Tror jag håller på att bli galen. Jag går ner i tid för jag ser att vi inte riktigt hinner med och maken börjar nytt jobb som chef (mycket viktigt!). Jag har scheman på väggen och BER om att man ska skriva upp saker som är viktiga när man har de färskt så man INTE måste kolla samma sak varje morgon. Jag tar 2/3 av hämt och lämn till skolor och packar väskor samt är den som tar Tylla till baletten (om JAG kommer ihåg det) övriga aktiviteter tar min pensionärsmamma hand om (tack gode gud för att hon tagit ut pension slutligen, annars hade jag fått gå i förtidspension innan jag ens börjat arbeta på allvar). Jag påminner om och laddar matlådor, packar skolväskor och klädbyten och det har blivit bättre det ska gudarna veta men jag når liksom aldrig ända fram….Så idag på min ”lediga dag” tvättar jag, städar, förbereder listor, mat och när jag kommer hem från parcour med sonen så finner jag skräp överallt OCH en make som visserligen satt på ugnen men verkar haft lite koll på övrigt i huset. Ja, långa djupa suckar. Men värst idag var ändå all huvudvärk. Och att med huvudvärk vara trevlig och samtidigt empatisk…nja, det är liksom inte min gren. Ni ska få ett illustrativt exempel: (där jag ändå inte skriker rakt ut och kör av vägen med flit vill jag tillägga)
-Mamma?!?
-Ja, varför slår gorillor på sin kropp?
-Jag vet faktiskt inte, du får kolla upp det hemma. Vi har en bok om djur i djungeln, det är väl bra?
-OK.
-Mammaaaa?!
-Ja, (liiiite mer irriterad nu men ändå vänlig).
-Nä, jag glömde.
-Du, jag har lite ont i huvudet just idag, det är mörkt ute och jag behöver koncentrera mig nu så kan vi inte bara åka till din träning och prata lite mindre en stund. Och OM du vill fråga något, kan du då tänka klart först vad det verkligen är du vill veta och SEN ställa frågan. Och du behöver inte inleda alla men MAAAAMMAAA, det är bara vi i bilen, jag fattar att du pratar med mig, OK?
-Öh, OK.
-Varför dog kycklingen?
-Jag vet inte, den var väl svagare liksom, sån är naturen, sånt händer hela tiden. Kan vi vara lite tysta nu en stund?
-OK……Men, kolla här, mina blodkärl är stenhårda!
-Jag kan inte titta nu jag kör bil i mörker och ösregn (men slänger ändå en hastig blick) Det där är inte blodkärl (inte för att jag trodde han hade stenhårda blodkärl eller så men bara för att vara på den säkra sidan…Det är senorna till handen. Du böjer den, då syns de. Kan vi snälla rara vara lite tysta nu, det känns som om mitt huvud ska explodera snart.
-OK.
-Mamma, bara en sak till….Öh om det typ blir…vad heter det nu…när allt försvinner..
-Va?
-Ja alltså när världen går under vad heter det….?
-Armageddon?
-Ja, typ, hur blir det då?
-Då går jorden under och det vete fan hur det går till. Det ställs inga mer dumma frågor iallafall. (det sista sa jag inte).
-Är vi framme snart?
-Ja,tack och lov.
-Vad bra….du jag skulle vilja, äh jag glömde.
Jag satt superfokuserad sen i en timme i en gympasal med datorn i knät och raderade dumheter (bilder och tjafs som man aldrig gör annars, asskönt. Jag hörde nästan ingenting av det som vanligen brukar låta just som jordens undergång)
Sen åkte vi hem också men jag ska inte återge det för då kanske ni känner att ni behöver en bro utan räcke att kravla er över.
Har jag nämnt att jag fick sova själv två nätter i Marseillan. jag tror att jag sovit ensam ostörd 25 nätter sedan 3/8-97. Det är för lite. Jag tror man kan forska på mig. Och jag vill tillägga att jag inte slår barn. Jag försöker göra det bästa för dem. Lyssna, förklara och rulla små pannkakor strösslade med socker, fylla små små burkar med sylt, klämma in så många Singoallakex det går i deras matlådor och vara diplomatisk och ibland helt i onödan rolig och sarkastisk men det är mest för mig egen skull. Jag hoppas att de alla ska bli lika välartade som….äldsta dottern är (I och A är fina ni med med F är ju lite äldre, lite stabilare i bostad, studier osv så jag har henne just nu som måttstock, hon gör av med minst pengar också. Det betyder inte att jag inte tycker att ni är fantastiskt fantastiska ni med). Men det jag ville komma till var att ni alla var asjobbiga när ni var mindre, asroliga och asjobbiga och störde mig om nätterna men nu är det nära. Nu känns det som att jag behöver Santiago di Compostela, Hurtigrutten, Orientexpressen och en fotvandring över hela Saharas öken efter varann för att komma tilbaka till mitt rätta, stabila jag. jag skulle också behöva att inte tvätta minst två tvätt- och diskmaskiner om dagen. Det vore också bra om maken tömmer den tvättmaskin med vatten i (som jag bad om i helgen) och inte den utan vatten i för att jag ska hålla mig på rätt sida om vansinnesstrecket.
Men helt ärligt, nu när jag skrivit av mig lite känns det MYCKET bättre, tack för det! Tåliga läsare. Nu känns det ändå som att jag kommer kunna läsa lite läxa med F innan skolan imorgon, han hade missat förra veckans (inte mitt fel för min inlog funkade inte så jag lät maken ta ansvar. Fail på den). Nu kan jag logga in men har valt att ta läxorna med E och lära T läsa. Jag bad om extra åt henne för hon tycker allt är trist i skolan, hon får inga läxor (jag tror hon är en bortbyting, inga av mina andra barn har spontant bett om läxor som inte finns, inte jag heller).
Nu ska jag typ dö i sängen, dregla på kudden och kanske snarka lite. SÅ trött är jag!
Dygna…jo tack, coolt om man väljer själv not so much vid tvång.
A