Hur upprörande? Noll. Jag kan minnas att vi både haft vänner som fått ge hem när vi åt, suttit på rummet eller helt enkelt bjudits in. Allt beroende PÅ!
Både som barn och vuxen har detta skett, och som sagt i miljoner tidigare inlägg här och annorstädes, en persons sanning är inte allmängiltig. DET är viktigt att tänka på. Under MIN uppväxt var vi väldigt fattiga, mina föräldrar studerade onödigt mycket och vi hade hus. Det var tur för vi hade nog inte haft råd med hyresrätt. Och hyrorna hade inte kunnat betalas. Vi var på vippen hela tiden. Men, mina föräldrar prioriterade mig och min bror, att kunna låta oss resa till mormor och morfar i Spanien, åka skidor med vår farbror för DÅ kunde de EXTRAJOBBA! Vid ett tillfälle i slutet av min mammas läkarutbildningen var hon så utarbetad och trött att hon på en resa till Finland med klassen bara sov, glömde ringa hem, pappa var orolig och skitarg. Hon hade tre extrajobb som underläkare vid sidan och pluggade på sen jobbigaste utbildningen man kan tänka sig. OCH hade två små barn….utmattning var inte ett begrepp då. Några år tidigare hade hon nästan dött av cancer….så, vi hade inte alltid mat så det räckte till fler. Men alltid mat till oss. Min pappa är liksom jag väldigt spontan av sig, han bjöd hem folk på stående fot, det blev ibland krångligt för mamma som oftast lagade vardagsmat. Och handlade. Ibland handlade han mycket glass, ofta hade vi glass och lite gömt godis att plocka fram om någon kom. Mamma saftade och syltade, odlade jordgubbar, potatis och en hel del annat. För att det behövdes och var roligt.
Glassen resulterade i att vi om somrarna ibland hade kö hem. Grannskapets barn listade ut detta och alla fick. Men, ibland kom en del så ofta att det var misstänkt. Då var glassen plötsligt slut. Och detta kan man säga sattes i system av vissa. Om det var så att andra barn var hungriga eller om föräldrarna tyckte det var bekvämt att skicka dem till oss….vem vet?
Samma har hänt mig som vuxen. Att vissa barn stannar över middagen och äter så mycket att mina egna barn, jag eller maken får ta en macka senare. Ibland har jag lagat mycket mat, ibland är det snålt tilltaget, då räcker inte maten. Beroende på läget i stunden avgörs om en gäst får plats vid matbordet. Vissa barn äter aldrig här, varför? Kanske deras föräldrar INTE VILL att barnen äter här? kanske någon tror jag lagar usel snabbmat eller att vi är så där fattiga att det blir en belastning, inte fan vet jag. En sak är speciellt krångligt, barn som är ”allergiska mot fläskkött”. Vi äter lite kött här hemma men bacon och skinka är vanligt. Falukorv också. För alla utom jag gillar det. Jo jag kan gilla Falukorv om de är tunna och hårt stekta men det är en gång i halvåret liksom blodpudding en gång om året.
När vissa barn gulpar i sig mat utan att ta hänsyn till andra vid bordet, lägger upp för mycket och sen lämnar…ja, det gör mig lite sne. Jag brukar säga åt mina barn att lägga upp lite och ta mer. Jag är snål på det viset. Jag hatar att slänga mat och rester från tallrikar går till hönsen eller bokashin. Kvarvarande mat blir alltid matlåda eller fryses in.
Men om jag alltid hade en fullspäckad kyl och lust att laga mat då skulle jag gladeligen bjuda alla barn på frukost, lunch och middag här. Men så är inte läget och jag tycker ändå det är rimligt att man inte bjuder varje gång. Allt beror på situationen. Så enkelt är det.
Däremot, när vi har velat ta med andras barn t.ex på bio, Grönan osv, då händer det att VI betalar, får då är det på vårt initiativ, inte ska de behöva ha kostnader för att vi tycker att det är bra med ett besök mitt i veckan som kan sluta på 800 pix, även om föräldrarna skulle ha råd med det…
Nä, det är situationsberoende. och, jag har inte alls problem med att erkänna att jag gör individuella bedömningar baserat på magkänslan. och vad amerikanska kändisar har för sig brur jag fortfarande mig icke om. Never Heard of!