Jag var i stan igår, tanken var att jag skulle titta på smycken. En privat visning…det var första gången. Under dagen hade jag försökt fixa här hemma, läsa klart en bok och sätta mig in i hur den däringa folkdräkten egentligen skulle konstrueras. Jag blev vid första anblick lite rädd. Men efter att ha läst instruktionerna insåg jag att jag kan hantera detta. Lugnad av detta bestämde jag mig för att åka in till Simbra siden för att inhandla det material som skulle behövas för dräkten. Jag köpte tyg till kjol, liv och förkläde. Blustyg måste jag hitta annorstädes för de säljer bara siden där, jag behövde det exklusiva tyget bomull för mitt ändamål. (Tidigare var bomull exklusivare än lin då det inte odlades/vävdes här, nu är det omvänd ordning).
Nåväl, jag gav mig av, fick efter låååång väntan det tyg jag behövde och gav mig av för att möta upp vännerna på Strandvägen. Vi fick en nyckel, instruktion och tjoff var vi på sjätte våningen med vakt, champagne, gåslever och väldigt dyra smycken. Jag förälskade mig i några långa örhängen i…..jag höftar här 100000kr klassen och tänkte att jag kanske slår till om jag vinner Nobelpriset i litteratur nästa år. De smycken som faktiskt hade kunnat köpas var inte riktigt min grej. En cool ”dubbelring” provade jag och tänkte som studentpresent till dottern men E avstyrde detta impulsköp då hon inte tyckte den var bekväm. Hon var klok och sa att det nog är smartast att köpa det dottern faktiskt ÖNSKAT sig. Tack!
Vi lämnade det övervakar rummet och gick längs Strandvägen mot ett litet hak på Narvavägen. Där tog F och jag ett glas VIN!!! Och samspråkade ett tag. Jag fick tre samtal från maken och en hel del sms under denna tid som jag inte märkte av….
Det visade sig att jag bjudit en familj på middag och sedan glömt av detta….De har fyra barn…mycket folk. Men jag satt kvar ett tag ändå, F förklarade att maken skulle greja detta och att M (mamman i 4-barnsfamiljen) skulle fatta…Hon hade rätt som vanligt (Friday alltså).
Jag tog en taxi vid Karlaplan, fick ett mycket otrevligt samtal av en arg taxichaufför som jag bollade vidare till min mycket filosofiske taxichaufför och så var saken ur världen. (Jag ringde nämligen taxibolaget medan jag gick mot stolpen för att beställa en taxi. Telefonisten sade åt mig att jag bara skulle gå till stolpen och ta första bästa bil, vilket jag gjorde, men tydligen gick mitt nummer till en som stått och väntat ”jääääätttelänge på mig” och var skitförbannad!?! Han kan möjligen ha väntat på just mig 30 sekunder för det var den tid det tog för mig att korsa Karlaplan. IDIOT!! Men han får säkert igen efter döden….Ananas tänker jag. (Detta anspelar på en fantastiskt dålig film jag såg för tio år sedan i tio minuter som hette Little Nicky, det var djävulens son. Nicky hade Hitler där nere i helvetet och straffet för förintelsen var att han varje dag skulle välja ut en ananas som skulle föras upp i ändan på honom…det var det enda roliga med den filmen. Därefter stängdes den av).
Väl hemma var huset städat, barnen och maken glada och all mat klar….WHAT???
Ibland förundras jag över hur jag tror att allt snurrar kring lilla mig, kontrollen jag tar som jag uppenbarligen kan överlåta på andra….Jag ska släppa taget här lite mer.
Vi hade en fantastiskt trevlig kväll, både barn och vuxna satt tätt i vårt kök och pratade om gamla minnen vi delar. Väldigt tacksam för vänner man har. Tänk, nästan 40 år har vi känt varandra…det är inte kattpiss!;)
Ikväll blir det grill med grannar men först ska jag vara fotbollsmorsa söder om stan. GO BP!!!
#blogg100 #smideochform #citronrutor #släppakontrollen #påviftistan #simbrasiden