Bröllopsdag

Vi två. i 14 år snart har vi hållit ihop.

Igår hade vi 10-årig bröllopsdag, på mammas 75-årsdag. jag hade bokat tid hos min gamla väninna Sandra M (som för övrigt är en av Stockholms vassaste frisörer) för att ge maken en ”present”. Han har tidigare uttryckt att han inte gillar att jag blivit gråhårig…det ska få mig att se äldre ut tycker han och han vill liksom ha en ”ung” fru. Tough shit tänker jag när man gifter sig med en 12 år äldre kvinna…men, han har sagt detta allt mer sällan för att slutligen helt upphöra. Jag tänkte alltså låta färga håret som nu helt vuxit ut och är i princip helt grått (en variation av grått och nästan svart skulle jag säga). Det kan ha att göra med Coronan, men många har förvandlats till gråskallar…och det verkar plötsligt mer acceptabelt. Jag tror jag bloggade om detta första gången typ 2014? googla och kolla….men i vilket fall. Det är numera fler och fler som låter bli att färga sitt hår och vet ni, det är så SKÖNT att slippa! Jag tänkte att ”va fan” snart ska ju en ny bok komma och man vet aldrig, kanske man måste se lite ”ungdomlig ut” för att sälja!? jag vet inte. Jag är askass på att sälja mig och börjar som jag sa på Instagram att helt ruttna på sociala medier. Jag är mer en skrivare. Och jag har svårt att inte irritera mig på idiotier och att bry mig om vad väldigt rika väljer att framhäva för sina följare. Jag är ingen hatare av lyx och vackra kläder, tvärt om, jag älskar vackra saker men jag tycker att det kanske räcker med en väska av varje sort…en för fest, en för jobb, en för stranden och ibland för säsong. Jag kan heller inte förstå varför man gör reklam för saker man själv aldrig skulle köpa…eller reser trots att världen står inför modern tids största prövning. Och jag vet. Vi bilade till Frankrike, vi bodde i vårt hus, träffade bara våran egen familj, åt hemma och testade oss neg när vi kom hem och satte oss i karantän. Förra året var vi hemma och vi planerar att inte resa nästa sommar. Vi har slagit tankarna på hus i Frankrike eller Spanien ur hågen och tänker…Öland? Borgholm?

Uppsättningen!

Mitt mående är osäkert. Jag trodde jag skulle dö igår när jag, eftersom jag inte färgade håret utan bara klippte och fick en uppsättning, blev klar fela timmar tidigare än väntat och i ett anfall av att tro att jag var tillbaka i mitt vanliga jag bestämde mig för att gå från S:t Eriksgatan till Skeppargatan…..i korsningen Sveavägen/Kungsgatan, vid Stöms gav jag upp. Redan vid McDonalds kände jag att fortsätter jag gå nu får jag feber eller en hjärtinfarkt. Så jag började leta efter en taxi. det fanns inte. Jag drog ned på tempot. Inte heller det hjälpte för jag hade en del packning. Så, jag tog det tveksamma beslutet att åka elsparkcykel. Jag laddade ner en app, följde instruktionen och sen försökte jag åka iväg. Jag fick den inte att rulla, den var tung och jag bestämde mig då för att fråga fyra tonårstjejer som stod intill om hur man gör…de hade ingen aning (!?). Men, jag testade allt som gick och swosh så for jag iväg tvärs över Kungsgatan ned mot Birger Jarlsgatan med min tunga packning. Maken hade ringt medan jag höll på och skannade QR-koder osv och han blev panikslagen. Han ville INTE att jag skulle åka i stan, han vet hurdant jag kör….

Makens present…istället för ungdomligt blond fru…siden ”slirre” som pappa säger. (second hand men säg det inte till honom, han gillar inte sånt!).

Men jag fattade ganska snabbt hur man gjord. Bromsen var inte mjuk, fjädringen obefintlig och man är oerhört utsatt där man åker. jag klarade mig helskinnad och enligt alla trafikregler fram till dotterns port.

Crazy goda, gudomligt vackra.

Jag parkerade de och stängde av. Jag ska ALDRIG mer åka en sån. Livsfarligt enligt min bedömning men just igår livräddande. Jag hade en middagsdate.

What!?

Jag hade bokat Surfers på Norrlandsgatan. Kinesiskt. Mycket gott, vissa saker väldigt starkt. Genuit engagared personal, knasiga kinesiska dryckessånger och äkta kineser som gäster. Det bådade gott. Vi fick dricka tre sorters kinesiskt risvin i cl-stora glas och jag lovar. vi läppjade på det som utgav ytspäningen. Den första kallade spritkillen för kommunistisk. Jag skulle våga kalla den för raketbränsle. den andra hade en svag doft av äpple men ärligt, den smakade pissoar, urin faktiskt. Maken höll med för jag var ödmjuk inför att mitt liktsinne kan ha förändrats efter coviden (kaffe är inte vad det varit t.ex el kardemumma) men vi delade upplevelsen där. Sista sorten fick godkänt smakmässigt men det var för starkt. 50%. Det går inte för mig eller oss. Jag är livrädd för huvudvärk. Däremot drack maken ett orange vin som rekommenderades. Ett italienskt. Det kinesiska var slut. Mkt gott.

Vi beställde fem olika rätter och de var alla jättegoda, men vi missade det dottern rekommenderat. Bang bang eller något som tydligen är helt fantastiskt.

