verkligen för korkade för att förstå vad de gör….så är det nog. USA-valet har gjort mig till en lite mer pessimistisk person, det vinns val i demokratiska länder av en person som Trump. DET är ett rejält bottennapp för mänskligheten som sådan, men såklart ska inte alla lastas för detta…bara den stora mängd människor som valde honom. Vad som sker i resten av världen är heller inte deras fel men helt klart är inte alla så smarta och alla borde inte ha tillgång till internet. Men så är det i det öppna samhället, alla har en röst, det gäller bara att ”vikta” den mot den fredliga majoriteten som den kallas…..så svårt bara.

Nu sitter jag här i fula men varma nattlinnet och skriver av mig, hämnas lite och lyssnar på pruttljud från makens telefon. Han har laddat ned en PRUTTAPP helt på eget bevåg för att skoja lite med arbetskamraterna (!?) och den finner min snart 8-årige som väldigt stort nöje i.

Färdiggnällt, nu ska jag signera och skicka iväg mitt livs första bok. Det ni skrattar man inte bort. Tänk om jag stavar fel, spiller kaffe eller något???

A