Deklarationsångest

IMG_4204
På besök hos farmor. Tylla är begiven på andras saker just nu. Här gapar hon stort för att få Franks glass.

 

 

Men hej på er!

En helg med två middagar och alla barn i huset är snart till ända. Jag har många gånger under helgen funderat på om jag ens ska orka blogga. Kraften sinar verkligen och jag vill inte bara skriva massa tråk. Under tiden jag försökte natta Tylla förströdde jag mig med FB, denna delvis hjärndöda verksamhet. Idag snubblade jag dock över ett belägg som ihop med två tidigare ger en spaning.

Jag spår att det senaste är att ha en Budgetkeeper. Som Runkeeper fast för pengar. Nu har vi ju börjat imponera på varandra med hur många meter vi har släpat oss runt i naturen, visat på vilka härliga ställen vi befunnit oss, delat med oss av resultat i högskoleprovets ordförståelsedel och hur många poäng i något meningslöst spel vi klarat av. Nästa nivå för att verkligen visa hur dugliga vi är är att berätta att vi deklarerat. Med vilken blankett och hur mycket rest-/kvarskatt vi fått (eller vad heter det?).

Jag har sedan några år tillbaka ej deklarerat själv. Jag hanterar det inte….för mycket byråkratiska för min del och så har jag ju firma. Skomakaren har blivit vid sin läst. Jag RÖR inte deklarationen. Jag signerar in blanco och skickar vidare. Jag vet dock att det blir en hel del pengar tillbaka men dessa kommer sannolikt ätas upp av notan för deklarationsarbetet.

Jag har inget emot att folk flashar sina pengar, det är lite sunt tycker jag. Som i USA. Här ska det smusslas så mycket. Det tror jag bidrar till att kvinnolöner hålls nere. Om alla var öppna med vad de tjänade tror jag att det skulle gynna oss (kvinnorna alltså). Jag hade tidigare förmånen att få arbeta för en annan kvinna som aktivt verkade för att höja kvinnornas löner. Jag fick så hög lön att folk på löneadm. protesterade och högste tuppen fick skriva på….coolt va för en oleggad läkare som inte är varken barnlös eller man!?!

Inte för att lönen kunde jämföra sig med en legitimerad läkares men ändå. Det kändes bra att vara önskad. Inte som nu när man inte ens får komma på intervju…(för AT då).

Jag har börjat kolla lite på statistiken över läkare mellan examen och AT (alltså underläkare som bara vill komma vidare i livet och få en legitimation så livet kan börja någon gång). Det visar sig att ingen (varken facket eller Socialstyrelsen) VET hur många sådana som finns. Är inte det lite anmärkningsvärt i statistikens förlovade land. Man vet EXAKT hur många som tar examen men har sedan ingen aning om hur många AT-tjänster som finns och hur många läkare som befinner sig i detta ingenmansland…Och Ja, detta sker i LÄKARBRISTENS Sverige. Märkligt va!?!

Meeeen läkare tycker ingen synd om, vi är en privilegierad klick människor som drivs av…ett kall? Stålar? Status? Eller hör och häpna, en obändig vilja av att hjälpa andra att må lite bättre eller förhindra dem från att bli sjuka. Jag känner mig just nu inte så privilegierad. Jag har slagit i karriärtaket innan den ens börjat, jag har köpt en tomt som kommunen inte låter oss bygga på och om sex veckor flyttar jag till…..jag vet inte, med sex barn, man och en katt som just blivit biten i rumpan och ska plåstras om så fort Tylla somnat. Bläääääääää är min enda känsla just nu, och SOV FÖR FAN!

 

IMG_4218
Jag tycker att man skulle kunna dela in barns utveckling i steg som: 1) Spädbarn – gör inget vettigt och kanske skriker på natten 2) Sitter 3) Kryper 4) Går 5) Står på bord och 6) Skofetishist….

 

 

 

Hoppsan vad gnälligt det blev där då och självömkande….jag skulle ju trendspana!

 

Så framtiden kommer med Budgetkeeper där man bockar av alla blanketter som aktiehandel, bostadsförsäljningar, kvarskattsinbetalningar o dyl. Kanske Köttbrännaren som visar hur mycket ko du vräkt i dig och sen Pensionskalkylen där man kan följa de olika insättningarnas variation över tid och hur mycket du får utbetalt vid olika åldrar…Tänk er att lägga upp detta på FB-flödet!!

Allt för att generera så mycket ångest som möjligt hos sina Facebookvänner.

 

FullSizeRender
Mc Donalds blev det idag. Äntligen har de insett att man behöver ett litet papphölje för att inte dressing, ketchup och senap ska glida ner i knät. Varför jag fotade? Jag gillade typsnittet.

 

Skriv din sökning ovan och tryck enter för att söka. Tryck escape för att avbryta.

Tillbaka till toppen