Jag är känd i familjen som bakåtsträvaren. Redan som tidig tonåring började jag intressera mig för miljö, hållbarhet och recycling. Intressant va!?! Såååå före min tid faktiskt. Jag köpte uteslutande begagnade möbler till min första lya och jag gillar att omge mig med patinerade saker, inte maken då, han är färsk…Men iallafall, nu ska vi inte spåra ur här innan jag ens kommit ur första stycket.
Förra sommaren eller kanske denna (närminnet har fått sig en törn) hörde jag på fransk radio att deras säkerhetstjänst börjat köpa in skrivmaskiner. De behövde ett säkert sätt att meddela sig på. Jag blev helt till mig där på franska vischan. Dels för att jag älskar att höra franska och faktiskt förstå men mest för att jag bockade av ännu ett rätt i min personliga stryktipsrad. Den som går ut på att allt gammalt kommer tillbaka och att cirklarna sluts. Idag såg jag att en bekant med skrivardrömmar stolt visade upp en nyinköpt maskin, den kunde skriva både i svart och rött. Helt magiskt!
Där satt den liksom! Allt nytt är inte bättre än det gamla. Morsekod ÄR fortfarande ett bra sätt att signalera om man råkar hamna i ett Turkiskt fängelse och behöver samtala med någon, glöm inte det!
Idag fick jag ännu mer vatten på min kvarn. Jag var och handlade. I ena ögonvrån ser jag ett gjutjärnsföremål….jag noterar att det känns igen men fortsätter att gå. App app app, vänta nu…jag backar tillbaka, jag hade inte bråttom för ovanlighetens skull. Vad var detta? Ett våffeljärn, model skittungt och likt det jag köpte för 25 kronor på Läkarmissionen för några år sedan. Ja, det är Skeppshult som nu, säkert till våffeldagen, kommit på att återlansera detta. Det kostar dock nästan en tusing. På Skansen finns motsvarande för kring 600 men som sagt, på loppis får du det för under femtio kronor och då kanske det har det däringa bra svänghandtaget som mitt har, så man inte råkar krossa den supermoderna induktionshällen modell jävligt ömtåligt varje gång du ska vända på steken.
Så tyvärr Skeppshult, jag tror inte ni kan konkurrera med detta på allvar, inte i förorten iallafall. Men jag gillar tänket. A för effort.
Jag spår också hemsömmerskornas återkomst. Det strömmar in folk i landet från länder där det sys mycket, de kan inte konkurrera så bra på vår arbetsmarknad men sy, det är det många av dem som kan. Detta ska vi ta till vara på tycker jag, hantverksskickligheten alltså och para det med ett hållbarhetstänk. Färre men bättre kläder, som vi vårdar.
Det är min dröm, att få bestämma helt SJÄLV! Leta tyger, tänka ut modeller och sen slippa sy själv. Tänk vad härligt olika vi alla skulle se ut, vilken fröjd. Personliga kläder är det nya H&M.
Annars är jag fortfarande vidbränd, jag gjorde mitt yttersta idag och träffade en härlig kvinna för lunch, det kändes nytt och fräscht, detta händer en gång om året i bästa fall.
Jag skålade in helgen med maken i en halvflaska Gosset det var heller inte illa. Vi delade glas, för enkelhetens skull, och åt lite lyxchoklad. Så nu är allt väl här hemma och snart sover alla. Tack till er som förgyllde min dag, nya och gamla vänner.
A