Jaha, då var det dags att ventilera igen. Jag har varit väldigt sjuk i några dagar. Fört en dag och sen två till. Men mitt i sjukdomsförloppet bestämmer sig mamman plötsligt för att jag är FRISK!?! Hur tänkte hon där? Typiskt läkare. Hon fattar inte att jag är en lågtempare som vid 37,6 faktiskt är helt död av feber och inte på något sätt kan befinna mig på mitt arbete. Själv gick hon glatt till ”jobbet” och pluggade….det är olika regler som gäller minsann. Men hon fick igen på onsdagen för då var jag VERKLIGEN sjuk och såg till att hon skulle fatta det ordentligt genom att gråta på natten, klaga på ont i ett öra och hosta så mycket jag orkade. Då visade hon en lite mjukare sida fast jag tror att det mest handlade om att hon ville fortsätta sova och att det var därför jag fick ligga i hennes säng. men man får ta de smulor man erbjuds liksom. Jag bredde ut mig så mycket jag bara kunde men tydligen inte tillräckligt för hon låg kvar längst ut på sängkanten. pappan är ingen idé att försöka flytta på. Jag börjar tro att han egentligen är en zombie för han är mer död än levande faktiskt och det skulle ju förklara en hel del här hemma….
Nåväl, jag har fått vara hemma tre dagar med ett litet avbrott och det är ett upskattat avbrott i vardagen. Första dagen i ensamt majestät, sista två dagarna ihop med äldste brorsan. Han var om möjligt ÄNNU mer sjuk och hostade så det lät som om lungorna höll på att vändas ut och in. Jag ska försöka lära mig det för det var otroligt imponerande och effektivt. Han behövde inte ens tjata sig till att bli sjukskriven, det gick automatiskt.
Jag fick nyss höra att jag skulle gå till skolan imorgon och nu är planen att sitta så nära brorsan jag bara kan för att han ska smitta mig lite mer och jag då kan vara hemma även imorgon.
Ja, ni undrar kanske vad jag gjort de här dagarna? Så lite som möjligt, jag har försökt backa så mycket jag kan i utvecklingen och bett om hjälp med ALLT inklusive att bli torkad när jag kissar. vanligen får jag bara det när jag gjort nummer två och då kan hända att jag verkligen pressar på i den riktningen för att få hjälp med det som egentligen bara var en liten skvätt. Listigt va?!? Jag har fått se mycket på TV och ipad men tvingats till lite högläsning och matintag. Men mamman har verkat ganska trött av att passa upp på mig och brorsan non stop. Men är man sjuk och mamman är i tvättstugan måste man väl ändå få hjälp med ett glas vatten ju, tänk om man blir helt uttorkad! Så vi har vrålat om det mesta här, laddsladdar, mat, dricka, torkning och sen krävt viss mat som inte fanns hemma och som mamman tydligen tycker att vi äter för mycket av….
Nej, nu har jag inte tid med er, jag ska lära mig djuphostning med harkling och sen föraöka lista ut hur man får högre kroppstemperatur på ett enkelt sätt. Hej hej!
Du store tid, två sjuka barn och jag börjar själv snora och känna mig lite hängig. Det började med att tylla hostade en del och var på gränsen till febrig. Så med tanke på att halva hennes klass var sjuk i princip lät jag henne vara hemma på min lediga dag. Dvs den där jag utför hushållsarbete och typ försöker skriva en ROMAN, ja, nu har jag sagt det. Fast i den här farten blir det nog en essä, kanske en novell. well well. Livet är inte slut bara för att man fyller 50 snart, jag kan ju skriva när jag blir pensionär.
Att ha sjuka barn hemma är både jobbigt och avkopplande. För man får iksom lägga sig på en viss nivå. Nollnivån. man kan inte räkna med att man kan avsluta eller påbörja något alls OM INTE man ger dem en iPad eller så. Då kan man få vara ostörd med sitt ända tills deras magar skriker eller nöden tränger på. Så jag har med få undantag låtit dem sitta stilla vilket är adekvat intalar jag mig när det kommer till sjuka barn. Först var det bara Tylla men sen blev Frank sjuk på riktigt. Tylla försökte på tisdagen övertyga mig om att hon var i princip döende genom att skenhosta och yla. Men sånt går jag inte på. Jag var stenhård och hon fick gå till skolan ändå. Men, det blev värre under natten då hon grät och skrek och sen ålade runt i vår säng.
Hon kan sova upp och ned tror jag men jag ligger halvvaken och balanserar på vippen att ramla i golvet men för trött för att kräla ned till madrassen på golvet.
Nu har ungen lärt sig hur man simulerar att vara sjuk iallafall och när jag nyss skulle torka henne i rumpan meddelade jag torrt att nu är hon så frisk att hon får gå till skolan imorgon. Frank får också gå för orkar man jävlas med sina syskon orkar man skolan. Och han ska inte komma efter för mycket, det går undan i hans skola. Om gudarna är med mig håller sig Edgar frisk så jag slipper ännu en vabbdag för jag orkar inte mer. Jag ränner hit och dit och ingen är riktigt nöjd eller orkar sträcka sig en meter för att få en slurk vatten. Men när man inte tittar har de full energi, de glömmer lätt att man sitter i samma rum och faktiskt hör att de inte hostar oupphörligen.
Jag har iallafall lärt mig att vara TYDLIG med att nu är du inte sjuk och samtidigt meddela att det blir skolgång näskommande dag för om jag INTE gör det så kan man vara säker på att de tror att de är så sjuka (och jag så lättlurad och svag) att de aldrig mer ska gå hemifrån. Mest nöjd är jag över att Edgar faktiskt gått till skolan utan knot för annars är det ett rent helvete att få iväg de som är friska hemifrån. Men jag såg två tjejer som smilade upp sig mot honom när jag släppte honom imorse vid skolan och han började genast fåna sig så jag antar att han har det ganska bra där…
Puh, nu ska jag försöka varva ner mig och hoppas på att barnen rört sig tillräckligt för att bli lite trötta trots all inaktivitet idag för jag har sprungit benen av mig iallafall och till och med börjat röja i mitt arbetsrum. Det var hög tid.
Nä, det var allt jag orkade med faktiskt, mina barn tar livet av mig med sina sjukdomar tror jag bestämt…..
ZZZZZZZZZZ