Vaccin och semester

Det är första advent idag, annus horribilis, året dom gud glömde eller möjligen gav oss som straff för att vi misskött våra utdelade kort.

Det har inte så många talat om vad jag vet, att detta måhända skulle vara guds straff. Man är snabb att anklaga Tegnell, ministrar och 5G för att ha gett oss detta och skött det illa men alla gudar som folk tillber, vad har DE gjort??? Nada!

Jag läste just i DN att vissa länder kanske inte komma att släppa in folk utifrån med mindre än att de kan bevisa att de är vaccinerade….jag blir lite orolig av detta. Jag VILL inte vaccinera mig men jag har ju bevis på att jag varit sjuk…och kanske DET är en skäl att inte släppa in mig?

Vi vet inget om immuniteten som genomgången infektion ger, vi vet inte hur länge vaccinet är verksamt eller när vi är helt friska.

Jag tänker att det är väldigt otrevligt att vi misstänker varandra på detta sätt. Att folk inte vill träffa mig och mina barn, Hur länge ska det vara så? Imorgon ska jag börja arbeta igen parallellt med rehab, som visserligen inte kommit igång än, men ändå. Jag tror att husläkaren har lämnat ett svar på 1177 men jag har inte haft tillfälle att läsa. Jag har börjat HATA digitala samtal och möten med vården, på allvar. Jag gillar det INTE! Särskilt illa tyckte jag om mötet med KRY, det kliar liksom i kroppen av att våra gemensamma resurser går till att göra deras ägare rika som troll på bekostnad av att verkliga vårdcentraler förlorar pengar. Hur tänker politikerna?? Om de tänker alls…jag misströstar där.

Men, om vi nu inte utan vaccin ska resa, då stannar iallafall vår familj hemma. Jag utsätter oss inte för risk nu, speciellt inte som vi kan fortsätta att leva så här, vi träffar inga i onödan, vi håller hög renhet. Och det kan vi leva med tills smittan nått alla i lugnt tempo och riskpersoner vaccinerats.

Men jag längtar som vanligt bort. Både till snö och sandstränder. Gemensamma nämnaren är SOL och ledighet. Istället ägnar jag mig åt att skriva om sådant. Inte om semestrar men om andra soldränkta platser. Mitt nya nöje. Just nu har jag uppfunnit en ny liten ö på gränsen mellan Medelhavet och Atlanten…..Där bor och arbetar en svensk polis….som heter M….eller. Jag ska inte avslöja. Vi får se om det blir en bok av det. Men det händer otäcka saker där. Ni skulle bara veta.

Annars ogillar jag äckel och deckarsplatter. Jag var en gång en storkonsument av sådant. Minette Walters, Elisabeth George och Agatha Christie. Men jag kom av mig och när jag försökte börja läsa igen hade genren ändrats. Det var äckligt, det fanns barn med…så jag slutade. Jag tycker att samma hänt med TV-serier och filmer. Det är äckligt och det blir bara värre och värre. Det till och med sporrar verkliga mördare har jag läst. Så det vill jag inte bidra till. Men Agatha Christie är aldrig äckligt så vitt jag minns. Jag kanske ska läsa om de böckerna?

Och så var det det där med podd. Jag och Fanny har träffats två gånger nu för att öva. Ämnena har varit städning, döden och barnuppfostran. Och av Instagram att döma gillade följarna (NI?) Döden och barnuppfostran som ämnen…..jag ville ju ha förslag på andra men inser nu att det är BRA ämnen, kanske de viktigaste, och sen städning såklart som ju är väldigt nära relationer. Relationer är ju det viktigaste vi har till vardags.

Nu, mer te från nya koppen, advent, och blå hyacinter. Jag har bytt favorit från vitt till blå eftersom de vita saknar doft. Vad kommer hända sedan, kommer jag byta till rosaeller ännu värre, den lila? NÄR kommer den djupröda eller kanske svarta? Går det inte att korsa dem lika lätt som tulpaner kanske?

Hej på er, fridens!