En bra dag

Jag blev fotad en solig dag. Igår var det en hälften-hälften-dag. Vi tog ut barnen för att få dem att slita sig från div skärmar. Jag satt mest och hängde på en sittovänlig bänk i solen. Sen kom molnen. Foto Nelly Lindenstrand.

Ni vet ju, sedan i fredags (7/5) finns det tre böcker av mig att köpa/låna/beställa. Bokus och Akademibokhandeln är säkra tips men att lyssna eller låna går ju också bra. Det är väl det enda som rullar på helt smärtfritt just nu, böckerna. Jag tittade i min kalender och nu har jag haft lite temp senaste 10 dagarna som såklart kulminerade igår på lördagen. Jag fick huvudvärk också. Vad detta beror på är svårt att säga, jag tar bara tempen när jag känner mig varm i ansiktet och har ont i skallen men vissa dagar testar jag bara för att och då ligger jag där jag alltid brukar ligga mellan 36,4-36,7. Men, får jag 37,8 som igår….då mår jag pyton. Och tar man Zoomig ska man helst vila sedan. Det är svårt att göra det för mig på helger (och annars) för då ser jag inte min familj…ni fattar. Är jag ensam hemma (vilket jag inte varit på två veckor pga skolstängningar och förklylningar osv) så ser jag dem ju inte. Så, om jag ska vara en ”närvarande” mamma måste jag liksom ta medicinen och sen vara just med. Men jag hängde med huvudet. Blev less på detta. Är trött på att vänta in att det vänder och vet att jag kanske borde vila bättre men det är det svåraste när man har barn, de förstår ju inte och det är oftast mig de vänder sig till med sina frågor, ber om mat/dryck och att HITTA sina saker. Och de vill sova med mig….

Men, jag tror att kommande vecka blir bättre, jag hoppas att Edgars halsont bara är något han säger för att de andra fått vara hemma…jag orkar inte ännu en vecka med provtagningar osv…Tänk snart kommer sommarlovet….och jag som ska göra min forskningsgrej, hemifrån. Och maken som fått för sig att börja bygga saker….jesus liksom. Men, hans idéer har gjort att vi nu börjar få ordning på nedervåningen ”mellanrummet/tv-rummet/korridoren får nu spackel, slip, puts och färg. Det var mitt krav för att han ska få släppa lös med nästa projekt. Att han gör klart alla andra som nu har 2-4% kvar att göra. Ingen vill komma hit och slutföra saker.

Har ni de problemen? Att slutföra det ni påbörjar? Jag kan ha det om det jag gör inte blir som jag tänkt. Då får det ligga ett tag. Men nästan alltid gör jag klart, iallafall saker på huset. I förra veckan satt vi i min mammas trädgård, jag med lät feber och intentionen att ta det lugnt, inte snacka så mycket. Mamma satt också i trädgården trots att det egentligen var för kyligt. Jag klagade på makens oförmåga att färdigställa. Då berättade hon en sak jag glömt….Min pappa är inte den händigaste. Därför har de nu när de blivit äldre och har råd, helt frångått att han gör saker hemma. Men, ett tag byggde han, målade, mekade med bilar osv. Så när jag suckade över ett omålat stort rum sa mamma att jag gift mig med en som påminner starkt om min far…..det är inte helt sant för min make kan bygga ett helt hus om han vill, men tre brädor i fasaden, fem gipsskivor i tak och en på vägg kommer ta 2 år att få upp, men ni fattar. Då frågade hon om jag inte mindes hur vår trappvägg såg ut i 20 år.

-Näe… sa jag.

-Men den var ju bara målad så högt upp som rollerskaftet med förlängning nådde.

-Ja, jäklar, den där bruna!

-Precis!

Och så mindes jag. På den ljusa randiga tapeten valde de att måla bajsbrunt (astrendigt på 70-talet) men pappa nådde liksom inte längst upp hur han än gjorde. Värst var det i svängen, där saknades säkert 40cm i rollerns bredd. Men där det inte var lika högt kom han närmare så med en rollers bredd var det så ljus tapet som skymtade fram under det bruna…..och så var det fram till 90-talet när de tog in en målare med ställning som fixade detta.

Jag minns att man ibland skämdes när kompisar frågade men att man inte märkte så mycket av det efter några ÅR. Och nu förstår ni, plågas jag av detta. Fem år utan annat än spackel och isolering som sticker fram och allt är pga att JAG inte ville ha socklar och dörrfoder. Det tycker jag inte är så snyggt nämligen. Men maken säger att man är korkad om man inte vill ha som alla andra och att DÅ hade detta varit klart nu. Hade jag inte fått feber för minsta ansträngning hade jag kunnat göra detta nu när jag varit sjuk och hemma men jag orkar faktiskt inte. OCH nota bene maken LOVADE att göra detta. För att vi skulle kunna flytta in snabbare och att det blev aningens billigare….nu är färgen inhandlad iallafall och han har spacklat så långt det räckte…nu inväntar vi mer spackel och kanske ett nytt decennium men sen är det nog klart, säkert!

Skriv din sökning ovan och tryck enter för att söka. Tryck escape för att avbryta.

Tillbaka till toppen