Hej på er, det blir packat med inlägg nu när jag bestämt mig för att bli lite mindre aktiv på Instagram. Jag skrev ju sent igår med, om hur jag skriver…kanske det blev virrigt, jag blev klar vid midnatt. Vi hade en del att göra igår. Jag…diskade, förberedde tacos….tvättade en maskin, en blus för hand och tog hand om höns och katt. Sen höll jag på med…..något jag inte gjort på länge. PÄRLOR. Jag P Ä R L A D E! för många säger att jag håller på och tänker för mycket…skriver….alltså. Så jag tänkte FUCK IT! Kanske de har rätt, jag menar, jag står ju i begrepp att låta doktorn ge mig helt (nästan) obeforskad medicin för att bli kvitt Covid-rest-symptomen.Jag är alltså beredd att göra vad som helst för att bli frisk. Men guess what? Jag har ändå feber nu på morgonen och kom nu INTE och säg att det är för att jag bloggar istället!
Nå, jag gick också ifrån familjen en stund för jag hade blivit TRÖTT av att göra två halsband och iofs laga ett annat men kom igen….Och, jag gjorde något OLIKT mig IGEN! Jag såg en KOMEDI. Alltså, inget som jag tänkte skulle vara spännande/otäckt som jag kunde bli arg över eller en dokumentär, eller en franks film, eller dansk för att samtidigt öva mig i språk. Jag kan erkänna att jag valde en film med en skådis som är brittisk OCH spelat Shakespeare (inte in love) men väl Love Actually, Emma Thompson (jag anser henne vara en stor skådis, en komedienne med perfekt komisk timing). Filmen heter Late Night, och den rekommenderar jag VARMT för lättsam slötittning. Jag skrattade HÖGT i min ensamhet flera gånger.
Hon är en ensling, hon är elitistisk och snobbig, hon är vass och VÄGRAR följa strömmen…alltså tappar hennes talkshow tittare….hon får förslag om att bli mindre som HON är, hänga på twitter och göra som alla ANDRA….jag ska inte spoila. Men vet in, efter den tänkte jag igen…..jag ska ALDRIG göra det som jag tycker många influencers, bloggare och andra kända personer som skapat sig en stor plattform och sen säljer sig, blir bred och visar vackra retuchade bilder. A L D R I G. Och jag läste på en blogg jag känner till, en stor om inredning…Trendenser https://trendenser.se/2021/08/jag-vill-inte-kalla-mig-influencer-langre/#comments heter den. Om att hon ALDRIG skulle göra en ”sell out”. Reklam för saker hon aldrig själv skulle köpa och få, 100 000kr! Ja, det verkar vara så att dessa kändaste ansikten kan tjäna flera hundra tusen kronor för ett endaste inlägg om hudkräm/schampo/kläder osv. Jag tycker många har talat om hur många som gör detta, säljer sig till vad som helst men att de då tappar trovärdighet. Sen hänger de trognaste kvar…kanske en del bara för att se hur lågt någon kan falla. En del har fler sponsrade inlägg än ”äkta”. Jag tycker också det är märkligt när man BER sina följare att ge en uppslag att skriva om. VA!? På en personlig blogg???? Då kanske man allvarligt ska sluta blogga för då har man tappat engagemanget. Istället kunde man ta en tur till ett museum, gå i skogen eller simma lite…? Om man saknar inspiration alltså. Jag tänker att jag har lite motsatta problemet. Jag får så mycket inspo att det liksom inte finns timmar på dygnet ibland att skriva om något. Som bilden ovan. Den kom till mig via lokaltidningen. Så enkelt kan det vara. Och JA, jag la upp på Insta igår, för Instagram är SNABTB, och jag är snabb men jag jobbar på att inte lägga upp mer en en gång om dagen där. Jag måste skärpa mig!
