Jaha, då var det dags för en eventuell sågning igen. Jag hörde många oroande saker på radion imorse, det är mest flyktingfrågor, bidragsfusk, människosmuggling, misslyckade bidrag som svämmar över i etern just nu. Jag har bestämt mig för att stänga av lite där. Visst, katastrofer i havet är vidrigt, men det är ett tecken på vilken situation som råder i deras hemländer, DET är ännu vidrigare. Men jag ska som sagt inte jaga upp mig kring detta, det är över min själsliga nivå just nu.
Därför föll ljuskäglan på babypotting. Det gäller att sålla alltså. Jag hör att senaste trenden för alla som verkligen älskar sina barn och vill skydda dem mot blodig förstoppning, röda rumpor och på samma gång skona miljön är att babypotta. För så måste det väl heta, verbet alltså!?! Tanken är att den hemmavarande föräldern från ca 3 månaders ålder ska tolka barnets nödighetssignaler och då erbjuda pottan/toaletten.
Jag hajar, jag har sett det i Beijing på en restaurant (visserligen på ett större barn redan 2004) men jag ställer mig ändå lite tveksam till detta.
Jag har sex barn varav ett bär blöja i stort sett dygnet runt, det finns en sekund eller två på dagen när den lossas för att därefter genast sätta på nästa. Hon är nästan aldrig förstoppad (aldrig faktiskt men jag är ödmjuk inför detta varför jag skriver nästan aldrig) eller röd i baken. Blir hon röd så smörjer jag henne med min hemmagjorda salva och vips är hon fin igen. Och nej den innehåller inget konstigt. Bara bivax, olivolja och kokosfett.
När jag var nybliven mamma skulle jag göra allting rätt. Det var 18 år sedan snart. Jag hade ylleblöjor, gav endast bröstmjölk, eko så långt det gick och gjorde egen barnmat. Jag gick också på den tiden ned 28 kilo i vikt och såg ut som en lägerfånge. Jag hade en sanslöst dålig attityd till min omgivning, ammade 28ggr/natt och funderade på om någon skulle misstänka mig för att ha kastat ut ungen genom fönstret. Hade jag i det läget känt mig tvungen att läsa av Fs ”signaler” så tror jag att det är mycket möjligt att hon halkat ned i toastolen och aldrig setts mer. ALLVARLIGT!!!
Jag hade höga krav på mig själv att vara den perfekta mamman, att skona henne från miljögifter, röd stjärt, smitta och allt annat livsfarligt i världen. Det höll på att kosta henne livet. (Inte riktigt så illa men jag var rätt sliten faktiskt.)
Nu 18 år och fem barn senare har jag en lite mer avspänd inställning till mödraskapet. Jag är fortfarande en eko-nörd, jag har aldrig givit barnmat ur burk (nog för att jag försökt men de har inte gillat) och sista tre har fått både tutte och flaska från start. Jag är pragmatisk.
Jag har hört av min mormor att när cellstoffet kom var det som en skänk från ovan. Tänk att få en blöja som faktiskt fungerar! Och dyrt var det , men spare no expenses, ungen ska ha det bästa och mamman ska få det lite lättare. Mormor var ändå hemmafru….
När jag var liten var det lös blöja med snibb som gällde. Inte helt lätt alltså att få till och ilsket röda bakar var vardagsmat. Knasigt för salva kunde man väl koka??? Hur röd man blev av cellstoff har jag ingen aning om men mamma verkar ha klarat sig ganska bra ändå. Ett av argumenten för att babypotta sina barn är att det är det naturliga sättet att göra det på. Det gör att föräldern lär sig tolka sina barns signaler. Jag måste säga att jag aldrig någonsin märkt av en enda signal utom sammanbiten och högröd i ansiktet när det gäller tarmtömning. Men så hade inte stenåldersmänniskan alla prylar som vi har att hålla reda på. De hade inte ens mat ibland. Eller tak över huvudet. De vandrade med en unge på ryggen i ett skinn…Kanske de hade önskat sig en up-and-go?
Jag tänker att babypottning funkar för en totalt avspänd förälder som kan sitta helt lugnt med sitt spädbarn, läsa av, interagera och när som helst bara flyga iväg till toan med den lilla för att tarmtömningen ska bli så skonsam som möjligt…för min del hade detta varit omöjligt. Kolikbarn ger nämligen inga subtila signaler, de gallskriker rakt in i hjärnbarken på dig!!!
När barn nummer två kommer, i mitt fall efter lite olika lång tid i de två kullarna, får man ligga i. Mellan barn fyra och fem här hemma är de 15 månader. I say no more.
Det är icke för mig, jag ser blöjindustrin som ett steg FRAMÅT i världen. Jag förstår sopbergsproblematiken men då är jag hellre plastfri resten av livet (en tanke jag leker lite med just nu men som verkar oerhört svår att genomföra).
Jag ser framför mig mer stressade spädbarnsmammor som mellan amningarna måste potträna, tvätta (för jag antar att det händer olyckor), sova (när bebisen sover såklart så man orkar med att ta en latte på stan), äta (med ungen över armen så den kan rapa), knipa (så att viktig muskulatur inte förtvinar i den allmänna förslappningen, så att sexlivet blir mer levande och att man inte kissar på sig efter 45 vid en nysning), juicea (för att få i sig alla vitaminer så snabbt som möjligt eftersom man kanske inte hann äta ordentligt med baby över axeln), instagramma ljuva babybilder, detoxa (för att någon kändis gör det och ingen annan anledning) och ha kvalitetstid med partnern sent på kvällen.
Jag är innerligt glad att detta inte kom på tal när jag var förstagångsmamma. Vi får se om det tar skruv….det gör det säkert, vi älskar att krångla till det för oss!
#blogg100 bara 98 kvar!