Utflugen

Jag m.fl i dotterns kök, kolla gula fönstret!!!

Igår var det adventsglögg hos min äldsta dotter, 20 år är hon. Hon hade ordnat så fint och jag var så stolt över henne att jag kunde spricka. Hela min sida familjen och hennes pappas var där och jag måste säga att han och jag trots att vi är skilda ändå har fixat att hålla ihop familjerna bra för våra tjejer. Jag kan sitta och konversera med hans fästmö, min make står och snackar med ex.makens far och i slutändan satt jag och pratade ordentligt med min fd.svärmor som också fick min bok och läste den så fort hon kom hem. Vi har lyckats känns det som. Att skiljas utan att det finns några hard feelings efteråt, det är en konst. Såklart var det inte så roligt just när vi skildes, det går ju inte men det var aldrig så där otäckt som man hör om. Stor eloge till fd. maken och hans familj.

Dotter nummer tre och fyra. Cool cats!
Lyckan är en 70kvm lägenhet vid Strandvägen när man är 20 tror jag!
Förra årets julklapp från mig (fotogenlampan) lös fint på det gula bordet. Mina Veror och Floror var med på ett hörn också och sedan lappade hyacinglas som jag visste skulle komma till användning (när jag köpte dem för säkert 15 år sedan). Hon hade gjort veganska choklad och polkagrisfudge som var helt makalöst goda, så goda att man aldrig skulle våga tro att inget dött djur alls var inblandat….

Men det var inte det jag ville skiva om utan det faktum att jag har ett utfluget barn. Det är en bittersöt känsla att komma hem till henne. Det är så vackert, hon har varit här och plockat bland mina saker, fått allt hon önskat och min mammas bestick som jag växte upp med och har förvarat i många år bor nu där. Kanske mina barnbarn också kommer äta med dem om några år?

Hon hade ordnat fantastiskt fint och all oro som fanns när hon var 15 och ville pierca navel, tunga och tatuera sig i pannan (nej det ville hon inte) är helt som bortblåsta. Hon är klok, lyssnar på allvar på mina råd, går i mina vintagekläder och är en alldeles fantastiskt härlig människa som kan ställa till med brakfest och behålla lugnet. Man undrar om hon bir ett monster precis som jag sex barn senare på ett glöggmingel i framtiden;)

Nå, här lite bilder. Några från igår och sen en drös med bilder från mitt hem. Jag har nämligen några godbitar jag älskar men som inte kan visas upp i ett större sammanhang pga jag hinner aldrig styla och piffa för jag har tvätt upp till knäna….inte riktigt men själva huset är inte klart. Vi flyttade ju in så mitt i allt och har inte hunnit komma i ordning riktigt på 1,5 år….det är kanske vanligare än man vill tro.

Ett porslinshus jag köpte för mycket länge sedan av en japansk keramiker. Jag älskar det. Det brukade säljas på Blås och Knåda tidigare, kanske det finns kvar? Vid sidan om förra årets succé från ikea som sprider behaglig julstämning. Högt och lågt.
Min midsommarlampa som jag köpt på Formex, den skulle bli Fannys men kom aldrig upp, hänger nu i vårt sovrum.
Ett foto min morbror tog på dottern Alva när min bror gifte sig i Englad på ett gods.
Loppad liten tavla. Jag är svag för små oljemålningar av blommor….
Min eldstad. Som jag kämpade för att få den! Jag köpte via Estland för den är så satans dyr i Sverige. Det är bra med EU men obegripligt att vi har ett sådant påslag här bara för att vatten skiljer oss åt. Den borde ju rimligen kosta lika mycket överallt i EU, den är ju tillverkad i Frankrike! Bakom den syns min plan B om inte maken kommer på att vi saknar julgran…..
I bröllopspresent 1969 fick mina föräldrar ett gäng ”Ölgubbeglas” från Skruf. Jag ärvde dem och har därefter samlat på mig de jag hittat på loppisar. Ibland betalar man 40kr för dem, ibland vill de ha 150kr. I det senare fallet köper jag EJ! De är fantastiska att dricka ur, det rymmer nästan en hel flaska vin tror jag!
Så två tavlor i köket. Den övre är av min exmakes begåvade kusin (de har konstnärsådra) och den undre är ett verk av min vän Lotta.
Här en återbrukad kruka från Ecoflor. Den kvinnan var med i P4 nyligen och jag förstår varför. Hennes blomsterbutik i ReTuna var fantastisk! Den ser ut som en kotte tycker jag. Skinn som annars skulle kasserats har klippts till och limmats för hand. Hon hade gjort många fler och den vackraste var kanske en vas i vitt skinn men jag har totalt vasförbud (egentligen har jag krukförbud också…).
Fotonegativ hittad i container på Östermalm. Älskar den!
Inte klart alls men ni ser ju att här råder ett kreativt kaos….Loppat, äkta konst av Gun Lindberg, IKEA, dalahästar, barnens pyssel och sen reklam från parkettillverkare inramat…huller om buller. Ju en stickning i metallstråd och silke jag jag klämt in också…CRAZY!
Från Stadsmissionen kommer det stora yllebroderiet. Tylla har bidragit med det lilla röda kuvertet som hon tejpat upp.
Sockersött vid en första anblick men titta noga. Barbie säger FUCK you, twice!

 

Min ena blocketfyndade fåtölj, jag älskar dem!

 

Innan anstormningen av släktingar och ingiftingar….

Senare på kvällen ringde fd. svärmor och meddelade att hon läst min bok. Hon var imponerad. Lättfattlig, rolig och en bra blandning av vetenskap/fakta, anekdoter och egna upplevelser. Och jag kan säga att när hon som arbtat med psykisk ohälsa sen….jag vet inte 60-talet och hade en mor som var barnpsykiater, då väger det mycket tungt i min bok. Tack Ewa!!!! Så glad att du gillade den”

På morgonen nu fick jag ytterligare beröm. Denna gång av en vän till familjen, kollega och även hon psykiater som också tyckte det var en fantastisk bok. Jag blir så rörd, människor som jag respekterar och ser upp till tycker att jag lyckats i min föresats att göra en bok som når de sjuka. Jag kan tillägga att de bägge tyckte att jag borde leva mer som jag lär….och det är helt sant. Men det ÄR lättare att berätta för andra hur saker ska gå till. Man är liksom lite fånge i sitt eget livsmönster. Det ska vi verkligen se till att ändra på under 2018. Det är mitt nyårslöfte till mig själv och alla andra. Jag ska bli bättre på att vila.

2 svar på “Utflugen

  1. Så fint du skriver, jag blir alldeles rörd. På riktigt. Om goda relationer mellan barn och föräldrar, makar och ex-makar, svärmödrar och ingifta. Om kompetenta döttrar som har hela livet framför sig.
    Jag har också ett utfluget barn sedan några få månader tillbaka men kan inte säga ”preciiiiis så”, för så är det inte. Jag önskar jag kunde pytsa över lite av det där utåtriktade och kavata på mitt eget barn (som inte ens ÄR ett barn!). Men jag hoppas av hela mitt hjärta att han är lycklig och får ett liv rikt på vänner och kärlek ändå.

    1. Tack! Det går säkert bra men jag håller med det känns svårare med pojkar….jag oroar mig mer för dem fast de är små än.
      A

Kommentarer är stängda.

Skriv din sökning ovan och tryck enter för att söka. Tryck escape för att avbryta.

Tillbaka till toppen