Anna spanar på vården

Vet ni, det kanske kan bli en bok av allt detta med?!? Det är så intrikat alltihopa, att först bli sjuk, känna att man är på väg att bli frisk, få bakslag, söka vård, få svamliga svar, inga utredningar, börja be om saker och sjukskrivning, försöka börja arbeta igen, ändra sin arbetssituation, kämpa på i tysthet, byta doktorn, få motstridiga råd, ha ont hela tiden och värk och ständiga frågor om hur man mår och till slut inte ens vilja svara på den frågan, sluta ta tempen för man blir så ledsen, mer värk, lång väntan på remissvar, ingen uppföljning av utförda undersökningar och sen, precis när man tror att man är i hamn…..då visar det sig att de inte alls kan ta över en och behandla.

Husläkaren blev förvånad, han ville att någon tog över mig. Istället fick han skriva två nya remisser, sjukskriva mig igen och så frågan om intyg för livränta……

Idag ringde arbetsterapeuten, så snabb på bollen. Hon ska komma onsdag nästa vecka. Hon skulle ha varit här för en kvart sedan när jag höll på att tutta på huset med en varm macka under grillen…..det beskriver delar av mina svårigheter väl.

Men, nu har jag filat på ett intyg, mamma filar på mitt utkast. Det ska sedan skickas till husläkaren som får stryka, lägga till och signera.

Jag vill ha…….en plan. Som någon ANNAN gör.

Jag ska ha två vårdmöten nästa vecka om sammanlagt 3h. Och sen ska jag till en optiker. Och sen….jag vet inte.

En plan alltså. Jag har en personlig plan, jag gick 6 min idag med normalhastighet….märkligt nog kom pulsökningen EFTERÅT!?! hjärtat ska ju svara på ansträngning direkt tänker jag…så när jag satt hemma igen och vilade DÅ fick jag 110 i puls….kanske det är normalt? Vet ej.

Jag vill arbeta 25%. Jag vill träna lite varje dag. kanske kondition? kanske en blandning? Jag vill göra mitt vetenskapliga arbete. Och, sen vill jag börja arbeta 50% när det är klart. Och sen, 75% och kanske 100% till hösten? Och då vill jag kunna träna som tidigare 3 stenhårda timmar per vecka. och laga mat som inte brinner. Då är jag i mål.

Men att ha en kontakt på VC-rehab på ett ställe, en husläkare 20 min därifrån och rehab i en annan kommun 1h bort, det känns inte optimalt, men jag kan inte klaga för detta är det nya svarta. Vi uppfinner hjulet hela tiden nu. Och huvudvärken är mer sparsam. Det är jag glad för. Men, jag tål inte mycket, den ligger och lurar på mig….feber? Inte idag tror jag, ork? Nja, efter 4 min promenad strejkade vaderna men jag fortsatte. Morgondagen får utvisa om jag klarar 6 min rask promenad…..men, jag är på väg. Och har lagat en klänning, svarat på 80 mail, värmt köttfärssås och kokat spagetti, skjutsat två barn till skolan, och en till saxofonträning…..fast jag höll på att glömma att hämta honom….och sen…..har jag….öööööööö….börjat sticka en disktrasa. Och så intyget då.

Tjing!

Skriv din sökning ovan och tryck enter för att söka. Tryck escape för att avbryta.

Tillbaka till toppen