Semestern i år

Busken fullkomligt dignar under tyngden av alla blå blommor!

Tre veckor i Frankrike, det var årets semester. Vi flög ned med mina föräldrar, gjorde en utflykt till släktingar längre söderut, träffade vänner några gånger, en utflykt österut och sen kom våra vana resevänner ned sista veckan. Barnen var som vanligt fast dygnet runt….de regredierade vad gäller sömnen, ändrade sovtider och matvanor men den yngsta lärde sig simma helt på egen hand! Hon är född fisk tror jag, helt orädd och jag funderar allvarligt på om hon kanske inte ska bli simmare. Både hon och Edgar har lärt sig crawla helt själva genom att bara titta på mig (antar jag eftersom ingen annan gör det..?).

En härlig men lite lång semester blev det. Trädgården var helt överväxt när vi kom hem och delvis söndertorkad pga det torra vädret.

Inga större incidenter, inte som sist när septtanken plötsligt var full och svämmade över, men ett rejält åskoväder kom. 25000 festivalbesökare i Marmande fick evakueras, det är 35 min från oss så det skrällde ordentligt i fönstren den kvällen och natten. Ingen dog iallafall, det är inte ovanligt där nere annars.

Sista morgonen åt vi på solsidan…det slutade med att ingen satt vid bordet för det var för varmt…
Fina flaskor i butiken, jag köpte en som jag glömde…
Där låg det! Lascaux IV, fantastisk byggnad!

Ihop med vännerna åkte vi till Montignac. Jag och S var där innan vi fick barn för kanske 22 år sedan och vi tänkte att vi skulle visa det för våra familjer. Inte Montignac då utan Lascaux II. Fast det vi kom till var Lascaux IV…..I min enfald antog jag att detta var the new and improved, uppdaterade grottan men det var något helt annat visade det sig. Den fantastiska byggnaden uppenbarade sig och den påminde om ett hus vi just sett på BBC några dagar innan.

Betong, glas och vatten i en stram och modern stil. Jag blev fylld av förväntan. Vi gick in, bestämde oss för att äta först och ta museet sen.

Jag beställde PÅ FRANSKA såklart eftersom jag älskar franska och tar varje tillfälle att öva (jag har en radio i köket och lyssnar på prat när jag lagar mat, älskar det. Deras diskussionprogram är helt makalösa med ofta två till fyra personer som tjattrar i mun på varandra. Det är långa program också, inte som hemma där allt är kort och folk får tala en och en ….). Nåväl. Jag beställde ur den sparsamt tilltagna menyn och så fick barnen (och för undantagets skull även jag och maken) varsin Coca. DET var det bästa med den måltiden. Maken och jag skulle ha någon currywrap. Den innehöll smaklös, på gränsen till rosa kyckling med gul sås som rann ned ur förpackningen på mina kläder. Totalt smaklös. Sen hade jag beställt EN 25cm lång baguette (viktigt med vikt och längd på bröd en France). Den beställningen blev fel och kom ut som ett kort bröd med getost och tunna skivor kött i. Ingen idé att ge det till barnen utan de fick sina tre bunkar pommes. Pommesen var inte färdigkokt, dvs hård och smaklös och sen fick vi en extra currywrap som vi slängde. allt detta för ca 600kronor!!! Jag blev helt sen men vi valde att låta det vara.

Vi gick istället mot kassan och fick besked om att nästa guidade tur var om en timme. Då bestämde vi att gå till museishoppen och vara ute i det omväxlande vackra och regniga utomhus. Shopen var en riktig fälla men det var där jag började ana oråd…de sålde konstböcker!?! Jag fattade inte riktigt varför, jag hade hellre velat ha dinosaurieägg, ritböcker med mammutar osv….lite sånt fanns också. Jag köpte en stenoxa och två halvädelstenar till barnen och tre sammetspennor till tjejerna, de var fina men malplacé.

Utanför patrullerade fem tungt beväpnade militärer. Detta ger mig alltid en rysning. Tänk att den här lilla avkroken utmed Dordogne där det kanske fanns maximalt 200 människor skulle kunna vara ett potentiellt terrormål?!? Eller, det är kanske inte människor man vill slå ut här utan….en jävla massa fin betong? Några fornfynd finns där iallafall inte.

Kanske det snyggaste museum jag besökt i livet!
Gosh va!
Vattenfall i in smak!

När klockan slog halv fyra var det vår tur. Med en läsplatta i hand och hörlurar samlades vi vid guiden…som skulle prata ENGELSKA! Hennes engelska var ungefär som min danska. Man fattade hälften först men efter en stund började man fylla i själv det som saknades och med hjälp av vild fantasi och hennes laserpekare kunde man fatta 90% av det som hon ville förmedla. Jag har ju dessutom varit i den andra grottan så jag visste ju en del innan och viskade i örat på Frank så han skulle förstå vad han såg. Inledningsvis började guiden förklara att de som levt här var homo sapiens….med samma hjärnkapacitet som vi. Ja, bra att veta. Sen brättade hon att hon från och med nu skulle kalla dem cro magnon….eller, föredrog vi att hon kallade dem ”artisterna” dvs konstnärerna?!? Nu började jag ana oråd….var detta spåret hon skulle ta, ge en konstnärsguidning? Lite förvirring uppstod hos de utländska besökarna, alla verkade ju veta att det var människor som bott eller verkat här, vad hon kallade dem var av mindre betydelse. Hon framhärdade och frågade igen… Några av oss sa att det spelade ingen roll, fortsätt NU!

På väg in i grottan som skulle vara kall klädde vi på oss, det skulle vara 13 grader enligt uppgift…det var nog närmare 20. En högtalare spelade upp ett förmodat samtal på vägen in som skulle simulera det som de fyra pojkarna som funnit grottan haft för 78 år sedan. Självklart på franska… Tylla försökte svara och ropade -Hallååååå?!

