Kan inte alla bara vara vänner?

Spindelman

Jag låg och tänkt på morgonen. BAL, bronkioli-alveolärt lavage, är DET något som kan vara bra för mig? Tvätta lungorna från Coviden…jag har fortfarande en del livliga minnen från min fem och ett halvt år långa grundutbildning. Ett av dem är en BAL utförd på en kvinna med HIV på KS thorax, en som jag minns det fruktansvärd undersökning. Hennes och min panik över det hela och läkarens lugn. Allt stod i skarp kontrast till varandra. Men nu känns det plötsligt som ett rimligt förslag. Att spruta ner koksalt i bronk efter bronk för att bli kvitt det som syns på mina DT-undersökningar, vem vet? Kanske det skulle göra mig friskare? Eller, skulle jag få kemiska lunginflammationer och dö där. För jag skulle kräva att bli sövd, för det var verkligen en ytterst otäck upplevelse bara att se på.

Jag stickar och stickar…

Tanke två för dagen, var att få smyga upp och dricka kaffe ensam…men nej. Maken var vaken. Vi la oss och pratade om filmkvällen. Jag hade ju inte sett filmen, vägrar. Jag frågade ändå om Spindelmannen, den senaste. Han sa att Tobey McGuire (heter han så?) var med, alla tre Batmans…jag var frågande, TRE?

-Ja, alla tre var med och alla otäckingarna.

-Men det gick bra på slutet?

-Ja, de satte sig ner och pratade med dem, Sandman, Green Goblin och Electro. Alla blev sams.

-Va? Allvarligt?

-Nä.

Jag skrattade, för en sekund där trodde jag honom faktiskt, det hade varit så i tiden att alla snälla, goda, förståndiga och duktiga skulle ge sig på ett försök att prata alla onda tillrätta. Jag tänker just för tillfället på Putin. Men nej. Man måste slåss och döda dem. Allihopa. På något märkligt sätt kommer de ändå alltid tillbaka, blir fler och även superhjältarna verkar föröka sig, jag har ingen kontroll längre. När jag var liten fanns, Läderlappen, Fantomen, Stålmannen och det var väl de? I övre tonåren blev Läderlappen Batman, och jag vill fortfarande se om den filmen som jag för första gången såg i NY med Princes musik, jag vill att barnen ska se den. Och fatta hur jäkla bra den är, var?

Av och till har jag väldigt många läsare, stadigt kring 150-200/dag…kanske samma gäng hela tiden…who knows.

Nu är alla med i de här filmerna, och då tröttnar jag. Jag tänker på vilka influencersarna tjänar pengar på, är det barnen? De riktigt unga som ändå har tillräckligt med pengar eller veka föräldrar som går med på att köpa skitprodukterna de kränger för att finansiera sina överdådiga lyxliv…jag vet inte, jag ger upp. Jag såg någon shoppa semesterhus i Spanien på Instagram…spansk charm. Jag såg bara raka linjer, 90 graders vinklar och noll charm. Jag orkade inte ha ljudet på, det svors. Orkar inte höra, svär bäst själv.

Sen, insta igen. Någon tappar lusten att läsa för att en av karaktärerna har en motbjudande tankevärld….jag tänker att många av dem jag skriver om har direkt avskyvärda tankar, personligheter, preferenser och om de INTE hade det…skulle jag inte kunna skriva en deckare alls. Om alla var snälla….inga konflikter och då, oläslig/ointressant bok. helvetet är där allt är som i paradiset. Noll konflikt eller drag. Men ändå är det det jag vill ha. Samsyn, snälla människor, noll motstånd. Orkar inte, inte idag. Ska stå över träningen, har öronproppar i, orkar inte med att Tylla ser klar sista snutten av Spindelmannen i vardagsrummet, ljudet är fruktansvärt. Och jag vill sticka, eller nej, jag vill sova, men måste vara vaken och orkar inget så jag stickar för att inte känna mig helt värdelös, och om jag orkar ska jag städa hönshuset men jag ska INTE träna. Maken fick bestämma det. han tycker jag är för dålig….men jag vill. Det är det enda jag faktiskt VILL göra idag.

Offended you are, off you must fuck! som jag broderat och hängt i hallen. Nästa broderi ska bli:

Fuck the fucking fuckers before the fucking fuckers fuck you. Och ja, det är väl fult, men fuck it!

Skriv din sökning ovan och tryck enter för att söka. Tryck escape för att avbryta.

Tillbaka till toppen