Jag är väldigt trött på att alltid gå upp först (av de vuxna, barnen är vanligen de som väcker mig om det inte är värk). Nu sitter jag och läser missbruksutredningen och de föregående promemoriorna innan klockan 7. Det är inte normalt….Och jag önskar att jag kunde vara snällare mot maken men det går inte vid den här tiden för jag tycker att han någon gång borde fatta (för att jag sagt det minst 365ggr/år senaste 6 åren) att bara för att jag är vaken inte är pigg och redo att gå upp och ta hand om allt….jag skulle vilja att han en gång i veckan kanske masade sig upp för att låta mig ligga kvar….
Innan han gav sig iväg för att kakla i kompisens kök för andra gången i helgen bad han om ursäkt, lovade bättring (det tror jag när jag ser det). Jag tänkte i mitt stilla sinne att det vore asbra om han spacklade klart, slipade, målade och satte upp dörrfoder i undervåningen. Kanske målade taket där nere också INNAN han hjälper andra. Men såklart, vännen i fråga har ju hjälpt oss att flytta fyra gånger så kanske det är rimligt. Jag tänker bara att det tidsmässigt, inför jul, på tredje advent och avslutning på parkour och glöggfest var en dåligt vald helg…..