En vecka med äkta heltid har passerat. Det har varit lite med andan i halsen jag gått till jobbet varje dag, skulle jag orka, skulle det bli huvudvärk? Jo men lite ont har jag haft…men det har gått över med medicin men egat där sedan i onsdags som en liten varning. Nu vaknar jag på lördagen utan värk och det känns fantastiskt bra, trots att klockan inte ens är halv sju och tuppen redan galt 11 ggr. Jag lät bli att gå upp och kolla om luckan var öppen igen för han gav sig efter en stund.
Jag satsade på att följa TYllas inköpslista till punkt och pricka. Fanta exotic (den är verkligen fruktansvärt söt), choklad och popcorn. Till det lades Edgars önskemål smågodis, MYCKET. Maken blev tillfrågad m vad VI skulle göra för mat och då sa han – nån pasta….det betyder att JAG gör en pastasås på en höft och då brukar alla bli glada. Vad jag EGENTLIGEN vill är att få ett konkret förslag på vad som ska ätas, gärna ett recept så att JAG SLIPPER experimentera på fredagskvällar (eller någon annan given dag) för att det faktiskt kräver en del inspiration och kraft. Men jag går på någon slags autopilot numera så det blev bra änså.
Frank är på seglarläger. Och något min mamma sa om det har bekymrat mig en del…men jag ska tänka mer innan jag skriver om det. Fakta är alltid bra och en egen bedömning. Men det handlar om vem som har råd med vilken fritidsaktivitet och statusgrejer…ett favoritämne för mig som samtidigt gör mig väldigt upprörd och uppgiven.
Luncherna med min handledare är så givande verkligen. Vi går, äter, skrattar och jag reder ut mina ”issues” oftast säger han åt mig att jag inte ska kämpa emot systemet, ”inte göra mycket” dvs för mycket, och bara glida med strömmen för att inte bli galen…..och ibland ger han mig fantastiska inblickar i skillnaden mellan att vara uppvuxen i Sverige kontra ett diktatoriskt land i Melanöstern. Ovärderligt och jag ÄR tacksam (ett jävla tramisgt tillstånd egentligen) över att ha fötts här i en bra familj och aldrig blivit utsatt för något trauma. Men det påminns jag av genom kontakten med många patienter också. Man behöver inte vara född i Irak för att ha sett och upplevt djävulusiska saker! Nåväl. Han berättade en rolig episod om sitt första utomhusbad i Sverige. En mycket solig aprildag under hans första tid här beslöt han sig för att bada. I hans hemland kan det vara mycket hett, upp emot 60 grader i värsta fall och det betyder att man efter ett bad knappast behöver ha en handduk. Alltså tar man aldrig med det, man soltorkar på några minuter….han hopade glatt i och sen, frös han, så som han aldrig frusit förr. Och någon handduk hade han inte. Solen gick i moln. och….numera har han en uppvärmd pool.
Jag skrattade ofint och ohejdat väldigt länge åt detta och utstötte emellanåt, du är ju galen!. Han skrattade också och sa: -Man lär sig. Och det är sant. Jag lär mig saker dagligen. Senaste veckan har jag satt alla mina nyvunna KBT-kunskaper i praktisk bruk. Jag ber patienter tänka igenom vad som lindrar deras ångest, ber dem skriva ned listor, krisplaner och stämmer sedan av (det är ju en stor fördel med slutenvård då för man kan hålla noga koll…). Om något inte förändrats/hemläxan ej utförts kan man snabbt korrigera, ta nya tag och jobba på förändring…..motstånd? Ja, det får man ibland. Resultat…alltid! Jag var en mycket nöjd doktor igår. Överläkaren var också nöjd med mig då han var med. Allt handlar om ansvar, nya spår i hjärnan och att vi i vår läkarroll gör det som är bevisat rätt. Det är ganska enkelt faktiskt, det finns mycket tydliga riktlinjer. Om man bara håller fokus och inte låter sig ledas av bara känslan (det är ganska lätt att luras av tårar, utspel och annat) så kan man navigera stormiga hav och komma in med en glad och frisk patient (och själv vara hel och ren) i hamn. Utmanande men väldigt tillfredsställande när det lyckas. Såklart måste man ha en viss…touch….
Nå, nästa bild.
Nu ska jag hämta in tidningen, ta en kopp kaffe och bara njuta av att nästa vecka är kort och sen är det S E M E S T E R ! !
Idag händer: Eva öppnar och tar ut min KRUKA och alla små citroner, jag ska hämta omgjorda örhängen i stan hos guldsmeden och sen…ensam med två barn för maken har fortsatt kurs för att ta jägarexamen. En dyr hobby….som kanske ändå är lönsam i längden….?
A