Kunskap och samarbete

Vissa saker upphör aldrig att förvåna!

I veckan kom en rapport från PISA, svenska skolbarn är bättre än de flesta på att samarbete. Inte bäst, det var finnar och danskar. Jag tänkte inte så mycket på det just då, jag bara lade det på minnet för möjliga bloggämnen. Jag hade nämligen tänkt kolla upp rapporten först. Jag vill ju veta att jag inte far med osanning. Men så kom något emellan. Det gör ju gärna det här hemma, jag störs mitt i steget och vips skriver jag om Zimbabwe.

Vi är ihop med Norge nummer tre och fyra kan man säga, lagom bäst liksom. Jag blev lite glad att höra att vi är bra och sticker ut på något sätt i vårt land men detta ihop med nyheten att vi ju inte längre har egna musiker som kan arbeta i symfoniorkestrar gör en ju lite dyster. Spetskompetens saknas och förklaringen är väl dålig träning? Vi är bra på att samarbeta och vara lagom men vi har demonterat musikskolan så något nytt musikunder kommer nog inte. Tyvärr är det väl det tidigare PISA-undersökningar visar. Vi tappar kunskap och då undrar man ju hur god samarbetsförmåga ska kunna hjälpa upp dåliga sakkunskaper….det påminner mig om när jag hade synpunkter på äldsta dotterns skola. Jag tyckte att det var viktigt att hon skulle kunna skriva korrekt mm mm. Då svarade rektorn att det viktigaste var att ”vi är vänner”. Och då kan vi ju vara vänner med finnar, danskar och norrmän då medan resten av världen kommer och tar oss.

Nej jag tycker att vi ska ha tillbaka spetsen, satsa på kunskap, att det ska vara viktigt och ingen jävla mellanmjölk. Mer musikskola, mindre kulturskola! Min son ville spela gitarr. Då hamnade han i en grupp där en fröken ledde barnen in i klassrummet som han råttfångaren under flöjtspel. Han hatade det. Jag hade önskar en gitarrlärare. För gitarrer har vi, bara ingen som kan traktera dem…..

Så fint arrangerat alltså!
I bilen får jag väldigt mycket idéer. För att de inte ska försvinna skriver jag i min almanacka. Jag ska kolla in en författare som bevakat Afrika, Mugabe och vårt stöd till diktatorn via SIDA som jag antar att Palme måste ha varit inblandad i. Så spännande!

 

Jag har två härliga tjejer på jobbet som har en mor som också är lite alternativ…jag har fått sårsalva av ringblomma. Calendula, tänk vad jag kan! Jag har fått frön från Eva som gjort den fina krukan intill. Henne ska jag snart besöka igen, jag har sett att nya hyacintkrukor är på g. Och den doften, alltså det är nog det enda jag behöver ihop med glögg och pepparkakor för att få julkänslan.

Men ändå, idag hörde jag att de skulle ta upp ett intressant ämne på radion 14.15, jag planerade in att lyssna på det i efterhand. Men vi får se om det blir av! I bilen lyssnade jag på P1 om Nobelpristagaren som fått priset för att ha hittat vatten i en form ingen trodde var möjlig. Amorft vatten dvs inte flytande, förångat eller kristallint. Han har ingen aning om hur det går till. Han är också ateist så det blir då extra spännande med det där lite magiska i naturen som vi inte kan förklara, det är liksom lite ”cellguden” som jag kanske skrivit om tidigare. Den där inbyggda driven framåt i ren socialistisk anda. Som när celler i grupp gör plats för varandra men när organismen som helhet hotas så tar en del livet av sig för att vara hjälpsamma….apoptos kallar vi väl det? Eller möjligen ngt snyggare. Hur som helst så var Nobelpristagaren vars namn undflyr mig av exakt samma uppfattning som jag vad gäller rädsla och oro. Det botas bäst av kunskap. Och det är detta som är kärnan i min ”spaning”. Jag har ju skrivit om hur jag stirrat ingenting i vitögat och hur jobbigt det kan vara att som ateist förhålla sig till sin egen förgänglighet. Jag tänker att ni nu undrar om jag helt tappat riktningen men det kommer, jag lovar!

Nya böcker har landat, och jag ska skicka ut. Men det är nästan svårt att skiljas från frimärkena!
Där var den, inte så synlig precis pga att den är så tunn. Man skulle ju önska att den stod med omslaget fram!

Han var mörkrädd som barn denne man och fann ingen tröst i religionen, han var ju ateist. För att kunna sova hade han radion på. När radion gick sönder öppnade han den och lagade den. Därefter behövde den inte vara på för att han skulle kunna somna.

Första gluggen igår! Men han ville inte ge tanden till tandfen. Han gömde den istället!

När jag blev sjuk våren 2015 fick jag ingen adekvat hjälp. eller jag tog iallafall inte emot den. Jag ville veta själv och trodde inte (högmod) att en KBT-psykolog skulle kunna lära ut detta bättre än vad jag själv kunde läsa in. Jag kan inte säga att jag har full koll på allt om stress och utmattning men jag blir ytterst sällan överraskad av något någon säger till mig och jag känner snarast ett behov av att grotta ner mig i hjärnstrukturer mer än något annat. Speciellt för de som passerar utmattningssyndromet över till depression med utmattningdsyndrom. Jag fann att kunskap gjorde mig lugn. Ju mer jag vet desto tryggare blir jag, utom kanske då detta med döden. Jag hatar döden, innerligt. Men inser att så går det hur vi än vänder och vrider på det och i framtiden kanske man ska låta blixtfrysa sig och bli som amorft vatten för att sedan töas fram när vi vet svaret på evigt liv. För helt ärligt, det vill jag HA! jag vill frysas ned strax innan jag blir för skruttig och sen tinas upp när man löst åldrandets gåta och leva frisk i evighet. För jag har så mycket jag vill göra på min lista, så många böcker jag vill skriva, resor jag vill göra, saker jag vill äta och tröjor att sticka! Jag vill lära mig snickeri också har jag kommit på. Eller det har jag vetat länge, och så vill jag svarva saker.

Jag avslutar själva inlägget där och skriver istället mina spridda tanker under alla bilder OK????

Hon är till stor hjälp när hon kommer, plockar ur disken och lagar mat!
Här en bild på henne när hon inte ser helt galen ut….
Jag såg något skrivet om Kicki Danielsson. Hon hade blivit utstyrd i larviga kläder och liksom förminskats i Så mycket bättre. Jag ser inte på detta men blev nyfiken och såg första inslaget innan reklamen. Det knasiga var att jag som vanligt inte kände igen EN enda person…förrän senare. För en patient gav mig en Svensk Damtidning idag som jag ögnade igenom och såg att den gråhårige mannen är Uno Svenningsson och då fick jag ny vilja att se detta program för han är en verklig favorit med sin karaktäristiska röst. Jag ska ge det en chans trots att jag är så otroligt trött på det förutsägbara formatet och jag begriper inte att de inte kan ta nya grepp och inte följa mallen EXAKT! Gud så trist alltså.

Anna

Skriv din sökning ovan och tryck enter för att söka. Tryck escape för att avbryta.

Tillbaka till toppen