Eftertrött

Jag skrev ju om postviralt syndrom och de som ifrågasätter att detta skulle kunna finnas efter Covid-19infektion. Påfallande ofta jämförs detta med amalgamförgiftning, elallergi och apatiska flyktingbarn…..Också fibromyalgi, utmattade och neurotiska personer dras över samma kam. Sen anklagas de som inte testades i början av pandemin som lögnare då de inte har ett positivt labsvar att uppvisa och att alla borde ha fått antikroppar och har ,man inte det är man en lögnare.

Jag smittades ihop med en massa andra på sjukhuset där jag arbetade. En dog, två hamnade på IVA. Inte alla arbetade sedan heltid, jag försökte återgå två gånger i arbete va 2 mån efter smittan och sen 7 mån efter med katastrofala bakslag. Jag fick diagnos kronisk migrän. Jag var på akuten 3ggr under nov-dec 2020 några månader efter att jag smittades. Efter att jag fått tillbaka doftsinnet. Då klarade jag nästan inte att gå utan att få 150 i puls. Kunde inte prata och gå…men direkt efter de inledande två influensadagarna med hög feber och overklig huvudvärk mådde jag ganska OK, jag började ta tag i saker, reste mig för att inte få proppar i lungorna och tog allsköns mediciner….

De kardiovaskulära besvären avtog. Arbetsprovet var katastrof vintern 20 men bättrade sig till våren 21 utan att jag kunde träna ordentligt för då fick jag hög feber efter. Och huvudvärk. Den kom under någorlunda kontroll efter botox och ny akutmedicin, halverad värk från i stort sett daglig värk…ngt helt nytt för mig. Jag var inte deppig, stressad, utmatad eller initiativlös, men trött och lätt uttröttbar. Stor skillnad från att vara utmattad eller deprimerad, mycket planer, noll ork. Trots protester blev det sommarsemester. Maken och barnen ville gärna, mamma lovade laga all mat och ta hand om oss, jag sov mest eller åt triptaner mot migränen….febern…ja den hade jag liksom vant mig vid, träning var omöjlig eller ansträngnig på något sätt.

Jag utreddes i sept 21. Mkt märklig och ojämn profil som inte stämde överens med att klara vare sig att utbilda sig till läkare, arbeta heltid, klara andra uppdrag eller skriva böcker OCH ha en familj om sex barn och en make samt div husdjur…..men vad var jag? Jo, personlighetsstörd tyckte Sveriges största tyckare som hela tiden jämför päron med äpplen och vägrar inse att det fanns de som smittats av ett virus och fått postvirala symptom som sedan århundraden är välkända och kan hålla i sig länge. Nejdå, vi var jobbiga typer, foliehattar som antagligen hade en trist hemsituation…att man hade förändringar i lungorna, ökad trötthet och plötsligt utvecklat kronisk migrän direkt efter covidinfektion…not important.

Suck, jag ska inte skriva mer om detta för hon verkar ha växlat in på ett annat spår nu, kanske vetenskapen hinner ikapp henne med…? man kan ju hoppas, och kanske hon kan ge sig på en grupp kriminella eller uppenbart galna saker som t.ex bidragsfusk, skenanställningar, jaga sexköpare eller något annat som hotar samhället?

Att överpresterande kvinnor som säkert var stressade och pressade pga den rådande emanciperade kulturen som Sverige är ensamma om i världen, skulle vara mer benägna att dra på sig en infektion är inte svårt att förstå, mångbarnsmammor som arbetar heltid är mer infektionskänsliga. Ibland undrar jag hur mitt liv hade sett ut om jag hade endast ett barn, som var myndigt nu när jag är över 50, tjänade såmycket pengar att jag hade råd att låta mig opereras på Sophiahemmet istället för att lägga pengarna på en PT eller KBT för att få bukt med min hetsätning och eventuella ångest som barnönskan eller kanske annat skulle kunna ge…tänk vad jag skulle ha tid med att skriva som jag tycker så mycket om? Å vad jag skulle kunna ägna mig åt mina patienter! Men nu ligger jag här, orkar knappt vara vaken 10h/dag trots att jag mest sitter, lyssnar på P1 och stickar tröjor jag inte behöver…..och blir småförbannad på att jag ska vara personlighetsstörd och inbillningssjuk….och äääälska att vara et offer, få ut något av lidandet. Jag planerar för fan att tävla i sommar. Jag går på alla pass jag kan och sätter mig när pulsen går över 150 efter att jag joggat runt salen. Månaden innan jag blev smittad hade jag 108 i puls efter att jag tagit mig uppför slalombacken, nu orkar jag knappt åka ned för densamma utan att dö.

Om det är något jag önskar för framtiden är det att bli fri från detta, då ska jag med liv och lust ta mig an mitt arbete, mina bokprojekt, städa huset, läsa läxor med barnen och vem vet, orka träffa vännerna någon gång om året och prata mer än 1h….

Skriv din sökning ovan och tryck enter för att söka. Tryck escape för att avbryta.

Tillbaka till toppen