Morgonblogg

Den finner ingen riktigt bra plats här hemma. Vi funderar på att göra fönsterbrädorna bredare….

Halv åtta väcktes jag av E som ville göra läxan?!? Halvdöd och med huvudvärk reste jag mig för när ett barn VILL göra läxan säger jag inte nej. Då måste jag vara död.

Den blev klar igår. Den är varm. Och jag blev genast sugen på att sticka en till i mindre tjockt garn och mjukare….men ska vänta lite kanske….?

Vi satte oss i köket med hans lösa matteblad. Han ville ta 84X41. Jag ställde upp på mitt sätt som jag då måste ha lärt mig 1980? och fick ut svaret. Han skrek att jag gjorde fel, inte visste hur man gjorde och sedan påbörjades försöken att förstå hur man räknar NU, det är många uppställningar senare…..Jag har länge vait fundersam, för att inte säga förtvivlad över att sätten att komma fram till samma tal ständigt förändrats. Det omöjliggör för mig att hjälpa mina barn. Och då KAN jag ändå räkna, jag kan också läsa och skriva….om jag hade en MATTEBOK kanske jag skulle kunde förstå, lära mig, hur hans sätt att räkna ut samma sak på kanske jag skulle kunna hjälpa bättre?

HIttade en anteckningsbok från när vi planerade köket….

För hur man än räknar ska svaret vara 3444….

Han tappade till slut tålamodet med mig och min tröghet, trötthet och huvudvärk och jag föreslog läsläxan…men den var gjord. Jag föreslog då att han kunde läsa bara för att….detta togs emot med stor förvåning. Jag föreslog då att han skulle fortsätta skriva på den fantastiska lilla historia han läste upp för mig igår, jag erbjöd till och med honom en egen fin bok att skriva och teckna ned den i…nej. Den var klar.

Så här ser det färdiga resultatet ut fyra dagar efter städning och efter middagen…

Då drog jag mitt sista kort. Skrivstilsboken som Tylla fått men nobbat….han skrev J tre gånger och tröttnade sedan, han kunde inte, var dålig och så var läxstunden över. Jag försökte intressera honom för att iallafall skriva/öva på sitt eget namn, sin namnteckning för det klagade F på i veckan. Att han inte kan sin signatur…..

Och det lärs inte ut i skolan längre, skrivstil. Alltså att binda ihop bokstäver. De anmärker heller inte på när våra barn delar upp ett litet k i fyra delar och blir oläsligt om det skrivs snabbt och omgivet av andra dåligt ihopsatta tecken.

Ta da! Klar!

Ja, jag tycker det var bättre förr, det VAR bättre förr. Mina barn kan inte skriva snyggt, de kan inte få hjälp av mig (jag är inte pedagog) och nu väntar fyra ”lediga” dagar där barnen pga utvecklingssamtal måndag och tisdag har fått med sig massor med uppgifter hem som jag inte alls var förberedd på. Skolan hade inte flaggat för detta ordentligt, det var fler föräldrar överens om. Om inte jag var sjukskriven skulle ingen skola alls bli av för ingen hade varit ledig…..jag funderar på att engagera min mor för detta….jag vet att det kommer bli tungt. Bara insikten om att detta ska ske är tung. Jag har huvudvärk….det håller i sig länge sedan jag fick Covid och detta är exakt vad jag inte behöver…..

Jag rensade lite i skåpen och hittade denna som jag köpt i Frankrike…maken påpekade att det jag tänkte göra var det man i USA kallade att ”baka”….
Osmakligt eller hur? Alla tyckte det luktade illa och ingen åt. Jag minns att kassörskan i lilla butiken i Duras (som iofs var mycket kraftigt överviktig och kanske inte så nogräknad) intygade att den var ”super”, och kanske den inte alls ska ätas som en kaka? Det kanske var smet till något annat?
I samma anteckningsbok som ovan fann jag min plan för trädgården också…den har inte blivit precis likadan, långt ifrån faktiskt MEN, jag är inte långt ifrån ännu ett bokkontrakt och kanske jag efter det ska se till att bygga in oss lite bättre här. Jag är SÅ trött på ljudet från trafiken. Och har överklagat till Miljödomstolen….vi får se hur det går. Plötsligt kan man tydligen strunta i gränser för buller retroakivt…? Det var inte så kommunen resonerade när de tvingade oss att hyra annan bostad 17 v extra för att de INTE kunde godkänna en nivå på buller som nu är HELT OVIKTIG!!!
Har jag visat denna? Den ska jag snart få i min hand…andas 70-tal. Ascool, i sammet.
Sist ett erkännande. Min (dvs mammas som jag fått) Balmainsjal från när det begav sig, min favorit) har varit ”borta” ett tag. Den återfanns förra helgen i en ficka. Tydligen har jag någon gång i våras använt min gamla röda dunväst och tyckt att en sidenscarf från Balmain passade när jag rensade hos hönsen och sen tryckt ned den i fickan efter…eller kanske för att den fladdrade i höoch bajsblandningen jag mockade ur? Iallafall. Jag älskar den, den ska få en handtvätt med tvålflingor, en fin torkning och sen smeksamt strykas slät igen. Puss scarfen, jag älskar dig!

Skriv din sökning ovan och tryck enter för att söka. Tryck escape för att avbryta.

Tillbaka till toppen