Precis vad jag behöver!

Nu på morgonen kitchener stitchade jag ihop makens socka. Han frågade mig denna gång helt allvarigt hur många timmar jag lagt på det paret. Jag tittade ilsket upp på honom för jag missuppfattade hans intention. Han ville verkligen veta. Många har under den här stickperioden frågat hur smart det är att sticka just komplicerade sockor….som är dyrare än att köpa de dyraste stickade sockorna…..

Klara!

Jag ser på brittiska deckare ofta när jag stickar och nu har jag sett klart Vera, Lewis och Next of kin är snart slut. Kvar finns några avsnitt av Enkel resa till Korfu som iofs inte är en deckare men väl brittisk. Då poppar Fearless upp som ett ljus i mörkret! Och så har jag lite Bonderöven kvar….det blir bra detta. Nu ska jag ta reda på vilka olika stickor jag behöver för att förvandla loppisgarnet till en vintertröja. Amerikanske storlekar eller vad????

Slog ut idag, köpt i mars på Rosendal.

Ricin
Knasiga frukter

Jo, innan jag hann publicera detta gick Sommar igång Och min pappas vän Leffes dotter tog till orda. Om det inte varit för hennes far Leif hade inte jag haft något ringfinger att bära min vigselring på. Han var ofta hemma hos oss pga att min pappa är totalt oteknisk. Leffe var under många år ett stående inslag i vår vardag. Vi reste också en gång till USA under tre veckor ihop. Det var där jag höll på att bli av med mitt finger på Coloradofloden. Han berättade om sin fru som han gift sig med två gånger, Sofias fingrar han matat katten med och en hel del annat. Mest från den resan minns jag hur maskinen på hotellet i Durango eller Silverton kanske det var gick bananas och alla godisarna ramlade ned. Leffe gick och hämtade sin väska som packades full med godsakerna och sedan åt han dem hela vägen till Albuquerque i hettan. Vi tog en buss i Mexico som vi delade med en del höns och visste inte riktigt vart den skulle och när vi satt på den extremt flotta restaurangen Akvavit i NY åt han upp ALLA räkorna i min räkcoctail utan att tycka att det var det minsta konstigt.

Precis som hon berättade var det jordens fest på hans begravning och mina föräldrar kom därifrån mer än salongsberusade är jag rädd. Han berättade roliga och märkliga saker jämt och en gång körde han mig i bil i stan. Det var en fruktansvärd upplevelse för det var en bil med växellåda och den kunde han liksom inte hantera. Han tyckte växellådor var superfånigt när det fanns automatlådor och det gick väldigt fort. Jag tror att det var så att bilen var hans sons…eller han hade köpt bilen för sonens sparpengar för han var liten och behövde inte cashen men familjen behövde en bil…… Han berättade att han oftast spanade på stjärnor om natten. Jag frågade hur det blev med sömnen då (jag var väl 19 år då).

-Sömn? Det är väl onödigt och när annars ska man titta på stjärnorna.

Han är saknad, mest av mina föräldrar då som han umgicks mycket mer med än lilla jag men historierna han berättade dör ju aldrig. Jag berättar dem vidare och alla tycker att han verkar ha varit fantastiskt rolig. Men som sagt, kanske inte en standardpappa man kanske önskar som barn…..

/A

Skriv din sökning ovan och tryck enter för att söka. Tryck escape för att avbryta.

Tillbaka till toppen