Iförrgår lyssnade jag på musik ihop med barnen i bilen. De är min enda kanal för ny musik och jag vet inte om jag ska vara tacksam för det eller inte. Vissa saker är mycket bra, Dance monkey är en ny favoritlåt som jag faktiskt la på mitt livs första spellista som tillverkades igår. Det är tänkt att bli en partylista med uteslutande dansmusik. Två låtar hamnade där i dubletter, antaglihen för att de är så bra…eller kanske för att jag har så kort minne. Den ena var Iallafall Lenny Kravitz Mu mama said fast den ju inte är så dansig. Jag menade nog något annat.
Iallafall, som vanligt när jag bloggar till beror det på att något ”bugs me”. Här kommer spåren som konvergerat till detta inlägg:
- Ett radioprogram om sugar dating. Det är nämligen olagligt att köpa sex, även om betalningen är en fin jacka och önskemålet från köparen är att bli mtyckt och få sällskap på en regelbunden basis. En tjtj som öppet annonserade berättade att hon trivdes mycket bra med att ha sex mot pengar eller saker fr hon kunde inte tänka sig att ”vanligt” liv utan guldkant. Hon hade ingen chans att få ett arbete som betalade henne lika bra. (en stilla undran är då hur länge hon kan hålla på med detta innan ingen vill betala längre och om pensionen blir lidande osv osv. Trista normala funderingar om hur livet efter ”sugardatandet” kan bli. Men det var också tydligt att många gjorde detta som ett självskadebeteende och att det var misär vägen lång ända från uppväxten. Och tydligen har ingen kunnat hjälpa dessa stackars barn och människor som mått och farit så illa som barn. Och här kommer väl min yrkeskår in för att skrapa ihop resterna av dessa själar. Tve hövdat monster alltså. Vissa går med öppna ögon och noll känsla av att bli utnyttjade in i detta, andra mer eller mindre tvingas in i detta. Fatigdom, psykisk ohälsa eller bara helt kalla människor som inte har något emot att sälja sig bara de får guldkant sen.
- Texten av Billie Eilish, ni vet hon som kom till Oscarsgalan i den fulaste Chaneldräkten ever och som jag inte hade en aning om vem hon var…..verkar inte må bra. För om man skriver en sådan låttext…då blir jag lika orolig för henne som jag blev för Amy Winehouse..
White shirt now red, my bloody nose
Sleeping, you’re on your tippy toes
Creeping around like no one knows
Think you’re so criminal
Bruises, on both my knees for you
Don’t say thank you or please
I do what I want when I’m wanting to
My soul? So cynical So you’re a tough guy Like it really rough guy
Just can’t get enough guy Chest always so puffed guy
I’m that bad type
Make your mama sad type
Make your girlfriend mad tight
Might seduce your dad type
I’m the bad guy, duh I’m the bad guy I like it when you take control
Even if you know that you don’t
Own me, I’ll let you play the role
I’ll be your animal
My mommy likes to sing along with me
But she won’t sing this song
If she reads all the lyrics
She’ll pity the men I know So you’re a tough guy
like when you get mad
I guess I’m pretty glad that you’re alone
You said she’s scared of me?
I mean, I don’t see what she sees
But maybe it’s ’cause I’m wearing your cologne
Jag vet ju inte om hon skrivit den här texten själv (googlade senare och såg att hon skrivit den ihop med sin bror! Och den har vunnit oräkneliga priser, legat på topplistor och utnämnts till årets låt!!! Nu måste jag nog se videon också och kanske bita i täcket om den är för otäck….) (Den VAR otäck, hon ser helt galet instabil ut, skrattar och dansar galet isom ena ”personan”, huvuden i vattenfyllda platspåsar, förnedring, andra ”personan” står med död blick och sjunger medans blodet sakta rinner ur näsan, hon smetar ut det och sen ser man blåslagnaknän….cyklar trahjuling….rough guys på rad och sen gå tempot ned och hon sitter på en killes rygg medan han gör armhävningar i ett rum som ser ut som något från en SM-studio…..jag blir verkligt illa berörd av hela grejen faktiskt.) eller om den på något sätt påminner om hennes sexuellla relationer, med blodig näsa, såriga knän, med en sårig och synisk skäl som beskriver sig som ett djur som inte kan få nog och kan tänka sig att ligga med allt som rör sig…..påminner mig om att vådsamt självskadebeteende där den fysiska smärtan och förnedringen tvångsmässigt repeterar sig som ett sätt att bearbeta tidigare trauman. Jag blev helt iskall när jag läste texten samtidigt som jag försökte sjunga med barnen som redan kunde den…Tur att de inte fattar vad allt betyder och som texten går: Men mamma kommer inte sjunga med om hon kan texten. Vi hoppas att den här låten bara var tänkt att vara cool….eller, jag måste ta och kolla vem som författat den för om detta är en annans fantasi om sex finns det någon där ute som kanske gör någon illa blir min tänke och eftersmaken är mycket bitter. Hon viskar liskom fram den dessutom.
3) Kändisar som går under i offentligheten. Det har jag ju skrivit om förr, och det är ju såklart tragiskt när alla fattar att det här verkar gå utför och ingen räddar dem. Jag tänker osökt på Amy Winehouse som sjöng om sitt missbruk, såg anorektisk ut på biler och var påverkad på scenn. Elvis….nån som minns? Samma där. Och sen överlag att vi inte agerar utan i värsta fall applåderar. Även här hoppas man ju som verksam inom psykiatrin att man ska kunna stötta upp. Det krävs väldigt lite för att helt vända en annan människas öde. Jag ska inte avslöja för mycket men det händer att jag får små mail från folk jag mött som säger att bara att man tror på dem, lugnar dem med det. ”Du kommer klara det här” eller ”Jag vet att du kan”…..och sen blir de lugna, kan ta en på orden och man kan erbjuda att hålla dem i hand hela vägen. Det kan faktiskt hjälpa. En ganska liteninsats kan göra stor skillnad för någon. Jag har väl berättat om försöket på Gotland där doktorn skickade ett vykort per år till sina patienter och man såg att självmordsfrekvensen sjönk på ett statistiskt säkerställt sätt. ETT VYKORT om året. Jag antar att det måste ha varit handskrivet då….
Vad är summan av detta, vad vill jag ha sagt? Flera saker, jag mår illa när jag ser och hör saker som för mig antyder att någon mår uselt och delar det med hela världen och vi applåderar. Det finns svårigheter med gränsdragning mellan att köpa/sälja sex (här tänker jag på gold diggers, uppgjorda äktenskap, självskador, traumatiserade och helt känslokalla typer i en salig blandning) och hur vi ska lagstifta och vad vi är ute efter med den….och sist, man kan må bra, iallafall bättre om man PRATAR med någon, det gäller bara att hitta rätt någon. Ibland är det jag. Det gör jag gärna, Även privat, jag önskar alla som ser tecknen skulle bara våga fråga om allt är OK. Det är inte att snoka, det är att vara medmänniska.