I grottan var det knökfullt med folk, en grupp var bara 10 m framför oss och där blev det än mer parodiskt. Guiden utlade COW som kommisarie Closseau: kö….och första gången gick det bra men det är äldigt många ”kööör” i det där taket och på väggarna och plötsligt utan förvarning sa jag högt och tydligt – CAO” (cow med betoning på ao). Hämningarna släppte helt där. Vi tog oss ur grottan rätt snabbt och hamnade på andra sidan i den interaktiva delen och jag försökte snabbt se det mesta. Barnen var så uttråkade att det var svårt att hålla sig där en längre stund.

Jag och E väntade en god stund på resten av sällskapet utanför där jag beundrade byggnaden och funderade på om jag skulle flytta till Montignac, ta jobbet som guide och ordna upp detta kaos…..Mycket fin stad och kanske maken kunde vakta skiten?!?

Jag kände mig väldigt contemporary där….
Älskar den där byggnaden, men innehållsmässigt en draw back.
Delar av min familj, hälften rent av.
Får jag presentera fransk 90-väg. Vi provade faktiskt att köra så fort men det gick inte, man ville kräkas och trodde man skulle dö. 40-60 är bättre fart. Kolla överhänget!

På vägen hem valde vi betalväg. Den slingriga Route National lämnar lite övrigt att önska, ffa hastighetsmässigt. För den väg som skulle tagit två timmar att färdas drog ut till tre. Delvis beror detta på att  det är smalt och att överhäng av berg som på bilden ovan gör att det omöjligt går att ”kräma på” men också livsfarliga omkörningar osv hejdar en. Vi testade faktiskt 90km/h en bit men då skrek barnen att de ville kräkas så vi saktade in. Det som är trevligt med dessa vägar här är att man SER saker. det är fantastiskt vackert!

Väl uppe på betalvägen pustade vi ut. Nu skulle vi snart vara hemma, få mat och kunna bada lite. Jag och maken skrattade åt det totala museihaveriet, jag lade ut texten om HUR man kan förstöra ett av världens bästa upplägg så totalt. Man har en grotta, det är mörkt, det är mystiska tecken, stora grottmålningar och så själva historien om hur allt hittades….det skulle kunna bli HUR SPÄNNANDE och intressant som helst…men pga tafflig DYR guidad tur vill man bara hem. €78 alltså närmare 800 kronor för två barn och tre vuxna och sen nästan 600kr för fel mat (getostmackan var god enligt den förvånade maken) som smakade noll och sen hela resan var verkligen inte OK. Det enda positiva jag kan säga om detta var att byggnaden var en verklig upplevelse. Annars tror jag att den gamla grottan är bättre på alla sätt!

Jag skrev en svidande kommentar på deras hemsida sedan och såg att stället hade en raring på 1,5 av 5….så inte bara jag som var missnöjd.

Vi skulle svänga av motorvägen i höjd med St Foy la Grande…det gick emellertid ej, avstängt pga vägarbete, vad god fortsätt 2,5 mil rakt västerut och lycka till med att hitta hem!

Jag blev asförbannad för barnen var trötta där bak och jag ville INTE ha mer krångel nu. Vi körde vidare och jag beslöt att säga till vid betalstationen. Väl där klev jag ur, tog ett djupt andetag och tryckte på den röda metallknappen och lutade mig framåt, här skulle det snackas franska!

Till alla mina tidigare fransk lärare, ni kan vara stolta! Jag har ett rikt ordförråd visar det sig som kommer till uttryck när jag är skitarg. Grammatiken kan jag ej bedöma men damen i Montpellier berömde min fina franska efter att jag förklarat att det inte är rikigt att alla som färdas på dessa vägar ska lyssna på trafikradion. Det är mycket turister här som ej behärskar språket och att det är rimligt med en skylt INNAN man kör på som sägar: Du kommer inte kunna svänga av var du vill men kommer behöva betala ändå din dumma sill! Eller något….Hon rådde mig att ta kvittot och välja route national för att komma hem….jag bad lite om ursäkt för att jag var en colère…det var ju inte HENNES fel…och vi skildes som ”vänner”.

Nu när jag skriver om det blir jag återigen sugen på att bli huvudguide där i det vackra huset och styra upp den två år gamla mastodontsatsningen och göra det till Frankrikes främsta turistmål, med risk att bli bombad. Jag skulle kyla ned stället, låta fukten rinna längs väggarna, ha minst tio olika språk i lurarna och så skulle man kunna välja gastkramande eller normal tur, kanske en med konstinriktning om fransmännen så önskar….maten skulle vara bra och kanske ett ”grottmål” av renkött kunde ingå? Vad tror du om det S?

Vatten är ALLTID kul!
Omöjligt att fota honom utan den minen för tillfället….
All my monkeys!
Jag försöker vila ryggen lite. Bad en dotter fota, MIG. Men så är det att vara sambandscentralen i en familj, ens anhöriga hoovrar runt en. Poserar ICKE!
Det odlades solrosor kring vårt hus i år och tydligen ska det bli fruktträd också, härligt tycker jag!
Vårt place!

Nu är jag hemma och lugn, vädret har varit fantastiskt denna sommar, sedan i maj ju och jag hoppas att det fortsätter långt in i september. Jag behöver styra upp trädgården och andas lite. Det gör jag bäst hemma hos mig. Nästa år bilar vi nog, två veckor räcker för oss och sen kanske en charter senare på året, v.44 kanske? Allt beror på hur jag håller i pengarna…..

Au revoir mes amies!

Skriv din sökning ovan och tryck enter för att söka. Tryck escape för att avbryta.

Tillbaka till toppen