Jag hade två vårdbesök idag och var tvungen att ”dopa” mig inför detta annars hade jag behövt avboka. Men 600mg Ipren och en halv (jag vet, man ska inte dela) Naramig senare kunde jag (jo, jag låg kvar i sängen också för jag mår illa av själva tabletten också) ta mig iväg till både apoteket, neurologmottagningen, fördriva två timmar mellan mötena med en eggs McMuffin och sen förbi Spånga kyrka innan jag hann fram till husläkaren. Som jag typ älskar. Det sista jag sa till henne var: Bli psykiater, vi har TID med våra patienter. Hon suckade och sa något i stil med att saker och ting måste ändras för husläkarna. Deras tillvaro är inte värdig, för någon. Jag höll med. Folk flyr från den arbetsplatsen.
Men nu, sitter jag ensam en fredagskväll och äter nödmat. Maken fick åka iväg med T. Hon ska bo hos hans ena syrra för vi ska på fest imorgon. Men hon ville sen inte så han följde med varför den planerade fredagsbiffen kom av sig. Och jag gjorde makaronipudding och serverade barnen på rummen, med Fanta exotic. Så kan man också göra. Jag satt också och väntade i bilen de 40 minuterna UTAN att vare sig läsa, eller sticka till ljudet av Spanarna, det kändes som lättja, en dödssynd. men ganska skönt. Jag till och med slölyssnade. Så slött lyssnade jag fast det var mina favoriter att jag tror jag ska lyssna igen.
Nu, ska jag skriva dagbok. Jag har fått för mig att det ska hjälpa.
/A