Ja men det är ju helt galet! Jag var på väg till jobbet imorse när det slog mig….jag har ju semester. Tentaplugg, sista handledningen, krukfix, tandläkarbesök, MR-undersökningar, avslutningar på fäktning och allt annat som hopar sig inför den verkliga semestertiden OCH det faktum att den här semestern var tänkt till en resa till USA har liksom rört om det i pallet på mig. Men jag ÄR ledig. Idag och imorgon och först på måndag kickar heltiden igång. Och tenta sen tisdag tror jag….Usch. Jag hatar bedömningar…rädd för underkänt, eller kritik överlag. Jag ska nog ta upp det på KBTn nästa vecka…..jag är lite orolig för den. Hon är lite stram terapeuten….vet inte om kemin är den rätta…
Men jag har varit asduktig idag. Krukat, lerat, tvättat, vattnat (det var ju ogjort arbete sen när det började ösregna men det kunde ju inte jag veta…), handlat hönsmat och kånkat hem, köpt avmasningsmedel till katten, bestigit skidbacken, städat hönshuset, sytt nästan klart min tröja, varit på möte i skolan och…ja lagat tortilla. Och haft min fina kimono på….det var fel. Fär Edgar ville något väldigt mycket och tyckte det var en bra sak att dra tag i min ärm…så imorgon ska jag laga den en aning.
Men, sånt är livet, somligt går sönder. Men jag blev uppriktigt ledsen för jag älskar den. Men med siden och silkestråd ska jag nog få ihop den. Så, det var nog allt för idag. Jag störtdyker i sängen och imorgon reser jag mig likt fågel Fenix ur askan och tar nya tag. Som vanligt. Steg för steg blir det lite mer ordning här och sen tas steg bakåt (laga kimonoärm) men….som sagt. Vad vore livet utan motgångar? En jävla räkmacka….fy fasiken vad menlöst.
Kram
A