Jag utlovade en recension av mina böcker idag. Av mig själv….svårt. Läskigt. Jag skulle säga att min första bok är den roligaste. Den andra rolig och mer….faktastyrd. Bok tre är ett rop på hjälp. Alla tre kan vara ett stöd för de som stressar ihjäl sig och har jobbigt med hemarbetet så att säga. Det var relativt lätta att skriva för de är faktaböcker och jag är huvudpersonen. Och jag känner mig själv rätt väl.
Sen kastade jag om och ville skriva en deckare. Den första skrev jag rasande fort och med ett halvt manus kontaktade jag en fantastisk lektör, Hélène Tolstoy. Jag trodde att jag skickat ett helt manus men det var mitt i min värsta Covid-sjuka och i efterhand bad jag om ursäkt för mitt usla manus. Hon gav mig emellertid en crash course i HUR man skriver och ca två månader senare hade jag ett bokkontrakt. Jag tycker alltid att det jag gör är fantastiskt, såklart! Och mina testläsare brukar alltid gilla….det är bra för egot. Men, sen kommer ytterligare en lektör in och då blir man skakis.
Jag får ofta höra att jag skiftar perspektiv ofta. Och det tror jag beror på att jag tänker snabbt, associerar hej vilt och får sådant flow när jag skriver att det liksom inte går att tänka på vem som säger vad och ”ägen” scenen.
Jag är dålig på att dela in i kapitel och tappar ibland tid och rum i böckerna. Jag BORDE göra en tidslinje och skriva ner scener INNAN jag börjar skriva. Det har jag ännu, fyra ”romaner” senare inte lyckats med för jag får som sagt sådant ”flow” när jag sätter mig så det går inte att hejda. Jag litar också alltid kallt på att få ett bokkontrakt (jag vet, kaxigt men så har det varit) så en lektör kommer få det digra jobbet att uppmärksamma mig på detta så jag kan redigera. men, när jag hade skrivit fyra böcker på detta vis….kom jag på att en skrivkurs kanske inte var en DÅLIG idé….men gick ingen. Dels pga Coronan och att jag varit sjuk i ett år snart, dels för att det är dyrt och jag inte vill lämna familjen men också (kanske största anledningen…jag har ingen lust att umgås med andra som skriver….jag vet. Men jag är inte sugen på samtal med andra, vin i motljus eller skrivövningar. Jag vill skriva en BOK om jag ska skriva ngt (eller blogga)). Sen kom jag på, man kan läsa EN BOK om hur man skriver och så hittade jag två. Ena usel, kändes just som en kurs med en massa övningar och sedan Elizabeth Georges bok från 2005 som jag tror heter Skriv på!. den visar hennes process och jag har tagit till mig mycket av den. Kanske pga att jag tidigare läst många av hennes böcker. Men, hon är väldigt noga med efterforskningar, hon skriver väldiga miljöbeskrivningar som jag knappt orkar läsa längre, böckerna blir mer och mer tegelstensliknande. Men, hon har många poänger. Jag tog till mig att skapa personerna FÖRST. Jag ska berätta mer senare.
Sen får jag kritik för att jag inte kan skrivteknik. Jag skriver -Hej vad heter du? sa Jonna. När man tydligen ska skriva med indrag och citattecken och sedan gestalta detta typ:
”Hej vad heter du?” Jonna tuggade vidare på Hubba Bubbat så det smaskade och släppte inte Kent med blicken.
eller med talminus(!?)
– Hej vad heter du? Jonna tuggade vidare på Hubba Bubbat så det smaskade och släppte inte Kent med blicken.
Jag blev lärd – och inget annat. Men, även detta är saker som är lätta att rätta till Gestaltning däremot kräver något av en….och det ska jag jobba mer på.
Jag är tydligen bra på miljöbeskrivningar, det är förvånande för jag gillar inte att läsa dem själv. Men jag SER däremot ställena jag hittar på i skallen och skriver liksom ner det. Så enkelt. Men, då måste jag veta årstid osv så man vet vad som blommar, hur det doftar osv. Det löser jag genom att skriva som om det vore NU saker utspelar sig.
Jag får ibland kritik för att jag snöar in på saker. Som exakt hur en klänning ser ut, tyg, färg, sminkning osv. Det beror på att jag är klädintresserad och tycker att klädval säger något om en person. Tighta kläder, kläder som är för små men man bär dem TROTS att bilringar kommer synas om man sträcker sig. Utmanande små kläder, för stora som sitter dåligt (vad vill man dölja? att man är tjock eller för smal eller bryr man sig bara inte?)