Nåväl, vi åt sprängd potatis, räkbollar, kall kyckling i röd sås, kanelmarinerade revbensspjäll och friterad tofu. Allt mkt gott. T.o.m sojan var underbar. Och den alkoholfria drinken. Toan var en märklig skapelse som gav ett intryck av vinkällare, lustiga huset och tortyrkammare på samma gång. Många speglar var det. Jag kom upp igen och vi beställde två praliner var. Jag hade sett exempel på vad de förmår på nätet och jag kan lova att det var en smakexplosion och jag skulle vilja lära mig hur man gör. De var så vackra.

Vi vandrade hem. Halv åtta låg vi i sängen och försökte se en serie med Benicio del Toro, men vi somnade, den var bra men långsam….vi får se om vi återupptar tittandet.

Supersol och superdotter!

Jag väcktes av ett dunkande halv tre på natten, jag trodde det var mitt huvud men det var tack och lov en fest. Sen somnade jag om.

Frukost ville jag bjuda på hos Petite France men det var en STOR besvikelse. superdyrt och hemska croissanter, trevlig personal men…man måste liksom få brödet att resa sig…och samma med pain chocolat…vi betalade 65kr för tre tuggor bröd, drack upp nästan allt kaffe och gick snabbt. Apelsinjuicen var god men papperssugrör, ta bort det. De är hopplöst meningslösa snälla!

Vi kom hem igen, alla barnen sov. Inte äldsta då som kom ut i min sommarklänning och drack kaffe i solen. Hon hade haft så mysigt med barnen.

Jag plockar förvildade plommon.
Vilka färger!

Vi sov nästan en hel natt ostört. Vi hade det lugnt, åt god mat men det kommer dröja innan vi går ut igen.

Jo, en sak. Ett sällskap intill oss, ganska unga blev mer och mer högljudda allt eftersom spriten rann ner och om JAG varit hovmästare…då hade jag bett dem dämpa sig för det blev lite mycket faktiskt. Surfers var prisvärt, speciellt, alkoholfria drinken to die for och maten superbra. Pralinerna i helt egen klass. Och…kanske jag kan få tag på en av de fina flaskorna med det där otäcka risvinet…och göra en lampa av??? Så vacker.

Jag är mer fåfäng än jag vill erkänna. Jag var bara tvungen att klämma ner mig i klänningen som Gittan på Storgatan i stan sydde åt mig och Verica sedan TOG IN lite förra året…för att jag tycker det är synd om en klänning bara används en gång….
Jag är mycket nöjd med min design där sprundet är en plissering och därmed inte blir för avslöjande…

Nu vilar jag, rädd att bli sjuk. det är intensivt med fyra egna och två andras barn i huset, maken och dotterns sambo. Jag gömmer mig i sovrummet och bloggar.

Hos min kompis och frisör Sandra M i stan som vägrade färga mig. Förväntansfull…

Och så MÅSTE jag kommentera. jag stötte på en kvinna på salongen. Smart och snygg. Jag trodde hon var där på lunchen och fixade håret….men…hon var 80 bast!!! jag trodde 60! Så jag utbrast först:

-Vad ÄTER du? Tätt följt av: -Vad äter du INTE??? och svaret blev: Jag måste ha bra gener…

Ascoolt med bra gener ju! Tänk om man kunde ändra dem framöver så vi alla kan se 20 år yngre ut än vi är…från det att vi är 50 då.

KLäderna jag hade tänkt ha. Men sen kom regnet och jeansen åkte på. men nya Pradasandaletterna fick följa med.
Innan kläder men med smink.
Maken försöker alltid vara lite ”rolig”…

Nu, samvaro med familjen, hönsen och kanske en kik på nyheterna, de besvärar mig nu. Men jag vill passa på att påminna om att plommonen svämmar över, palestinierna fortfarande är under hård press, att Afghanistan lider svårt och att världen är en ganska svår plats och man måste välja sina strider. Jag väljer att ta bort saker. Och fokusera på det som jag tycker är viktigt. Att vi blir smartare, ger folk mer utbildning, att jämställdhet och demokrati ska råda och att man är ärlig.

Så snygg flaska, innehållet…inget för mig.
Detta däremot! fruktansvärt god! Och alkoholfri!

Orkar jag, ska jag redigera lite i min kommande bok Sorgkant. Det är många skriverier på gång framöver. Morden i Marseillan 14/10, Sötman innan jul, del tre ska skrivas klar (sista sidorna/upplösningen) Sorgkant ska som sagt redigeras klart och skickas in och sen…den där läskiga romanen jag har börjat på och snart är klar. Sen kanske jag ska sätta mig och kolla på bokföringen för jag har dålig koll på hur mycket jag tjänat på mina skriverier sedan 2014…..Ibland behöver jag framhålla detta för att få den där tiden av familjen för att fortsätta skriva ostört….många hävdar att det är meningslöst…men som det är nu är det det enda jag klarar av någorlunda.

Gott orange vin från Italien…aldrig hört talas om tidigare, kan bli en favorit. När jag kanske någon gång i framtiden kan dricka utan att få huvudvärk av ett halvt glas…?
Håret igen…jag var verkligen så nöjd. Och att få fortsätta vara grå. det är det bästa av allt!
Det gör vi inte om.

Ha en bra lördag alla!

Skriv din sökning ovan och tryck enter för att söka. Tryck escape för att avbryta.

Tillbaka till toppen