Träningspeppen

Idag i Expressen! Jag som långtidscovidens utviknings”flicka”….Flavour of the month.

https://www.expressen.se/premium/anna-50-har-langtidscovid-jag-vill-ha-mitt-liv-tillbaka/

Jag vaknade fem med huvudvärk. Då vet jag vad jag ska göra. Akutmedicinen. Jag blev så trött av den att jag bönade och bad min man att åka in senare till arbetet. Men det gick inte. Han tog minstingen som sov så tungt. Jag kunde inte väcka henne, hade inte hjärta när jag själv var helt sänkt. Jag lade mig i soffan. Två killar skulle iväg 7.48 och jag trodde att jag skulle skjutsa. MEN, jag hade tid hos tandhygienisten. Hon är underbar. En gång om året, går ej att missa. Jag drack en kopp kaffe som gjorde noll skillnad. Macka med skinka och ost, gjorde snarast saken värre. Jag ”dog” i sängen, lät barnen klara sig själva. Och då gör de det!!! Jag curlar på tok för mycket.

Nu, jag läser sporadiskt Ebba Von Sydows blogg, för att hålla lite koll. Jag läste om hennes pepp, att vilka komma igång, släpa sig till träningen för att hon inte orkar men vet att hon ”måste” hon har ett hektiskt schema, söker en assistent som av beskrivningen av kvalifikationerna som söktes gav mig hjärtklappning. Jag skulle inte orka allt det, vara spindeln i nätet. Jag skulle starkt avråda i dagens tidevarv för att söka folk med den formuleringen. Och så är hon så trött. Detta är INTE ett angrepp, men en reflektion. Om man har så mycket i sitt liv att man knappt orkar, det spinner för fullt, man har haft en utmattningsvecka i soffan och hjulen snurrar vidare då är min misstanke att hamstern snart är död.

Jag har haft mina på pappret minst stressande åtta månader nu. Det stressar mig, att vara utanför hamsterhjulet, komma efter, förlora inkomst. Och jag har stretat emot ACT, jag vill inte vara ”snäll mot mig själv”, jag vill fan få saker gjort, jag drömmer om att få tävla. Jag vill utmana Greger, Martin och alla andra män i min träningsgrupp jag vill….DÖDA! Alltså, få in fullträffar och vinna över dem. Jag vet, larvigt och orealistiskt. Men igår, efter att kanske i 10 dagar ha känt att det vänt. Jag har vilat klart nu.

Redan i tisdags förra veckan ville jag åka till hallen men maken bromsade, han tyckte jag var galen och behövde få upp kondisen lite….så jag har tränat i backen, gått mer än dubbelt av vad jag brukat. Och igår stod jag där. Trött INNAN själva träningen, full av entusiasm men med pulsklockan i högsta hugg. Jag tog inte i fullt under uppvärmningen, sparade mig till själva fäktningen och försökte hänga med i teknikövningarna. Sixt, riposte, tillbaka, fall ut, kvartsparad osv. Jag klarade knappt att hålla två moment i minnet. Rompé, marché, sträck ut, fall ut…träffa i mitten och tummen upp. HERREGUD!. Jag var tvungen att stå intill Thomas Åkerberg, vår tränare och fd olympier för att fatta. Jag kan liksom inte ta muntliga instruktioner, jag måste SE hur han gör, snurr åt höger, vinkla ned värjan och sen ripost…ja ni fattar. SVÅRT!

Jag körde två matcher, Martin frågade om en tredje men jag fick vika ned mig. Jag har ALDRIG sagt nej till en match. Jag avslutade efter en timme, och då hade jag vilat mycket. Jag slank iväg med Frank en halvtimme innan lektionen var slut men. Jag ska stå där på tisdag. Men idag. Nej. Jag ligger stilla. Huvudet ekade, orken var väck. Jag låg och njöt hos tandhyggan när hon grävde mellan mina tänder. Det såg fint ut sa hon, ingen vidare tandsten eller inflammation. Jag är som min romanfigur, jag borstar noga. Pappa är ju både tandläkare och läkare, det är ett tungt ok att bära men betalar sig i slutändan. Bara ett av mina sex barn har haft hål i tänderna. Vi är noga med det viktigaste.

Så, när jag legat och försökt slappna av i hela kroppen i tandläkarstolen men långsamt känt att jag varit stel som en pinne så var jag klar. Jag hade gärna legat kvar längre, befriad från krav annat än att svälja, gapa och inte prata. Då skickade mamma ett sms, hon skulle också till ”hyggan” och hade fått en länk till artikeln där jag är intervjuad, om hur jag mår.

Igår pratade jag med en vän. Om hur vi inte kan vänja oss vid att vi inte har samma kapacitet som vi är vana vid. Jag har föreslagit ACT till patienter men tänkt, det är inte för MIG, jag behöver inte vara rädd om mig, jag tål ALLT! Och jag har gjort det länge. Jag har haft full spinn i hamsterhjulet. Men coviden satte tvärstopp. Jag var 100 år fram till i julen, 80 till i mars och nu verkar det som att jag är 75. Jag måste omdefiniera mig själv för att komma tillbaka. Om jag nu VILL komma tillbaka….det är den stora frågan. Vill jag göra så mycket som jag gjorde innan? Var det därför jag blev sjuk? Är det OK att göra hälften av vad jag gjorde innan? Det var mer än många friska någonsin gör. Jag ska ta det med ro, jag ska långsamt hitta balansen, jag funderar på att ha en fransyska som au pair, jag slipper kanske den lördagliga franska konversationskursen som sist avhandlade Napoleons betydelse för världen…jag kunde väldigt lite om det men inser att han är oerhört betydelsefull än idag. Han blev 51 år. Han införde meritokrati. Det tycker jag att vi också ska ha. Det framgår i princip i allt jag skriver att det är DET vi ska ha! Folk som kan något, snälla alla, kan vi inte rösta på folk som KAN saker och inte bara TYCKER en massa, det blir så tokigt då.

Nu, ska jag VILA. Helvete vad jag ska vila. men först…..handlade jag. Och sen kanske ska jag plocka i diskmaskinen. Städerskorna kommer imorgon så….jag måste få alla att plocka lite. Och sen fundera på att avboka all framtida städning för det stressar IHJÄL mig. Jag vill ha en till vuxen här hemma. Gärna en 60-årig fransyska. Om ni känner någon, be henne kontakta mig! Kvalifikationer: Kunna handla och laga mat, orka böja sig och plocka strumpor från golv. Orka städa lite dagligen. Kanske orka rensa ogräs….jag hör att jag behöver en pensionär som kan prata franska bara. Skicka genast så att jag kan få fäktas för fan!

/A

Före, jag vet inte vilket jag gillar bäst….
Efter koppartvättmedel ur BURK!
Helt vanlig 50-åring som knappt orkar stå…

Skriv din sökning ovan och tryck enter för att söka. Tryck escape för att avbryta.

Tillbaka till toppen