Jag är bra på dialog men dras ibland in i den och den vill aldrig sluta….
Jag kan bli raljerande…det är nog för att jag alltid skriver om saker jag verkligen har en åsikt om som sannolikt är ganska fördomsfull och att jag gett karaktären en sådan syn på saker.
Jag vill säga för mycket i samma mening eller är för politisk och snurrar in mig i långa resonemang, inte helt olikt mina små videos. det hoppar runt i hjärnan. Men en lektör/redaktör kan då skärpa upp mig med: Vad vill du säga här? För detta handlingen framåt? osv. Och så stryker jag…och sparar någon annanstans. Man vet aldrig när en lång harang kan vara användbar.
Jag har hört att jag inte har en tydlig röst en gång…..och det vet jag inte riktigt vad det betyder än. Men det är viktigt att ge varje karaktär SIN röst, personlighet och kanske språk/uttryck de använder sig av för att läsaren ska ”känna igen” personen och tänka ”typiskt Konrad”…
Man ska inte avslöja saker för fort, det kan jag ha gjort några gånger men jag är ganska bra på att förvirra läsaren och sedan sy ihop allt på slutet trots många stickspår. DET skulle man inte kunna tro va? Jag som går ner till mitt arbetsrum i ett syfte och när jag väl är där inte har en aning om varför jag är i mitt arbetsrum….Men när jag fokuserar på att skriva. Då känner jag mig normal.
Överlag får jag höra att jag har smittande skrivlust, att jag är bra på karaktärer, miljöer, dialog och håller bra tempo. Jag är dålig på skrivteknik och att bara ha ett perspektiv i taget. Jag kanske får utarbeta en helt egen stil där….mångaperspektivet. Holistiskt perspektiv…
Nja.
Men, nu har jag börjat läsa Georges andra bok ”Att skriva en deckare” och jag kan säga att man behöver inte köpa båda som jag gjorde för det är väldigt likt och långa stycken är från hennes egen kriminalroman som hon tycker man ska köpa och läsa INNAN man läser den andra…..nja. Jag tycker hon skriver krångligt, det är trögt, mycket ord, många blommor som jag skiter fullständigt i och jag är sugen på action.
Men efter hennes första bok lockades jag att följa hennes ”recept” som hon säger att boken inte är…men jag tog till mig att skriva ner karaktärsbeskrivningar med info om familj, arbete, syskon, utseende osv FÖRST, sen story. Namn är viktigt också så de passar. och sen blev jag lite uttråkad för….att följa recept ÄR ju trist. Men, jag såg det som en utmaning….och jag bestämde mig också för att skriva lite VARJE dag, ha en RUTIN. Avbryta med promenas osv (det har ju inte funkat för mig). och sen läsa det man skrivit. Det är det svåraste. Men, nu har jag faktiskt gjort det, sen lektör och sen skicka till förlag.
Det ÄR ett enklare sätt och jag måste säga att efter att ha läst första boken och de två lektörsutlåtanden jag fått inkl de från förlaget så är jag nu medveten om bristerna. Gestaltning och perspektiv. Jag ska också LÄSA andras böcker medan jag skriver. Annars lyssnar jag ju mest på radion. Men jag tror att läsa är bättre. Och att ha rutin. Motion, äta…vanliga grejer som jag glömmer i flowet…
Summa summarum? Jag lär mig as I go along. Och snart…kommer första boken. Som jag ser fram emot att en redaktör ska läsa så jag kan vässa mig ytterligare. Jag VILL lära mig att skriva. Och jag VILL hänga med mina karaktärer, de är spännande. Och för mig helt verkliga. Amélie och Emma är huvudpersonerna. Jondi är cool också och Viveca. Men det finns några till som är spännande med gör fula saker, som Camilla. Men hon har goda skäl! Det finns alltid en anledning till vad folk gör.
Nu, sova, lindra huvudvärk och inte skriva ETT ORD mer under hela helgen. Idag har jag vilat skallen med att göra två halsband och laga ett annat. Helt befriat från tankeverksamhet, ändå huvudvärk. Så tji fick dem som tror att jag drar på mig värken för att jag skriver. Jag får värk helt utan orsak.