Vad ville jag med detta då? Jag har börjat läsa Att skriva en deckare och den påminner starkt (är än så länge?) en kopia av Skriv på! av samma författare…men jag väljer då att läsa de avsnitt där jag själv tycker jag är svag. Så bra att påminna sig om men jag kunde nog läst bara denna eller den andra. Och….hur mycket jag än gillade pappas lilla flicka…jag tycker att en deckare som den jag har intill mig nu, En ond liten handling (779 sidor) är lite mastigt….det är en roman verkligen, rysk till utseendet….och jag fastnade inte direkt. Det är omständligt. Så jag tar och plockar russinen ur kakan. Det går inte att skriva en bok enligt ett ”recept” och jag är villig at lära men måste hitta mitt eget ”arbetssätt” och nu sitter jag mest och funderar på Vad vill jag säga? Vad handlar boken om? Vad leder de olika personerna i boken framåt? Ska man tycka om dem eller ej?
Vad ville jag med detta då? Säga att jag inte tänker ändra mig. Jag vill INTE vara till lags. Jag hade ett litet mål tidigare att komma upp i 1000 följare på Instagram men jag tycks hela tiden hålla mig strax under men jag gillar det. Jag är en 987 personers person. Alla KAN inte gilla mina ilskna, lite långa, ibland elaka(?) inlägg och jag vill inte hålla på med twitter och marknadsföra mig, jag gör det högst motvilligt vad gäller böcker och tidigare när jag hade butik men…nej. Det är inte min grej. Jag är så nöjd med de följare jag har, det gör mig så glad att folk läser, man behöver inte gilla, jag vill att folk tänker till, inte nödvändigtvis tänker som JAG! För jag kan inte allt, jag har inte erfarenhet av allt…men jag reagerar på nästan allt. Utom motorsport…eller, jag tycker det är väldigt onödigt, bullrigt, farligt, miljöovänligt…..opps. Jag tyckte visst nåt om det med!!!
Hej!
NEEEJ! Vänta, en sak till tänkte jag på imorse…jag funderade på grått hår. Jga får mycket sådant i mitt ”flöde” nu. Kan ni tänka ut EN kvinna som är känd i rutan som har grått hår? Vi såg Malou igår på TV4 en kort sekund..hon hade fått något pris….maken kommenterade efteråt hur gammal hon kunde vara…och jag tänkte, borde inte hon ha ETT grått hår? Jag har ju helt gett upp att färga nu, det är det bästa jag gjort. Man slipper stressen av att färga igen och vakta på utväxten. Men vore det inte S K Ö N T om vi var lite ärliga även i rutan? Nu har ju Coronan gjort många kändisar grå…varför Inte? Varför INTE!? det skulle väl vara en bra sak för jorden och mänskligheten med lite ärlighet? Några av oss blir gråhåriga, tidigt, det gör oss INTE till sämre personer och om man ska ändra på ett ideal, eller bryta en norm och utseendefixerad ungdomskult. Låt oss börja med det.
Nu. är det ajö!;)
NEEEJ, en grej till. Jag kan verkligen inte släppa detta. För om folk som har en blogg (vi säger det) och plötsligt får många följare, förslag om samarbeten rullar in och man väljer ut några som man gillar och man cashar in. Vad får en SENARE, när man HAR massor med pengar att DÅ sälja sig….när man redan har 100 miljoner…varför behöver man 300000kr till? När är det nog? Jag kan fatta att folk utan pengar kan sälja ut sig, det gör vi ju alla lite när vi går till jobbet. är snälla mot folk vi kanske inte gillar, vi anpassar oss för att arbetsplatsen ska vara trevlig….men vi lägger band på oss. (Jag menar inte att jag inte gillar mitt jobb här). Jag tänker om jag stod vid löpande bandet och sorterade ut fula chokladbitar..typ. Är det ett jobb jag skulle älska? (Kanske faktiskt som det nu är)….skulle jag egentligen inte sålt min tid då? Det är väl vad allt utom självhushåll handlar om? För nu verkar ju alla egentligen vilja stanna kvar hemma? Inte gå tillbaka till kontoret. Jag har på när håll här hört om två personer, anställda inom olika yrken, som när chefen kallat sagt att det inte passar bra med ”livspusslet” och den andre ”hur ska jag då kunna sköta min odling?”. Så, många hade nog hellre stannat hemma…..
NU får det vara NOG!
Hej!