Hus i Spanien

Ok. Jag och maken har funderat på att köpa/bygga något i solen. Det började med Frankrike. Sen kom Coronan. Jag tänkte om, det var översvämningar….jag ville ha ett citronträd, Spanien är också relativt sett billigare än Frankrike. Ett minus är att min spanska är helt kass. Idag tog jag det hela på lite större allvar. Säkert på grund av att jag är hänvisad till sängen för återhämtning smittad som jag är av ovan nämnda virus. Jag läste och läste. Först med fokus på lämpliga material för ett hett och torrt klimat. Förståsigpåare i olika trådar raljerade över spanska byggstandarden. Jag vet, vi sticker ut i Sverige och ibland måste man ta seden dit man kommer. Men intrycket jag fick var ändå att byggarna där saknar förfining. Allt löses med ännu mer betong. Jag har ibland häpnat även över fransmännens byggeknik men, jag kan behärska språket lite och jag har stött på entusiaster.

Så kom vi till den lagliga delen av bostadsköp. den verkar inte så olik den franska. Man ska betala procent på allt. Tomten, del av den totala kostnaden för huset. En arkitekt måste göra alla bygghandlingar OCH få procent på detta…ja, väldigt många händer ska ha en del av kakan innan man ens fått en spade i jorden. Det verkade överdrivet byråkratiskt. Då har jag ändå byggt hus i egen regi i en av Sveriges mest ökända kommuner!! Men detta avskräckte. Jag läste på en engelsk sida att man inte skulle låtsa sitt ego gå före sunt förnuft (dvs vilja driva igenom sina egna drömmar) och då kände jag hur jag dog lite. För att bygga eget är ju det häftigaste, att tänka igenom hur man vill ha det, inte som så ofta köpa något som man direkt ska ändra så man kan andas. Så, jag insåg att jag kanske ska köpa ett hus och riva det…invändigt men behålla väggarna. Får man får renovera hur man vill….bara man betalar procent! Herregud!

Tankarna började vandra tillbaka till Frankrike….citroner, citroner……MENTON! Jag har ju alltid längtat tillbaka dit! Där växer det mycket citroner, det är ju själva citronstan! Men, jag undrar hur det ser ut där nu…jag läste något om kriminaliteten….ligger nära gränsen mot Italien…är det rörigt där nu?

Men, jag vill ju inte bo i en storstad vid vattnet. Det är ju för dyrt i vilket fall som helst. Ja kära hjärtanes, vad ska man göra? Hyra varje år…det är ju så trist med fula och överdyra lägenheter. Jag blir helt trött av ful inredning och stressad över att något ska gå sönder. Jag vill ha mina grejer. Tåliga saker.

Så. Fortsatt sjuk och en dröm i sank. Fy fan. Så, jag började googla arkitektutbildningen…nu får ju folk CSN upp till 54 år….den är fem år. Inredningsarkitekt tre….va fan. Trädgårdsmästare då?

Blir man inte deprimerad så säg. Läkare går under i vården. De blir utbrända, sjukskrivna och jag tänker att här och nu slutar ungdomar att vilja bli läkare. Om man ser sina föräldrar slita ihjäl sig kommer man inte välja den här banan. Så är det bara. Så sorgligt. Och jag skrattar lite åt beskrivningen att arbetsmiljön är sämre hemma än på jobbet…HALLÅÅÅÅ?!? Jag har ALDRIG haft en rimlig arbetsmiljö på jobbet. det är snarast ett undantag om man har ett skrivbord som går att anpassa, en normal ventilation, pennor som fungerar och ha det lugnt i rummet så man kan tänka.

Jag tänker bli vid min läst. Men det lockar att arbeta hemifrån just nu. Jag kan ju i princip bara sitta ändå….vi får se. Distanskurser låter plötsligt väldigt lockande…..

Skriv din sökning ovan och tryck enter för att söka. Tryck escape för att avbryta.

Tillbaka till toppen